Judaistik.se

Pesach är över, och många av världens judar har återgått till att äta vanligt bröd - och att tala sanning. För utan tvivel är det så att miljontals judar under Pesach for med osanning då de uttalade en förhoppning om att fira Pesach "nästa år i Jerusalem". Många säger orden, men har ingen ambition om att tillbringa Pesach, eller någon annan tid på året heller för den delen, i Jerusalem och Israel.

Vilken roll Jerusalem och Israel spelar idag är en ständigt återkommande fråga. Benjamin Gerber gästade Lund förra helgen, och talade bland annat om boken The Yiddish Policemen's Union, och en värld i vilken vi inte kan ta Israels existens för given. Det lilla landet med de stora konflikterna betyder enormt mycket för många människor, judar såväl som icke-judar, medan andra inte har någon särskild relation alls.

Drömmen om det lilla landet har förändrats, men detta är rimligtvis oundvikligt, eftersom Israel och Jerusalem för många generationer bara varit just en dröm, en hägring, medan det idag är verklighet. En klibbig, högljudd, svindlande vacker och oändligt problematisk verklighet. Jag tror att många har samma relation till Israel och till Jerusalem som till den där snuttefilten från barndomen, den där slitna nallebjörnen som ligger nedpackad i källaren. Man skulle aldrig kunna slänga den, men man har inget direkt behov av att ha den i sin närhet heller. Så när "Nästa år i Jerusalem" ljöd för ett par veckor sedan, så var det måhända en blinkning till den där nedpackade drömmen.

Jewlicious om det paradoxala i att säga "Nästa år i Jerusalem" utan att vilja åka dit.

Förutom att Pesach börjar nu på onsdag så är det dessutom dags för Birkat haChamah, den välsignelse över solen som enligt judisk tradition läses en gång var 28:e år. Den välsignelse man läser är i sig inte unik för detta tillfälle, utan är den välsignelse man använder för naturfenomen, men i regel brukar man samlas i stora grupper och även recitera passande tehillim, psalmer. Detta år har Birkat haChamah fått stor uppmärksamhet, vilket kanske inte är så konstigt eftersom denna dag infaller så sällan och de flesta inte får uppleva det mer än kanske två gånger i sitt liv. Denna Birkat haChamah är dock annorlunda är andra, och det beror på att den sammanfaller med Pesach. På grund av sin placering i kalendern är det naturligt att Birkat haChamah faller i närheten av Pesach, men det är som sagt ovanligt att dessa två högtider delar dag. Varför är då detta så speciellt? Jo, att Birkat haChamah sammanfaller med Pesach sätter igång messianska tankar i delar av den judiska världen, eftersom traditionen säger att flera betydelsefulla händelser i historien har ägt rum just då Birkat haChamah har sammanfallit med Pesach. De främsta exemplena är den första Pesach, alltså under själva uttåget ur Egypten, och det året då drottning Esther räddade sitt folk, som har gett upphov till högtiden Purim. En framstående chassidisk rabbin, Rabbi Meir Yechiel HaLevi av Ostrovtza, menade att den messianska tiden skulle inträda snart efter en Birkat haChamah på erev Pesach, och då denna Birkat haChamah är den andra efter Ostrovtza-rebbens uttalande så är naturligtvis förhoppningarna höga bland hans anhängare. Nedan finner ni välsignelsen i engelsk översättning:

"Blessed are You, LORD our G-d, King of the Universe, who reenacts the works of Creation."

Under Pesach, som i år börjar på kvällen den 8:e april, är det tradition att avstå från jästa produkter från mjöl gjort på säd, till åminnelse av uttåget ur Egypten där man inte hade tid att låta brödet jäsa innan man flydde, utan fick baka det ojäst. Vanan att avstå från jästa produkter, chametz, finns hos judar i alla delar av världen, medan vissa följdregler gällande vad som är ok respektive inte ok att äta under Pesach delar upp den judiska världen i två grupper: kitniyot-ätarna och kitniyot-vägrarna. Kitniyot är exempelvis spannmål som inte nämns i den hebreiska bibeln, bönor, majs och ris, som till utseende och användningsområden ibland liknar chametz. Enligt askenasisk tradition får man inte äta kitniyot under Pesach, då dessa eller matvaror producerade från dem påminner alltför mycket om chametz, kan ha förvarats tillsammans med chametz eller vara kontaminerade av chametz. Bland sefardisk-judiska grupper har inte den där diskursen kring kitniyot förts, och således har man traditionellt sett ätit kitniyot under Pesach. Frågan om kitniyot är ok under Pesach delar med andra ord den judiska världen mellan askenasim och sefardim, där jag här med sefardim avser även andra icke-askenaser än de strikt sefardiska (=iberiska) judarna.

