Judaistik.se

F?r ett tag sedan skrev Nike ett inl?gg om den muntliga Tora och varf?r den beh?vs ? s? kanske ?r det dags att nu st?lla fr?gan: vem skrev den skriftliga Toran och vems ord ?r det vi l?ser d?r?

Den traditionella judiska synen ?r att Gud ?verl?mnade hela Toran ? b?de den skriftliga och den muntliga ? till det judiska folket, det vill s?ga hela Toran ?r Guds ord. De fem Moseb?ckerna (Tora i sin sn?vaste bem?rkelse; kallas ocks? ibland Chumash) ? menar man ? dikterades av Gud till Mose som i sin tur skrev ner dessa ord ordagrant. Neviim (profetb?ckerna i den judiska bibeln) ?r ocks? Guds ord, men h?r s?ger man att profeterna anv?nde sitt eget spr?k n?r de tecknade ner det hela. Ketuvim (samlingsnamn f?r de ?vriga b?ckerna i den hebreiska bibeln) s?gs vara nedtecknade under gudomligt inspiration, och ?r d?rmed i ?nnu h?gre grad ?n profettexterna pr?glade av m?nniskors ordval. Men n?r man gr?ver lite djupare ser man att det inte ?r riktigt s? enkelt.

...

Vid slutet av 1800-talet lanserades i vetenskapliga (kristna) kretsar den s? kallade k?llkritiska hypotesen, som g?r ut p? att de fem Moseb?ckerna ?r en sammanredigering av fyra olika k?llor. I traditionalistiska kretsar ? s?v?l judiska som kristna ? fick denna teori aldrig n?got genomslag, eller r?ttare sagt: den motarbetades v?ldigt kraftigt. Antingen var Bibeln Guds ord, sa man, eller s? var Bibeln m?nniskors ord. N?got mellanting s?g man inte.

Samma tydliga tudelning hittar man ?n idag i ortodoxt judiska kretsar. Avi Shafran, en av den (ultra-)ortodoxa judiska v?rldens talesm?n idag, skriver med anledning av detta att det handlar om tv? diametralt olika f?rh?llningss?tt till Toran. Att bevisa att antingen den ena eller den andra ?r r?tt, menar han, ?r om?jligt. I grund och botten handlar det om en tros?vertygelse, ned?rvd under generationer.

When I look at the Torah, I do so as a Jew whose parents entrusted him ? as theirs did them, and theirs before them, back to the day when the Torah was entrusted to all Jews’ ancestors on Mt. Sinai ? with the solemn historical tradition of the Torah's divine nature. I approach it ? both the text itself and its unwritten “key” (what Judaism calls the Oral Tradition) ? as God’s word. I would approach it that way even if civilization as we know it did not owe so much of its progress to the Torah, and even if the claim of the revelation at Sinai did not involve hundreds of thousands of people (making its “invention” a virtual impossibility). I would approach it that way even if the Jewish people had not miraculously persevered over millennia against all odds (and violent, incessant hatred), even if the Torah’s predictions of everything from the persistence of that mindless hatred to the Jewish return to Zion had not been proven accurate. All of those things, however, further empower my reasoned assumption of the Torah’s divine nature, which is born of the tradition carefully preserved and handed down from Jewish generation to Jewish generation.

Beviset p? att Toran ?r Guds ord, enligt Shafran, ?r allts? att generation efter generation av judar bevarat och f?rt denna text vidare av en enda anledning: det ?r Guds ord.

?vriga riktningar inom dagens moderna judendom ?r av annan ?sikt. I konservativa kretsar hittar man till exempel tv? delvis olika f?rklaringar. En (mer traditionalistisk) skola menar att Gud uppenbarade en rad bud till m?nniskan, och att Toran ?r m?nniskors nedtecknade respons till dessa bud. En annan (mer modernistisk) syn inom konservativ judendom ?r att Toran ?r m?nniskors nedtecknade respons p? m?tet med det gudomliga (som allts? inte n?dv?ndigtvis ?verl?mnat n?gra bud). I reformjudiska kretsar menar man att Toran kan vara ett resultat av gudomlig inspiration, men det faktum att den ?r nedtecknad i en specifik tid och med den tidens spr?kbruk inneb?r att texten m?ste tolkas f?r v?r tid och med v?r tids spr?k och omst?ndigheter i beaktande. Bland rekonstruktionistiska judar, slutligen, har man g?tt ett steg vidare och menar att Toran inte ?r inspirerad av Gud p? n?got s?tt. Toran, menar man, ?r en judisk s?gen. Men samtidigt understryker man att den ?r av betydande kulturell betydelse f?r judar, och av den anledningen b?r man f?lja de bud som st?r d?r.

Men i ortodoxa kretsar h?ller man allts? fast vid den traditionella uppfattningen. Vad som ?r sp?nnande ? och samtidigt typiskt judiskt ? ?r att den traditionella uppfattningen inte alltid verkar ha varit den enda traditionella h?llningen. Ibn Ezra, till exempel, l?r i 1100-talets Spanien uttryckt oro ?ver att Mose kunde skriva om saker som sker efter hans egen d?d. Ett annat, och ?nnu intressantare, exempel ?r tosafisten Rashbam (Rabbi Samuel ben Meir, ca 1085?1174) som var en av medeltidens stora bibelkommentatorer. Han levde i norra Frankrike och s?gs ha varit en from man som livn?rde sig p? f?rsk?tsel och vinodling, men ut?ver detta vet man egentligen bara en sak om hans privatliv: han var barnbarn till Rashi, medeltidens absolute gigant d? det g?llde kommentarer till Bibel och Talmud. Rashbam studerade f?r Rashi, och verkar ha varit starkt p?verkad av honom. Trots detta verkar han ofta och g?rna ha ifr?gasatt sin morfar Rashis (och andra rabbinska auktoriteters) ?sikter. I den bibelkommentar som Rashbam skrev senare i livet rubricerade han g?rna tidigare rabbinska ?sikter som ”nonsens” och ”l?gner”, eftersom han menade att det enda r?tta s?ttet att l?sa Bibeln var den bokstavliga (peshat).

I Menchem Mendels blogg ?terges inneh?llet fr?n en artikel av Elazar Touitou, d?r han visat att n?r Rashbam i sin bibelkommentar konsekvent till?mpar sin tolkningsmetod f?r detta den intressanta f?ljden att han verkar dra en skiljelinje mellan de delar av Tora som ?r Guds ord och de delar som han menar ?r f?rfattade av Mose. Ett tydligt exempel p? detta ?r i Rashbams kommentar till 1 Mosebok, d?r han i sin kommentar till vers 1:1 skriver att Mose ber?ttade skapelseber?ttelsen f?r att p?minna det judiska folket om varf?r man firar sabbat.

I judisk tradition finns allts? m?nga olika svar p? vem som skrev Toran ? och ?n en g?ng kan man se att traditionell judendom ?r en betydligt mer m?ngfasetterad f?reteelse ?n vad dagens (ultra-)ortodoxa judendomen vill erk?nna.