| « Om den sefardiska diasporans spridning | Tio tecken på att du är kryptojude » |
Vårt stora feta grammatiska misstag?
av NikePå samma vis som många människor kan beställa en öl på spanska och komma med oanständiga förslag på franska utan att egentligen kunna tala språken så finns det vissa hebreiska uttryck som har blivit "allmängods". Hälsningsfrasen shalom och uttrycket kosher används titt som tätt utanför hebreisktalande gemenskaper, och frasen l'chaim har blivit berömd genom musiktexter och filmer.
Man skålar för livet på många språk så det är i sig ingenting märkvärdigt, men faktum är att det bakom det populära och välkända hebreiska uttrycket möjligen lurar ett simpelt grammatiskt fel! Det är tidningen The Forward som skriver om detta, och jag ska inte sammanfatta hela artikeln av den enkla anledningen att jag tycker att ni bör läsa den i sin helhet.
L'chaim fick sin koppling till drycker under medeltiden, då det yttrades av åhörare som en respons vid läsandet av kiddush över vin. Det var således inte den som läste välsignelsen över vinet som yttrade det som kom att bli den traditionella judiska skålen, utan övriga närvarande. Så är det fortfarande i vissa sefardiska gemenskaper, där l'chaim har bibehållit sin plats i liturgin. Utanför Mellanöstern uppkom det frikostigare användandet av l'chaim som vi är mest vana vid att höra det - när det utbringas en skål vid ett festligt tillfälle.
The Forwards skribent påpekar att båda bruken av l'chaim är korrekta och lämpliga, men visst är det lite spännande att samma fras i två snarlika situationer kan ha olika innebörd? Det liturgiska bruket av l'chaim syftar på den som läser kiddush och inte på någon allmän uppmaning till livsglädje, ett användningsområde som alltså kommit senare under påverkan från det törstiga och högtidliga Europa... Den som vill ta tillvara på båda innebörderna och särskilja dem kan briljera med grammatisk korrekthet och säga la'chaim för att skåla i allmänhet, och spara l'chaimet till kiddushen.
Senaste kommentarerna