Judaistik.se

Judaistik är ett relativt nytt universitetsämne, och av uppenbara skäl störst i länder som Israel och USA som har en stor judisk befolkning, och mindre i länder som Sverige som inte har en lika klar judisk koppling. Något förvånande är att man finner en framstående och respekterad judaistikprofessor - i Kairo. Mohamed Hawary är själv muslim, och säger till the Jewish Daily Forward att hans intresse för hebreiska och judiska studier föddes ur en nyfikenhet på "fienden", under Israels krig mot Egypten under sextiotalet. Idag besöker han inte längre Israel i protest mot vad han menar är israelisk ockupation av palestinsk mark, men han fortsätter att träffa och föra dialog med judiska kollegor, och har även bjudit in flera av judaistikens giganter till Egypten för att föreläsa, däribland Mark R. Cohen, som i Forwards artikel kommenterar sitt besök vid Hawarys universitet, och även dennes akademiska bedrifter. Reuven Firestone öser även han beröm över Hawary, och beskriver honom som följer: “Mohamed Hawary is a great scholar of Judaism /... /He is really fascinated by the historical and religious relationship between Judaism and Islam. More than this, he eschews polemics in his scholarship, is a true bridge-builder and a real mensch.”

Sextio år gammal forskning utförd av Gershom Sholem om Davidsstjärnans ursprung och historia har nu sammanställts och publicerats, och Sholem kommer därmed postumt med påståendet att Davidsstjärnan, eller Davidsskölden som det blir i en mer korrekt översättning från hebreiska, inte är en judisk symbol från början. I en artikel publicerad 1949, kort efter att symbolen valdes ut till att pryda den nya staten Israels flagga, så skrev han att "The Magen David is not a Jewish symbol, and therefore not the 'symbol of Judaism'". Vad som dock är tydligt, och som kommentatorer till denna artikel i Yedioth Ahronoths engelskspråkiga webbupplaga skriver, så är Magen David, oavsett sitt ursprung, en symbol med en judisk historia, och bandet mellan denna symbol och det judiska folket och den judiska religionen förstärktes i och med Förintelsen, där den kom att få en stark laddning och innebörd genom nazismens användning av den för att utmärka judar. Denna innebörd och symbolik, menar Sholem, fanns inte tidigare, eftersom hexagonen då varit en "judisk" symbol bland flera andra.

Idag är Davidsstjärnan för många en oerhört laddad symbol, både för att många associerar den med Shoah, och med en religiös tillhörighet som det inte alltid är helt okomplicerat att vara öppen med, men även med staten Israel. I och med dess placering på Israels flagga så uppfattas den ibland som politisk, till skillnad från exempelvis menorahn som jag tror uppfattas som varandes av mer religiös, opolitisk karaktär. Sholems teori om Davidsstjärnan är i mitt tycke intressant för att den speglar en aspekt av det kulturella utbytet mellan judarna och omvärlden, och den är med största sannorlikhet applicerbar även på andra "judiska" symboler, till exempel chamsan. Med det historiska facit i hand måste man nog dock erkänna, att Davidsstjärnan idag i allra högsta grad är en judisk symbol.

Kuriosa: I Hollywoodfilmatiseringen av Esthers bok, den vackra men ohyggligt dåliga One Night With the King, används Davidsstjärnan för att understryka Esthers judiskhet - hon har nämligen ett halsband som när det belyses kastar reflektioner av just Davidsstjärnor...

Nedan finner ni länken till en artikel om den sefardiska judendomens överlevnad, som också ger en bra introduktion i sefardisk historia och kultur:

Can Sephardic Judaism be Reconstructed?

Tidningen Dagens nätupplaga publicerade igår en sammanfattning av en undersökning gjord bland svenska judar av Limmud Stockholm, sammanställd av judaistikern Mattias Dahlén. Enligt enkäten, som besvarats av 300 personer, tycker 25 % av de tillfrågade att det är svårt eller mycket svårt att leva som jude i Sverige, 10 % tror att det kommer att bli bättre i framtiden medan en dryg tredjedel säger sig kunna tänka sig att flytta utomlands för att lättare kunna leva ett judiskt liv.

