Judaistik.se

Precis som det inom universitetsvärlden finns vissa universitet med högre status än andra, så finns det också inom den charediska (ultraortodoxa) världen skolor och jeshivor som betraktas som finare än andra. Av någon anledning leds alla dessa av ashkenazer.

År 1984 grundades charedipartiet Shas i Israel av R. Ovadia Yosef, som än idag är dess andlige ledare. Skälet till att partiet grundades var att sefarder kände sig åsidosatta i den ashkenaziska jeshiva-världen. Uppdelningen mellan ashkenazer som "överklass" och sefarder som "underklass" har präglat det israeliska samhället sedan statens uppkomst, och partiet blev en röst i sefarders kamp för att inte längre betraktas som andra klassens medborgare. Med tiden blev partiet allt större, och lyckades attrahera väljare långt utanför de religiösa kretsarna. Shas blev helt enkelt det parti som förde sefarders talan gentemot det dominerande ashkenaziska etablissemanget, och detta lockade väljare som i övrigt inte sympatiserar med partiets religiösa budskap. Idag har partiet tolv mandat i Knesset och är ett av de partier som ingår i Ehud Olmerts regering.

Ett av de områden som Shas tidigt satsade stort på var utbildning. Man byggde egna religiösa skolor i stora mängder, och - för att citera en artikel i tidningen Menora - startade "en minirevolution när det gäller utbildning i Israel. Inom Shas ram får barnen både längre skoldagar, varma måltider och skjuts med skolbussar. Partiet har inte bara fyllt tomrummet, när staten inte har råd att ge studiebidrag, man skänker också sina anhängare en känsla av stolthet och självförtroende. Religiös och social välfärd har blivit synonymt med Shas i det moderna Israel."

De skolor som drivs i Shas regi erbjuder inte sämre utbildning än andra skolor, men de betraktas inte som lika "fina" i statushänseende. Inte ens av Shas egna ledare, hävdas det i en artikel som publicerades för någon dag sedan i Ha'aretz. Ledarskiktet är noga med att följa den sefardiska tolkningen av halakha, att endast äta mat som fått kosher-stämpel av sefardiska rabbiner etc - men skickar alltså sina barn till ashkenaziska skolor. I Shas egna skolor går barn till fattiga familjer, men de sefarder som kommit upp sig i samhället skickar sina barn till ashkenaziska skolor. Därmed, konstaterar en röst i artikeln, kommer sefarder att fortsätta att betraktas som andra klassens medborgare: "How is it possible to complain of discrimination and at the same continue to knock on the Ashkenazi doors? We Sephardim must raise ourselves up and disengage ourselves entirely from dependence on the Ashkenazim. In this, the Shas leadership has failed."

Läs mer i: The Shas paradox
Se också: Shas - en del av israels nya politiska verklighet (artikel i Menora 1999)