Judaistik.se

Att förhållandevis många judar är vegetarianer eller veganer är ett välkänt faktum, huruvida det sedan har att göra med att det är enklare att hålla kosher som vegetarian eller med någon form av strävan efter att vårda Skapelsen och minska lidande må vara osagt. Jonathan Safran Foer, som inte bara brukar beskrivas som en författare som råkar vara jude utan dessutom en "judisk författare", kom nyligen ut med faktaboken Eating Animals, ett inlägg i klimat, hälso och moraldebatten. Natalie Portman lär ha blivit vegan i blotta förskräckelsen, och Alicia Silverstone är i veckan med i Haaretz med sin nya vegankokbok. Silverstone menar att hennes egen vegetarianism inte är en frivillig sådan, utan ett nödvändig steg mot ett bättre liv som dessutom, menar hon, gör henne till en bättre jude. Silverstone kommenterar i intervjun med Jewish Journal Isaac Bashevis Singers uttalande som liknar köttindustrin vid Förintelsen, och menar att det är en oundviklig parallell även i hennes ögon.

Är Foers, Portmans och Silverstones veggo-aktivism ett uttryck för ett judisk ansvarstagande, eller handlar det om osmaklig moralpropaganda? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, men ogillar den aggressiva retoriken, som i mina öron grumlar den annars goda grundtanken. Safran Foer säger att han vill uppmana läsare till att ta ansvar, och att boken inte med nödvändighet uppmanar folk till att bli vegetarianer. Om man dock läser Foers argument, som har något lite nyfrälst över sig, är det dock svårt att dra en annan slutsats än att författaren vill att vi ska må dåligt och sluta äta kött, och på kuppen bli bättre människor. Och när Silverstone säger sig sakna ost och gefilte fisch, så undrar jag i alla fall om inte en riktigt bra vegetarisk kokbok hade kunnat omvända fler köttätare, än hot om att köttätare är lättjefulla tjockisar som göder influensapandemierna genom sin köttkonsumtion.