Det hade varit intressant att veta ifall undersökningen gjorts i samband med Limmudkonferensen som nyligen varit i Stockholm, eller om så inte är fallet, i vilket forum dessa 300 tillfrågade valts ut. Det verkar nämligen vara en förhållandevis from grupp, nästan hälften av de tillfrågade firar sabbat och något fler fastar under yom kippur. Desto färre, 20 %, är noga med kosher, medan 15 % går regelbundet i synagogan. Det är alltid intressant att se vad som mer moderat religiösa judar ser som viktigast bland de religiösa påbuden - sabbatsfirande och kosher för att ta två exempel brukar vara viktiga även bland mindre religiösa judar, troligtvis mycket på grund av att dessa anses vara två grundstenar i judisk identitet. Att 50 % av de tillfrågade fastar under yom kippur kan tolkas på två sätt - antingen som att den tillfrågade gruppen är hyfsat observant, eller att det rör sig om en liknande religiositet som är vanlig i Israel: man uppmärksammar yom kippur för att med gott samvete kunna leva sekulärt resten av året. Vidare finns det naturligtvis gradskillnader i observerandet av exempelvis sabbaten, att fira sabbat kan ju innebära allt från att man tänder ljus och samlas kring matbordet till att man håller alla de olika sabbatsbuden.

Läs notisen i Dagen med den käcka titeln "Judar har problem i Sverige"...

PS Att det är skillnad på judar och israeler, är ju ett mantra som förekommer här på bloggen titt som tätt. Men israeler har det inte heller lätt i Sverige, fråga den israeliske ambassadören Benny Dagan, som fick en gympasko och lite annat kastat på sig i veckan, då han besökte Stockholms universitet. Proffstyckaren Andreas Malm visar på Newsmill att han förvisso kan skilja på judar och israeler, men han tycker likväl att Dagan förtjänade att få en sko i magen och att israeler med rätta får stå till svars för staten Israels agerande. Spännande nog talar Malm om Gideon Levys "förutsägelser" och "profetior" gällande Israel/Palestina-frågan. Har Andreas Malm måhända utnämnt Levy till en potentiell messiaskandidat?

Mitt inofficiella nyårslöfte här på bloggen var ju att sträva efter att kunna presentera fler aktuella texter inom judaistikens område på bloggen, och nu har jag två tips på sidor där man kan hitta intressanta artiklar och andra texter som är tillgängliga på nätet i fulltext.

För det första: Women in Judaism: A Multidisciplinary Journal, är en internetpublikation som presenterar sig som "an academic, refereed journal published exclusively on the Internet, and devoted to scholarly debate on gender-related issues in Judaism. The ultimate aim of the journal is to promote the reconceptualization of the study of Judaism, by acknowledging and incorporating the roles played by women, and by encouraging the development of alternative research paradigms. Cross-methodological and interdisciplinary, the journal does not promote a fixed ideology, and welcomes a variety of approaches." Här finner ni artiklar inom en rad olika områden, från kvinnors roll i synagogan genom historien till kvinnors vittnesmål efter Shoah.

För det andra: Ladino Digital Library, där Stanford University publicerar översatta ladinotexter jämte inscannade original och translittererade versioner.

I USA, där judaistik som ett universitetsämne är både större och äldre än vad det är i exempelvis Sverige, finns möjligheten att fördjupa sig i det man där kallar för sephardic studies, alltså studier om sefardisk judendom, vid flera universitet. På många håll har man traditionellt sett bedrivit och fortsätter bedriva "jewish studies" som i verkligheten snarare är ashkenazi studies, men sedan 10-15 år tillbaka så har det dels skett en utveckling av ämnet judaistik så att det även har kommit att innefatta icke-askenasisk judendom, parallellt med utvecklandet av ett bi-ämne som helt och hållet fokuserar på den icke-askenasiska delen av den judiska världen, "sefardistik" eller vad vi nu skulle kunna kalla det på svenska. En av eldsjälarna bakom sephardic studies i USA är professor Jane S. Gerber, som har skrivit en rad böcker och artiklar om den sefardiska erfarenheten och historien, varav Jews of Spain: A History of the Sephardic Experience nog är det mest kända verket. För cirka 15 år sedan var Gerber redaktör för en bok som presenterade sephardic studies som ett universitetsämne, Sephardic Studies in the University, där även en rad andra fixstjärnor inom judaistikens område medverkade. Boken är svår att få tag i i Sverige, och hos de webbshoppar som jag har sett har den i sortimentet blir den i regel ohyggligt dyr, men - ett utdrag på cirka 70 sidor ur boken finns på nätet. Bland annat finns Gerbers artikel med namnet "Integrating the Sephardic experience into the teaching of modern Jewish history", som ger en bra bakgrund för ämnet. Gerbers text visar dock på vissa barnsjukdomar hos ämnet, exempelvis har fokus legat på studier av folklore och språk medan man i stort har förbisett andra spekter, den liturgiska för att ta ett exempel, vilket jag tror kan ha bidragit till att det sefardiska studiet fått en viss kuriosa-prägel. 15 år har gått och en hel del har hänt, men det är lång väg kvar innan den sefardiska religionen, kulturen och historien får sin rättmätiga plats inom judaistiken - men låt oss ändå hoppas att sephardic studies som ett separat utbrytarämne är ett övergående fenomen, det bästa vore naturligtvis om det kunde bli en självklar och naturlig del av judaistiken.

