Judaistik.se

I bloggstatistiken för Judaistik.se kan vi som bloggar följa hur läsare hittar hit, och ofta sker det genom sökmotorer som exempelvis google, där ni läsare har skrivit in sökord eller frågor och på så vis hamnat här. Vissa sökord återkommer ofta: "judaistik", "judendom", "sefarder/askenaser" och så vidare, samt de något mer otippade "matisyahu" och "fizzy bubblech"... Bland frågorna märks också återkommande formuleringar: "vem är jude?", "vad är kosher?" och så vidare. Ett nytt inslag här på bloggen kommer att vara att jag kommer ta fasta på att försöka svara på en del av dessa frågor, ifall svaret inte går att hitta direkt bland de befintliga inläggen. 

Den första frågan jag ska försöka ge ett svar på är en fråga som ledde en googlare hit tidigare i veckan: "Judendom - Vad är en rabbin?"

Rabbiner kallas ofta felaktigt för "judiska präster". Att använda översättningen "präst" för att beteckna "rabbin" är att göra rabbinbegreppet smalare än vad det är, och dessutom har det funnits ett judiskt prästerskap som inte har varit aktivt sedan andra Templets förstörelse. Kort sagt: de präster som verkade i Templet i Jerusalem var inte rabbiner, och dagens rabbiner är inte präster. Den judendom som vuxit fram efter Templets förstörelse, och som är den idag förekommande, kallas för rabbinsk judendom.

Ordet "rabbin" betyder ungefär "mästare" och det hebreiska ordet har samma rot som ordet "rabbah", som betecknar storhet. Variationer av titeln är exempelvis "rav" och "rebbe". Det är mer korrekt att benämna rabbiner som lärare än som präster, och dessutom har rabbiner ofta ett juridiskt inslag i sitt ämbete som kristna präster saknar. Därtill likställs ofta "prästen" i den kristna världen med "den som leder gudstjänsten", och där skiljer sig gudstjänsten i synagogan där bland andra kantorn har en mycket framträdande roll, från gudstjänsten i kristna kyrkor.

För att bli rabbin måste du vara såväl expert på exegetik och judiska traditioner och liturgi som judisk lag; halakha. Sättet att ordinera rabbiner kan se olika ut beroende på gren av judendom, men i regel studerar man för att sedan få en officiell (utfärdad av någon judisk akademi) eller inofficiell "smicha", ordination. Denna ordination har två grader, där den första som kallas "yoreh yoreh" indikerar att rabbinen är kapabel till att rådgiva och fatta beslut i religiösa frågor av en rad olika arter. Det kan handla om vad som är kosher och vad som är tillåtet på sabbaten, vilket beteende och vilken klädsel som är lämplig och så vidare. Den andra graden kallas "yadin yadin" och den som är rabbin av denna grad har rätt att kalla sig dayan, alltså domare, och fungerar som en typ av jurist även i frågor som inte rör det privata religiösa livet. Inte alla verksamma rabbiner har en smicha av den andra graden, däremot tendera de rabbiner som exempelvis arbetar vid en religiös domstol, en så kallad beit din, att ha det. Definitionerna för yoreh yoreh respektive yadin yadin återfinns i Talmud. Enligt judisk tradition går själv ordinationen tillbaka till Moses själv, som gav smicha åt bland andra Joshua.

Inom de olika grenarna av ortodox judendom ordineras och erkänns endast manliga rabbiner, och beroende på gruppering kan en rad olika saker krävas av rabbinen förutom en formell eller informell smicha. Reformerta/liberala grenar samt vissa grupperingar inom den konservativa rörelsen godkänner även kvinnliga rabbiner. Rabbinens roll kan se väldigt olika ut, och i regel har en församlingsrabbin en rad olika uppdrag. Historiskt sett har många rabbiner även haft andra yrken, vilket kan vara fallet än idag. Rabbinens roll har i århundraden sett olika ut i askenasiska respektive sefardiska sammanhang. Rabbinat som en institution växte fram i den askenasiska världen, och rabbiner var oftast avlönade av församlingen eller en typ av judisk politisk organisation i stil med en kommunstyrelse. I den sefardiska världen har rabbiner i regel försörjt sig genom lekmannaarbete vid sidan av, och ibland med hjälp av så kallade "Torahdonationer" från välbärgade individer, eller stipendier i utbyte mot undervisning. Ofta har den sefardiske rabbinen setts som en mystiker, vilket inte alltid har varit fallet med hans askenasiske motsvarighet. I dagens Israel och USA har den sefardiska rabbinrollen närmat sig den askenasiska.