Judaistik.se

Det är något lite märkligt med Reggie Nadelsons rysk-judiske deckarsnut Artie Cohen, huvudperson i serien med New Yorkbaserade kriminalhistorier. I Rött spår får vi reda på att det är 25 år sedan Artie kom till USA, och att han dessutom bott 25 år i Israel dessförinnan. Till Israel kom Artie Cohen som tonåring, efter att ha vuxit upp i Moskva. Allt detta är inte illa för en man i fyrtioårsåldern!

Det påpekas på omslag och i recensioner att Artie Cohen är Nadelsons rysk-judiske hjälte, men eftersom författarinnan (!) växlar mellan att kalla sin hjälte "Artie Cohen" och "Artie Maksimovitj" så glömmer man snabbt det där med Cohen. Det mest beundransvärda med denne rysk-judiske hjälte är hans fullständigt okomplicerade förhållande med ickejudiska ryssar, de kommer överens allihop som en enda stor familj, vilket får en att undra varför familjen flydde Moskva för Israel (fast just det, Cohens far var visst hemlig agent).

Vi kan återvända ett ögonblick till Moskva - alla Nadelsons ryssar kommer därifrån (och de är många!) och oavsett religiös tillhörighet så känner de alla varandra från det gamla landet. Det finns dock två typer av ryssar - de fattiga som kokar borsjtj hela dagarna och de rika som äter kaviar och köper fastigheter. Nadelson fullständigt frossar i klyschor om pälsar mitt i sommaren och blonderade kvinnor, på ett sådant vis att till och med den mest självdistanserade och skämtsamme ryss skulle bli illa till mods.

Bakom namnet Reggie Nadelson döljer sig alltså en kvinna, en kvinna som spelar friskt på machostereotyper i sina böcker. Artie Cohen är polis, men kunde han göra vad han ville så skulle han nog mest jaga kvinnor och dricka sprit. Varför Nadelson envisas med att göra Cohen till jude är ett mysterium, men enligt en artikel på nätet så planerar Nadelson att låta Cohen återvända till Israel i en kommande bok, så kanske den läsare som orkar får veta mer då. Författarinnan säger att hon vill utforska de ryska judarnas "high life" i Tel Aviv, och det kan ju bli spännande.

Jag har tidigare skrivit om vad som gör en bok "judisk", vilket också är något av ett krav för att boken skall få behandlas här på bloggen. I och med att jag nu skriver om Reggie Nadelson och Artie Cohen känner jag lite grann att jag säger emot mig själv. Böckerna om Artie Cohen uppfyller flera kriterier för att kallas "judiska": författarinnan är judinna, de innehåller en rad judiska "symboler" (namnet Cohen, chassiderna i New York, kopplingen till Israel) och böckernas hjälte marknadsförs som jude. Allt detta till trots är mitt intryck av Nadelsons författarskap att det är helt "ojudiskt", hade inte Artie Cohen klingat så catchy så hade han nog lika gärna kunnat vara svensk, och borsjtjen hade kunnat vara köttbullar, eller vad nu amerikansk populärkultur tillskriver svensk matkultur. Rysk-judisk kultur kan vara rätt så spännande i sin motsägelsefullhet, men vill man fördjupa sig i denna kulturs möte med USA så inbillar jag mig att man bör lägga Nadelson åt sidan och leta upp en annan författare.