För studenter och andra som är intresserade av att få veta vad som ryms inom judaistikens ramar är The Oxford Handbook of Jewish Studies en bra översikt.

För er som saknar det sefardiska perspektivet i "vanliga" böcker om judendomen rekommenderar jag förutom Gerbers bok Sephardic Identity - Essays on a Vanishing Jewish Culture av George K. Zucker, Sephardic and Mizrahi Jewry: From the Golden Age of Spain to Modern Times av Zion Zohar samt Sephardi and Middle Eastern Jewries - History and Culture in the Modern Era av Harvey E. Goldberg som en bra bas.

I snart tvåtusen år har judar och kristna kämpat om vem som egentligen är Guds utvalda folk. »Få religiösa dogmer», skriver Jon D. Levenson i decemberutgåvan av Commentary, »har dragit till sig skarpare kritik än föreställningen om det utvalda folket /…/ men trots detta vägrar uppfattningen dö, precis som judarna själva.» Med utgångspunkt från några nyligen utgivna böcker – framför allt Yet I Loved Jacob: Reclaiming the Biblical Concept of Election av Joel S. Kaminsky (2007) – lyfter Levenson i sin artikel fram några aspekter för att precisera vad tanken om det utvalda folket innebär, och hur detta begrepp skulle kunna ena judendom och kristendom.

När rabbinsk litteratur återger hur Abraham utvaldes framhålls det att hans far tillverkade avgudar och att Abraham aktivt tog avstånd från detta. Enligt denna beskrivning finns ett samband mellan Abrahams agerande/meriter och Guds utväljande, men detta – understryker Levinson med inspiration hämtad från Kaminsky – har inget stöd i den bibliska berättelsen. Enligt Bibeln utvaldes inte judarna för att de hade gjort något särskilt eller hade speciella gåvor. I Bibeln beskrivs Gud som en fader, och hans kärlek till Israel och utväljande av dem är som en förälders kärlek till sina barn: villkorslös på ett sätt som ligger bortom alla försök till en rationell förklaring.

Men denna utkorelse innebär inte att andra folk skulle vara mindre värda i Guds ögon. I sin bok pekar Kaminsky på att det i Bibeln förekommer tre kategorier av folk: de utvalda, de icke-utvalda och de anti-utvalda. Den grupp som definieras som »anti-utvalda» inkluderar kananéer och amalekiter, två folk som enligt Bibeln ska utrotas. Någon likhet med vår tids tal om folkmord är det dock inte, eftersom ingen biblisk text uppmanar till dödande av kananéer som bodde utanför Kanaan, men uppenbart är att de på något sätt inte inkluderas bland de människor som har möjlighet att komma till den kommande världen. I kristen tradition har »icke-utvald» kommit att bli synonym med att vara fördömd och stå utanför denna frälsning, men detta har inget stöd i Bibeln. Både enligt Bibeln och rabbinsk tradition är både de utvalda och de icke-utvalda skapade som Guds avbild. Den icke-utvalde är ingen motståndare till Gud eller det judiska folket, inte heller är den icke-utvalde dömd eller utestängd från den kommande världen om han/hon inte konverterar. Snarare handlar det om att det finns olika vägar till den kommande världen.

Med en sådan syn på utvaldhet och utkorelse, avslutar Levenson sin artikel, behöver synen på utvaldhet inte längre vara ett teologiskt hinder mellan judar och kristna. Kanske är det till och med så att de båda gruppernas anspråk på att få titulera sig det utvalda folket kan skapa en samhörighet dem emellan snarare än ömsesidigt fördömande. Tanken är spännande: utvaldhet som något som förenar snarare än skiljer.

