Judaistik.se

Det började som en brittisk talangjakt 2001 och fick namnet »Pop Idols». Året därpå dök det upp i amerikansk TV under namnet »American Idol» och idag finns det lokala varianter av »Idol» (som det ju heter här i Sverige) i över 40 länder.

Nu, rapporterar Jerusalem Post, ska det även göras en strikt charedisk (ultraortodox judisk) version av programmet, vilket är uppseendeväckande på många olika sätt. Inte minst eftersom det finns en uppsjö olika religiösa restriktioner att ta hänsyn till. Till att börja med kommer inga kvinnor att få ställa upp i tävlingen, eftersom män inte är tillåtna att höra kvinnor sjunga. Inte heller kommer tävlingen att sändas i TV, eftersom charedim av religiösa och ideologiska skäl inte förväntas ha någon TV-apparat. I stället kommer programmet att distribueras bland charedim via CD-skivor så att programmet kan spelas upp via hemdatorn (som av liknande ideologiska skäl inte förväntas vara uppkopplad mot internet). Till detta kommer problemet med röstningen. Användandet av e-mejl är en problematisk ideologisk fråga i dessa kretsar, och att rösta via sms är svårt eftersom charedim inte betraktar mobiltelefoner med sms-möjlighet som religiöst tillåtna. Istället kommer röstningen att ske via telefonsvarare och fax.

Men det finns en annan aspekt som är minst lika fascinerande!
Samtidigt som charediska rabbiner och aktivister försöker begränsa framträdanden av olika charediska popstjärnor så ser vi alltså här hur ett TV-programkoncept »charediseras» så att denna gemenskap kan rösta fram sina egna charediska pophjältar, precis på samma sätt som sekulära israeler gör i det sekulära samhället »utanför». Något håller på att hända i charediska kretsar, men frågan är hur det ska tolkas. Å ena sidan närmar man sig det sekulära samhället genom att överta sekulära TV-program, å andra sidan förstärker man gränsdragningen mellan den egna gemenskapen och det omgivande samhället genom att inte överta konceptet rakt av.

På något sätt försöker man äta kakan och ändå ha den kvar, och frågan är naturligtvis varför: Kan det vara så charediska ungdomar »kräver» detta, att de är så medvetna om vad som händer i det omgivande samhället att gemenskapen känner sig tvingad att göra dessa eftergifter för att inte tappa sina ungdomar? En indikation på att det är så är de reaktioner som kom efter att rabbinska auktoriteter i mars stoppat en välgörenhetskonsert i Madison Square Garden med den chassidiska sångaren Lipa Schmeltzer. I The Jewish Week uttalade sig en charedisk röst på följande sätt: »With all the problems our community is grappling with — teens leaving in unprecedented numbers, prominent yeshivas accused of knowingly employing pedophile teachers, chasidim rioting in the streets of Borough Park while their rebbes engage in public court battles over succession, I am astonished that this is the issue these 33 illustrious rabbis have chosen to tackle. ... Our children need an outlet, and what could be better than a frum concert? Riots are OK, concerts are ossur [forbidden]?»