Judaistik.se

I snart tvåtusen år har judar och kristna kämpat om vem som egentligen är Guds utvalda folk. »Få religiösa dogmer», skriver Jon D. Levenson i decemberutgåvan av Commentary, »har dragit till sig skarpare kritik än föreställningen om det utvalda folket /…/ men trots detta vägrar uppfattningen dö, precis som judarna själva.» Med utgångspunkt från några nyligen utgivna böcker – framför allt Yet I Loved Jacob: Reclaiming the Biblical Concept of Election av Joel S. Kaminsky (2007) – lyfter Levenson i sin artikel fram några aspekter för att precisera vad tanken om det utvalda folket innebär, och hur detta begrepp skulle kunna ena judendom och kristendom.

När rabbinsk litteratur återger hur Abraham utvaldes framhålls det att hans far tillverkade avgudar och att Abraham aktivt tog avstånd från detta. Enligt denna beskrivning finns ett samband mellan Abrahams agerande/meriter och Guds utväljande, men detta – understryker Levinson med inspiration hämtad från Kaminsky – har inget stöd i den bibliska berättelsen. Enligt Bibeln utvaldes inte judarna för att de hade gjort något särskilt eller hade speciella gåvor. I Bibeln beskrivs Gud som en fader, och hans kärlek till Israel och utväljande av dem är som en förälders kärlek till sina barn: villkorslös på ett sätt som ligger bortom alla försök till en rationell förklaring.

Men denna utkorelse innebär inte att andra folk skulle vara mindre värda i Guds ögon. I sin bok pekar Kaminsky på att det i Bibeln förekommer tre kategorier av folk: de utvalda, de icke-utvalda och de anti-utvalda. Den grupp som definieras som »anti-utvalda» inkluderar kananéer och amalekiter, två folk som enligt Bibeln ska utrotas. Någon likhet med vår tids tal om folkmord är det dock inte, eftersom ingen biblisk text uppmanar till dödande av kananéer som bodde utanför Kanaan, men uppenbart är att de på något sätt inte inkluderas bland de människor som har möjlighet att komma till den kommande världen. I kristen tradition har »icke-utvald» kommit att bli synonym med att vara fördömd och stå utanför denna frälsning, men detta har inget stöd i Bibeln. Både enligt Bibeln och rabbinsk tradition är både de utvalda och de icke-utvalda skapade som Guds avbild. Den icke-utvalde är ingen motståndare till Gud eller det judiska folket, inte heller är den icke-utvalde dömd eller utestängd från den kommande världen om han/hon inte konverterar. Snarare handlar det om att det finns olika vägar till den kommande världen.

Med en sådan syn på utvaldhet och utkorelse, avslutar Levenson sin artikel, behöver synen på utvaldhet inte längre vara ett teologiskt hinder mellan judar och kristna. Kanske är det till och med så att de båda gruppernas anspråk på att få titulera sig det utvalda folket kan skapa en samhörighet dem emellan snarare än ömsesidigt fördömande. Tanken är spännande: utvaldhet som något som förenar snarare än skiljer.

Läs mer: Chosenness and Its Enemies