Läs mer: Chosenness and Its Enemies

Gårdagens Haaretz innehöll en kortare artikel om ett symposium som skall ha hållits i Jerusalem igår, på temat antisemitism i Skandinavien, med titeln: "Behind the Humanitarian Mask: The Nordic Countries, Israel and the Jews". På talarlistan stod bland annat ett namn som torde vara bekant för många svenskar, nämligen Zvi Mazel, f.d. israelisk ambassadör i Sverige, mest känd för sitt utbrott vid en konstutställning på Moderna Museet i Stockholm för några år sedan. Informationen inför mötet var i Haaretz väldigt knapphändig, men förhoppningsvis dyker det väl upp någon typ av uppföljning i veckan. Så som ofta är fallet är kommentarerna till artikeln mer spännande än artikeln i sig, bland annat dyker en Malmöjude upp och ger sin syn på hur det är att vara jude i Sverige idag. Kommentarerna ger även en spännande men en smula nedslående bild av hur Sverige uppfattas och missuppfattas bland israeler och amerikaner idag. Mötet i Jerusalem är sprunget ur en nyligen publicerad bok i ämnet, där Danmark inte helt oväntat får ett bättre betyg än övriga nordiska länder. Danmarks ambassadör är också den enda av de 4 tillfrågade som har valt att kommentera mötet; de finska, norska och svenska ambassaderna avstod.  

Uppdatering: Johan hittade en artikel från Jerusalem Post som på ett utmärkt sätt sammanfattar bakgrunden till mötet och innehållet i den ovan nämnda boken.

För några dagar sedan publicerade Ha'aretz en artikel om Joseph Dan, en av vår tids stora mystikforskare, där det bland annat berättas att han håller på med ett gigantiskt projekt: att skriva det kompletta verket om den judiska mystikens historia. De tre första volymerna – som täcker perioden från andra templets tid till och med talmudisk tid – har just publicerats, och den fjärde volymen med de första delarna om medeltida judisk mystik är på gång.

Synen på mystik, säger Dan bland annat i artikeln, är en av de saker som skiljer den judiska traditionen från till exempel den kristna. Kristen tradition är full av exempel på människors mystika upplevelser och visioner. I judisk tradition är mystika upplevelser däremot sällan »mystika» på det kristna sättet (även om det självfallet finns undantag), utan är snarare ett resultat av studier och stor lärdom. Därför, menar Dan, är det mer korrekt att tala om »esoterisk teologi» än om »mystik» eller »mysticism».

Detta esoteriska tänkande genomsyrar å andra sidan det judiska tänkandet i så hög utsträckning att inte ens de mest högröstade motståndarna till judisk mystik helt kunde ignorera den, säger Dan vidare i artikeln. Intresset att lära mer om den gudomliga verkligheten har varit ett centralt inslag i judiskt tänkande från profeten Hesekiel ända till dagens modern kabbala. Samtidigt understryker Dan att den profetiska direktkontakt som Bibelns profeter hade med Gud inte är mystik. Judisk mystik tar över efter profetismen. Profeterna behövde inte söka kunskap om det gudomliga. De hade direktkontakt, och det är först sedan denna direktkontakt går förlorad som man kan tala om judisk mystik.

Artikeln presenterar dessutom ett biografiskt scoop – som kanske säger mer om 1930-talets politik än om Joseph Dan. Hittills har det alltid hetat att Joseph Dan är född i Bratislava – till och med på hans egen hemsida – men här berättar han att han egentligen är född i Budapest.

När Joseph Dans familj kom till Palestina 1939 på flykt undan Hitler-Tyskland uppmanade en advokat från Jewish Agency familjen att ljuga. Hade de sagt att de kom från Ungern hade britterna skickat tillbaka familjen. Om de istället sa att de kom från det tyskockuperade Slovakien skulle de få lov att stanna – vilket de också fick göra. Och denna lögn har alltså levt och frodats i nästan 70 år.

Hela artikeln kan du läsa här: Mystic circles

En sekulär israelisk rockmusiker kom att fascineras av musikbruket i det gamla Templet i Jerusalem, men insåg snabbt att dagens musikinstrument inte riktigt räckte till, det finns i diverse texter referenser till ett trettiotal instrument som inte överlevt in i vår tid. Lite detektivarbete och en stor portion fantasi har gjort att Ilan Green idag har återskapat 16 av dessa instrument. Läs mer och se Greens trumma (?) i form av en Davidsstjärna på Haaretz hemsida. Frågan är ifall syftet med projektet var att försöka återskapa flertusenårig musik, eller att fabricera en länk  mellan judisk musik i Jerusalem då och judisk musik i Israel idag?