Judaistik.se

Under den gångna veckan har läsare hittat till Judaistik.se bland annat genom att googla "svenska texter till jesus christ superstar" och "australiensiska högtider", samt "glasögonmode". Något mindre förvånande är frågan "Vad finns det i en synagoga?", en fråga som jag nu ska försöka besvara.

Innan vi går in på vad som finns i synagogan kan det vara på sin plats att stanna till ett ögonblick vid själva synagogan. Ni som har sett exempelvis Malmö synagoga eller stora synagogan i Stockholm skulle antagligen bli förvånade vid synen av många synagogor i Israel, där synagogorna ofta är av det blygsammare slaget. Det finns inga riktlinjer för hur en synagoga skall se ut eller vara konstruerad, men ofta är de inspirerade av tidstypiska arkitekturtrender, och/eller anpassade efter förutsättningarna (exempelvis i de fall de är inhysta i vanliga boningshus). Ordet synagoga är ett grekiskt ord som kan översättas som en typ av samlingsplats, och behöver alltså i sig inte ha en religiös innebörd. Synagogan är inte tänkt att ersätta Templet i Jerusalem, och därför används sällan uttrycket "tempel" för att beteckna moderna judiska bönehus, förutom i USA, där "temple" ofta används av icke-ortodoxa judar istället för "synagogue". Yiddishuttrycket "shul" används av askenasiska judar världen över, men har även spridit sig till engelskan, och används således även av människor utan yiddishanknytning. Hebreiska uttryck används också, exempelvis beit midrash (hus för studier), beit knesset (samlingshus) och beit tefilah (bönehus), uttryck som tar fasta på de olika användningsområdena hos synagogan. Det finns ett flertal sefardiska motsvarigheter till "shul", varav "knis" och "esnoga" är de vanligast förekommande.

Om vi återgår till de 3 hebreiska uttrycken ovan så sammanfattar de på ett bra sätt synagogans syfte, nämligen att fungera som ett bönehus, en plats för studier och som en mötesplats. Ofta består synagogor av en större gudstjänstlokal, en separat avdelning för möten, kiddush och liknande, samt mindre rum för studier och kanske även bibliotek. De minsta synagogorna kan inte med nödvändighet hysa alla dessa olika avdelningar, men brukar i alla fall ha en bönelokal som även kan användas för studier, samt ett samlingsrum. Det rum som med största sannolikhet är det mest intressante för frågeställaren är bönerummet, och det är också i detta rum vi finner en del gemensamma nämnare synagogor världen över emellan. En bra tumregel är, att ju mer ortodox/traditionell synagogan är, desto större chans är det att samtliga av följande element finns på plats:

Aron Ha-Kodesh är det skåp i vilket Torahrullarna förvaras. Antalet rullar skiljer sig från synagoga till synagoga, men två torde vara vanligast. I de flesta lokaler där det är möjligt är Aron Ha-Kodesh placerat så att det vetter mot Jerusalem, eftersom bön sker i riktning mot Jerusalem, så även inom Israel.

Bimah är en typ av pulpet som beroende på inriktning av judendom antingen kan vara placerad i mitten av synagogan eller längst fram, i likhet med altaret i en kristen kyrka. Sefardiska synagogor och mer ortodoxa askenasiska synagogor har hållit fast vid att bimahn skall vara placerad i mitten, med hänvisning till bimahns placering under Templets tid mitt i en av förgårdarna till själva Templet. Torahläsningen i gudstjänsten sker från bimahn, och ibland används även bimahn av den person som leder gudstjänsten.

Pulpet, ofta placerad vid sidan av eller snett framför Aron Ha-Kodesh, varifrån kantorn leder bönerna. Rabbinen har ofta en pulpet riktad mot församlingen, men kan även använda bimahn.

Ner Tamid, en lampa (idag i regel elektrisk) som alltid är tänd, för att symbolisera den evigt brinnande lampan i Templet.  

Bänkar eller liknande för församlingen. Vissa böner i den judiska liturgin kräver att man står upp, emedan församlingen i regel sitter ner under övriga delen av gudstjänsten. Bänkarna kan antingen vara arrangerade på ett sådant vis att de alla vetter mot Aron Ha-Kodesh, alternativt mot bimahn i de fall då den är placerad i mitten. Under bön vänder man dock sig mot Aron Ha-Kodesh oavsett var i synagogan man sitter. I ortodoxa synagogor finns alltid en mechitza, som delar av männens och kvinnornas del av synagogan. Mechitzan består ofta av en upphängd tyggardin eller liknande. I vissa fall finns även en eller flera läktare avsedda för församlingens kvinnor. Mer liberala men ändock traditionella synagogor kan exempelvis avsätta ena halvan av synagogan för kvinnor och den andra för män, och reformsynagogor har i regel blandad placering. Församlingar som hyser olika grenar av judendomen, som exemelvis är fallet i länder med liten judisk befolkning, kan ha en sektion som är blandad och en som är uppdelad, eller en flyttbar mechitza för de tillfällen då en sådan behövs.

Andra vanliga inslag i en synagogas inredning är en menorah, hyllor för bönböcker och diverse dekorationer. Dekorationerna är oftast av det ornamentala slaget då man enligt judisk tradition bör avstå från avbildningar av levande varelser och i synnerhet människor.