Judaistik.se

I går kväll inleddes Tel Avivs 100-årsfirande med fyrverkeri och musikfest – men när jag besökte staden i dag var det bara en del spridda affischer med budskapet »Tel Aviv – Yafo 1909–2009» som skvallrade om att det i år är hundra år sedan staden med det poetiska namnet »vårkullen» grundades. I övrigt var det ont om synliga spår av att man där vill uppmärksamma att staden fyller hundra – men det kommer misstänker jag.

När staden skulle grundas fanns skilda förslag på vad den skulle heta, många av dem med anspelning på grannstaden Jaffa. Bland förslagen fanns Nya Jaffa, Neve Jaffa (Jaffa-oasen), Yefehfiya (en ordlek på Jaffa och det hebreiska ordet för vacker), Herzliya (för att uppmärksamma den judiska statens visioner), Aviv (med anspelning på årstiden vår och förnyelse) samt Ivria (med anknytning till hebré). Namnet »Tel Aviv» framfördes av en av grundarna och först efter två uppskjutna omröstningar fick staden sitt namn med röstsiffrorna 25 röster mot 10 för »Neve Jaffa» och 8 för »Nya Jaffa».

När det tidiga 1900-talets sionister grundlade nya städer i det som då var det osmanska riket var det populärt att namnge städerna med hjälp av Bibeln. Här finns till exempel Petach Tikva (Hosea 2:17), Rishon Letzion (Jesaja 41:27) och Rosh Pina (Psaltaren 118:22). En av anledningarna till att Tel Aviv fick just detta namn kan därmed härledas till att namnet återfinns i Bibeln (Hesekiel 3:15), men den främsta orsaken lär ha varit att namnet också hade en genuin sionistisk klangbotten. Vad man missade – eller möjligen förbisåg – är att ordet i sin sionistiska kontext är baserat på en språklig missuppfattning. 

År 1902 publicerade Theodor Herzl sin utopiska novell »Altneuland», där han målade upp bilden av det mönstersamhälle som han menade att den judiska staten skulle bli. Boken översattes snabbt till både jiddisch och hebreiska – och det är nu missuppfattningen tar sin början. Den hebreiska översättningen gjordes av Nahum Sokolow, och han hade en idé om att boken skulle heta »Tel Aviv» på hebreiska. I ett brev till Herzl presenterade han sitt rubrikförslag med att namnet har en biblisk klang samtidigt som den sammanfattar bokens grundtanke: »tel» är den kulle (eller ruin) som utgör resterna efter en fallen stad och »aviv», i betydelsen »vår» (dvs årstiden), signalerar nyfödelse.

Problemet – vilka många påpekat – är att »aviv» visserligen betyder »vår» på modern hebreiska, men i biblisk hebreiska är det inte en beteckning på en årstid utan på det slam som flodvatten lämnar efter sig. Mot en biblisk klangbotten är Israels största stad därmed slammet från de ruiner som flodvattnet lämnat efter sig – vilket kanske inte låter riktigt lika poetiskt som »Vårkullen».