Judaistik.se

Västra muren, eller Kotel (hebreiska för mur) som den oftast kallas i den judiska världen, beskrivs ofta missvisande som en kvarvarande del av det ödelagda Templet i Jerusalem. Västra muren utgör inte en rest av Templet, utan är en del av den västra delen av en stor yttermur som omgärdade Templet. Detta gör den dock inte mindre viktig för världens judar, som i århundraden har kommit till muren för att be. Uttrycket "Klagomuren" eller "Wailing wall" på engelska, började användas under det brittiska mandatet i dåvarande Palestina, och periodvis har muren även kallats så på arabiska. Idag är det framför allt kristna som använder sig av uttryck såsom "Klagomuren", medan judar i regel antingen kallar platsen för Västra muren eller Kotel, eftersom "Klagomuren" som term kanske inte är direkt missvisande, men misslyckas med att beskriva murens betydelse.

Västra murens mystik har mycket att göra med sorgen efter det förstörda Templet, och det sägs att gudsnärvaron, Shechina, tog sin tillflykt i murens stenar efter Templets förstörelse. Alltsedan Templets förstörelse så har judar kommit till platsen för Västra muren, då detta var varit möjligt, för att be och sörja det förlorade Jerusalem. Under perioder så har tillträdet till platsen varit begränsat, beroende på vilka som haft den styrande makten över Jerusalem. Mellan 1948 och 1967, då Jordanien kontrollerade området, var det närapå omöjligt för judar att få tillstånd att besöka muren, och i sionistiska sammanhang beskrivs ofta den dag (7:e juni) då de första israeliska soldaterna nådde fram till muren som en avgörande tidpunkt i landets historia, och som den kanske största segern vunnen under Sexdagarskriget.

Många associerar Västra muren med traditionen att lämna små papperslappar med böner och önskningar mellan stenarna, och såväl judar som icke-judar brukar göra detta åtminstone då de besöker platsen för första gången. Ett par gånger per år, bland annat inför Pesach, rensas muren från dessa lappar som sedan begravs på samma vis som trasiga bönböcker och andra religiösa objekt som inte längre kan användas. Många tuden människor besöker Västra muren dagligen, i synnerhet på Shabbat och andra högtider, då gudstjänster med tusentals, ibland tiotusentals deltagare hålls. Ett exempel är högtiden Shavuot, som i år firas i slutet av maj, som på Templets tid var en fallfärdshögtid, och som idag får många att resa till Jerusalem och samlas vid Västra muren vid soluppgången.

Västra muren är både en glädjens och sorgens plats, och medan somliga menar att staten Israels existens är nog, så hoppas många andra judar på att Templet, Beit HaMikdash, en dag skall återuppbyggas. Frågan är då vad som skulle hända med Västra muren, idag centrum för den judiska religiösa världen. För även om en gammal mur kanske kan tyckas vara ett torftigt substitut för ett storslaget Tempel, så skulle ett existerande Tempel i Jerusalem förändra judendomen, eftersom man skulle vara tvungen att ta ställning till vilken funktion det nya Templet skulle ha, hur det skulle administreras, och hur man skulle kunna anpassa dagens judiska litugi till de nya förutsättningarna. Judisk liturgi idag är i mångt och mycket en längtans liturgi, och symboliken kring Västra muren som en seglivad, till synes oförstörbar rest av en svunnen tid är intims förknippad med det judiska folket.

Kuriosa: för den som inte har möjlighet att själv ta sig till Jerusalem och Västra muren erbjuder en rad hemsidor möjligheten att lämna "virtuella" lappar som sedan skrivs ut och lämnas på plats. Man kan även använda sig av en typ av "bönekurir" som ber åt en vid muren. Dessutom finns möjligheten att dygnet runt följa vad som händer vid muren på nätet, via Kotel Camera.