Judaistik.se

Ikväll inleds högtiden shavuot, den dag under det judiska högtidsåret då den judiska traditionen säger att Mose och folket tog emot Guds ord i samband med en uppenbarelse på Sinai. För många judar är detta idag en av de »mindre» högtiderna, inte alls jämförbar med högtider som jom kippur och pesach. Men kanske är det dags att ge shavuot en upprättelse?

På bibelns tid var detta en stor pilgrimshögtid då judar i Israel förväntades bege sig till templet i Jerusalem för att bära fram och offra delar av sin skörd av vete, korn, vindruvor, fikon, granatäpplen, oliver och dadlar. Högtidens betydelse av skördefest förlorade naturligt nog sin mening när templet förstördes och man inte längre kunde bära fram några offer. I dag har dess karaktär av skördefest dock fått en liten renässans genom att en del kibbutzer i Israel ordnar processioner med frukt, grönsaker och säd – men dagens religiösa firande av högtiden präglas framför allt av Sinaiupplevelsen. De judar som uppmärksammar högtiden brukar denna dag äta mat tillagad med mjölk, ofta tillsammans med honung, och på många ställen – inte minst i Jerusalem – är synagogorna öppna dygnet runt och många väljer att stanna i synagogan hela natten för att studera och be.

I sin bok Tid för Gud (Arcus 2006) skriver Göran Larsson att de två högtiderna pesach och shavuot intimt hör samman, och hävdar till och med att shavuot på sätt och vis är den viktigaste av de två högtiderna. »Påsken [dvs pesach – Larsson »försvenskar» orden för både pesach och shavuot] är bara förberedelse för pingsten [dvs shavuot], och pingsten ger påsken dess djupa mening. Kort sagt: utan pingsten hade påsken varit förgäves.»

För de allra flesta judar idag är pesach den viktigare av dessa två högtider. Det är då man minns att man befriades och blev ett folk – men med detta perspektiv får shavuot en ordentlig upprättelse. Det förbund som inleddes i och med att Mose ledde folket ut ur Egypten, skriver Larsson, är i grund och botten värdelöst om det inte hade blivit bekräftat. Det var just detta som skedde då folket kom fram till Sinai. Förbundet bekräftades och förnyades då folket lovade att hålla sig till förbundets villkor enligt Toran.

De texter som läses i synagogan under shavuot lyfter också fram högtiden som en förbundsfest. Tora-läsningen är hämtad från 2 Mos 19 och 20, där de tio (förbunds)orden återfinns. Profetläsningen är hämtad från Hesekiel 1 och man läser Ruts bok, delvis för att den utspelar sig under skördetiden men kanske ännu viktigare: Ruts bok handlar om förbundet mellan Gud och Israel.

Man säger ofta att pesach är den högtid då den judiska kollektiva identiteten stärks allra tydligast. Med Larssons tolkning är pesach fortfarande en viktig högtid, men det borde alltså vara shavuot som är den verkligt stora högtiden eftersom det är den dagen som den judiska identiteten bekräftas. Med andra ord: det är kanske dags att börja kalla shavuot för den judiska identitetens konfirmationsdag?

Chag sameach!