Judaistik.se

Jag fick en fråga i helgen gällande överrabbinatet i Israel, och varför ämbetet är uppdelat på två poster, den sefardiska och den askenasiska. Själva tanken med ett överrabbinat är inte ny, och i några hundra år hade Jerusalem en överrabbin som gick under titeln Rishon leZion, "Sions förste". Denna person representerade den gamla yishuv som bodde i Jerusalem inför den osmanske sultanen. Under artonhundratalet utökades posten till att representera även övriga judar i det osmanska riket, och de två rabbinaten Konstantinopel och Jerusalem samlades under en Rishon leZion. Tidigare hade rabbinatet i och ikring Konstantinopel letts av Hakham Bashi, som är den titel som Turkiets överrabbin fortfarande bär. Dessa institutioner var per definition sefardiska sådana, och därför kallas än idag Israels sefardiske överrabbin ofta för Rishon leZion.

1921, då det som idag är Israel låg under brittiskt mandat, skapades det tudelade överrabbinatet enligt brittisk modell. Denna modell följde med in i den moderna staten Israel, varför landet än idag har två överrabbiner. Det tudelade ämbetet är således inte, vilket somliga tror, en konsekvens av osämja och konkurrens mellan de två traditionerna, snarare är det så att det av britterna skapade systemet har bidragit till att om inte skapa så i alla fall främja schismen mellan sefarder och askenaser i det moderna Israel. Att sammanfoga de två posterna till en skulle vara problematiskt, eftersom sefardiska judar i Israel kan hävda att landets överrabbin bör vara sefardisk Rishon leZion eftersom det traditionellt varit så, emedan askenaser kan hävda att de idag är i majoritet i den ledande religiösa sektorn. Ett roterande system skulle kanske vara ett alternativ, men inte skilja sig så mycket från dagens uppdelade dito. Sedan 1919 finns även ett askenasiskt anti-sionistiskt rabbinat i Jerusalem, Edah haCharedit, och på senare år har även en sefardisk gren vuxit fram.

Med andra ord har Israel idag två överrabbiner eftersom det brittiska styret dels modifierade det gamla rabbinatet som leddes av Rishon leZion, dels tog till vara europeisk-judiska intressen genom att tillåta de nyanlända askenasiska judarna att ha ett eget styrande organ, vilket också kan ses som en rest från det osmanska riket där varje minoritet respresenterades av en separat ledning.