Judaistik.se

År 2004 dök filmen Ushpizin upp på de israeliska biograferna och fick en imponerande stor publik med tanke på att filmen – genom sin 100 % religiösa prägel – är en ganska smal film. Jag håller kanske inte helt med Akiva, som nyligen på sin blogg hävdade att filmen är ”världens bästa (judiska) film!” men att den är sevärd håller jag definitivt med om.

Mannen bakom Ushpizin, och tillika filmens manlige huvudrollsinnehavare, heter Shuli Rand – och han är ett fenomen som fascinerar mig. Han växte upp i en religiös familj utanför Tel Aviv, kastade av sig all denna religiositet för att göra karriär inom teater- och filmbranschen – och precis när han nått den sits att han kan kunde vraka och välja mellan olika stjärnroller så vänder han tillbaka till religionen, och som så många andra baalei teshuva (»återvändare») valde han då att bli ”superreligiös”. Han lämnade film- och teaterscenen bakom sig, blev Breslov-chassid och satsade helhjärtat på att studera Tora. På detta sätt skiljer han sig inte från andra baalei teshuva – men det som sedan hänt är synnerligen intressant tycker jag. Som Breslov-chassid håller Shuli Rand nu på att göra en andra karriär, och det sekulära Israel – som i vanliga fall är ganska avvaktande till landets religiösa falang – verkar ha tagit honom helt till sina hjärtan.

I våras utkom Shuli Rand med en CD – Nekuda Tova (»Good Point») – där han sjunger egenhändigt skrivet material. Majoriteten av sångerna är baserade på Rabbi Nachmans undervisning, och hela skivan är omisskännligt religiös – något som därmed borde göra den omöjlig att sälja (eller åtminstone rejält svårsåld) utanför den religiösa gemenskapen. Men skivan har fått ett smått obegripligt varmt mottagande i Israel – av såväl religiösa som sekulära israeler – och sålt i över 30 000 exemplar, vilket i Israel innebär att den sålt guld. Killen som sålde skivan till mig i en av Mea Shearims affärer kunde inte sluta lovprisa den – och när jag i efterhand kollade upp olika artiklar om den så visade det sig att till och med Ha'aretz (som definitivt inte gjort sig kända för att skriva varma ord om den ultraortodoxa delen av Israels befolkning) talar sig varm om både Rand och skivan. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på skivan sedan jag köpte den för en månad sedan, men efter varje gång så sitter jag med ett stort leende på läpparna. Shuli Rands sångröst är inte mycket att skryta med, hans melodier är ganska enkla (och min hebreiska är alldeles för dålig för att jag ska förstå hans texter) – men det finns något här som tar tag i mig som lyssnare. Att Shuli Rand därtill lät göra omslaget till CDn (och framför allt till CD-singeln Ajekha) som en läcker rip-off av Nirvanas album Nevermind från 1991 är en liten extra krydda. 

Nu är jag inte musikvetare utan religionshistoriker – och som sådan är jag mer nyfiken på fenomenet Shuli Rand än av hans sångröst och musik. Här har vi en ultraortodox sjubarnsfar knuten till Breslov-chassidismen, för vilken religionen är så viktig att man under inspelningen av Ushpizin inte gjorde avkall på någon halakhisk regel. Denne chassid spelar in en skiva med tydlig religiös inriktning – och mer eller mindre över en natt blir han (återigen) en megastjärna, säljer skivor i stora mängder utan att vara uppbackad av något multinationellt bolag och rosas av kritiker till både höger och vänster. Det här tycker jag är fascinerande, och frågan är vad det är som sker? Hans texter är omisskännligt religiösa, hans klädsel och livsstil likaså – men likväl hävdar Ha’aretz att i »Rand's case the religious issue is ultimately secondary». På något sätt verkar Shuli Rand fått samma status som Moses Mendelssohn i 1700-talets Tyskland, då han blev »undantagsjuden» för Kant och andra av landets upplysningstänkare. Visserligen var Mendelssohn en religiös jude, sa man, men han var undantaget som bevisade att religiösa judar kunde vara »som alla andra». Shuli Rand verkar ha fått samma status i dagens Israel – och vad detta innebär i ett längre perspektiv ska bli intressant att se.

Nedan ett smakprov på hur Shuli Rand låter. Låten heter Ajekha, och handlar om en bekymrad man som vänder sig till sin skapare och frågar »Var är du?» Lägg märke till det parti där Rands röst spricker, vilket i mitt tycke gör hela låten...

Läs mer: Shuli Rand's Nekuda Tova - Good Point