Judaistik.se

Sedan ett antal år tillbaka brukar en gren av breslovchassider som ibland kallas för "Na Nachs" göra omtolkningar av kända och moderna låtar där de blandar sitt religiösa mantra och mystika teman med musiken. De lägger ut mycket musik på nätet och har även givit ut CD-skivor som de säljer runt om i Israel där de stannar till med sina skåpbilar för att dansa och "missionera". Den kanske mest kända Na Nach-låten är en omtolkning av O-Zones Dragostea din tei, och i chassidisk tappning låter den så här:

Andra låtar som mixats om av de dansande chassiderna är Summer Loves Remember och den israeliske rapparen Subliminals Hafinali.

Inför rosh hashanah släppte den ortodoxa organisationen Aish en video på Youtube med titeln Rosh Hashanah Rock Anthem, en referens till titeln på den låt man gjort en cover på, LMFAO:s Party Rock Anthem. Textraden "Everyday I'm shuffling" hade ändrats till det betydligt mer ortodoxt klingande "Everyday I'm shukling" (Shukling är de rörelser som många religiösa judar gör när de ber).

Läs även artikeln Is this pop hit kosher?

Varför är då detta anmärkningsvärt? Aish är en stor organisation som har verksamhet i flera länder och som driver yeshivot och uppmuntrar unga judar till att besöka Israel. Man sysslar med en form av religiös "folkbildning" och erbjuder studiematerial och rådgivning via hemsidan aish.com. Organisationen utgör en lite vuxnare och nyktrare kontrast till de glada Na Nach-chassiderna. Na Nach-organisationen sysslar med ett tydligt populärkulturellt publikfrieri, medan Aish bryter ny mark genom att börja använda sig av modern dansmusik för att sprida budskap.

Vad får en ortodox organisation att närma sig popmusik? För att väcka uppmärksamhet är det uppenbara svaret, men detta kan göras på många andra sätt. Varför anammar man en musikstil som står för mycket som man själv motarbetar (män och kvinnor som dansar tillsammans på nattklubbar, musikvideos med avklädda personer, ett vulgärt språk etcetera)? Coverlåtarna är endast roliga och meningsfulla om man känner till originalen, och således förutsätter både Na Nach-chassiderna och Aish att deras målgrupp lyssnar på modern musik. Är dessa religiösa covers ett försök att "stjäla" marknadsandelar från mainstreammusiken, eller är det en flirt med populärkulturen som faktiskt signalerar att det är förenligt att vara ultraortodox och dansa loss till Rock Anthem, oavsett om det är Rosh Hashanah Rock Anthem eller Party Rock Anthem?

Är religiösa musikcovers någonting judiskt? Spontant kan jag inte komma på några icke-judiska motsvarigheter. Youtube verkar vara fullt av popjudiska videos, till exempel denna variant på en känd Black Eyed Peas-låt:

Läs även artikeln Is this pop hit kosher? från Yedioth Ahronoths hemsida, och ett blogginlägg på samma tema: Jewish Music.