Utanför Israel tenderar religiöst observanta askenasim respektive sefardim att följa sina egna traditioner, men i Israel har det blivit mer komplicerat, dels på grund av att många familjer och gemenskaper nu är blandade, dels för att en rabbinsk diskussion har förts i landet gällande huruvida kitniyot egentligen är ett problem i Israel. Enligt Shulchan Arukh bör man som jude ta seden dit man kommer, och seden i Mellanöstern är att äta kitniyot under Pesach. Rent halakhiskt är det således enligt många fritt fram för askenaser som bor i Israel att äta kitniyot - i Israel. David Bar-Hayim är den rabbin som starkast har fört detta resonemang, och för två år sedan fastslog han att det är i sin ordning enligt Minhag Eretz Israel att äta kitniyot, för såväl sefardim som askenasim. Detta har lett till att många religiösa askenaser har börjat äta kitniyot, medan andra har börjat hålla starkare på det gamla förbudet för att stärka sin identitet och koppling till den gamla askenasiska traditionen från Europa. Med andra ord är det svårt för Israels askenaser att veta vilket ben man skall stå på, och hur man skall förhålla sig till den så kallade Minhag Eretz Israel, som vissa rabbiner försöker återskapa i syfte att ge israelerna en egen liturgi, men som per definition kommer luta mer åt det sefardiska hållet.

The Forward har en artikel om kitniyot här.

Machon Shilos hemsida om beslutet att tillåta kitniyot under Pesach för boende i Israel.

Läsaren Anna ställde en fråga i kommentarsfältet kring sedermåltidens ursprung, eftersom bakgrunden till alla de olika momenten under Pesachmiddagen inte går att finna i Torahn. Jag har hittat en artikel som diskuterar just de olika sedermomentens ursprung, och som driver tesen att många av dem har hellenistiskt ursprung, men med en tydlig rabbinsk prägel. Rabbinen som för diskussionen avslutar med slutsatsen att det judiska folket aldrig levt i ett vakuum, och att det således är uppenbart att man tagit till sig lokala sedvänjor från andra kulturer och folkgrupper. Ganska självklart när man tänker på det, men väl värt att upprepa ibland.

Läs: The Origins of the Seder

Det finns även en bok som heter The Origins of the Seder, som behandlar den bibliska basen för Pesachtraditionerna, influenser utifrån samt hur Pesach blivit så viktig för judar och i förlängningen även för kristna. Boken finns bland annat hos Amazon.

Författaren Amos Oz ojade sig för lite sedan om att det minsann var bättre förr, på den tiden Shabbat i Israel var en rosenskimrande dag av vila även för den sekuläre kibbutzniken. Idag reagerar Yael Mishali på Yedioth Ahronoth på ett liknande vis över hur Pesach och även andra religiösa högtider behandlas i Israel. Hon beskriver hur hon för några år sedan bestämde sig för att sluta besöka Tel Aviv under dessa helger, efter att hon känt doften av och sett bröd serveras öppet under den judiska påsken, då egentligen endast ojäst bröd, matza, är "tillåtet", det vill säga godkänt enligt judisk religiös lag. Själv säger hon sig absolut inte inte vara rigid vad gäller kosher, men hon vill i alla fall slippa se religiösa lagar brytas öppet under de stora högtiderna.

Hon skriver att hennes skäl är annorlunda än Amos Oz, eftersom han talar om "kultur" och hon om "judiskhet", men jag skulle vilja påstå att de båda säger samma sak på olika vis. Amos Os bröt garanterat sabbaten och såg många andra göra det, i sin barndom på den där kibbutzen. Men han vill slippa se köande bilar på väg mot köpcentrena under lördagen, idag. Yael Mishali beskriver hur de som ville äta chametz, alltså jäst bröd, förr i tiden under Pesach, fick bege sig till Jaffa eller andra städer med stor arabisk befolkning, där man sålde vanligt bröd även under den judiska påsken.

I båda fallen tycks det handla om nostalgi, en nostalgi som påminner om den som vissa israeler uttrycker gällande Gaza: tänk så underbart det var när gränsen till Gaza var öppen, så man kunde äta skaldjur där och laga bilen och handla under sabbaten! Israel förändras, och en ny moralpolis har gjort entré, en moralpolis fjärran från Ovadia Yosef-typer - en moralpolis som vill att Israel skall ha en tydlig judisk prägel utåt, men likväl vill behålla friheten att vara sekulär på sitt eget vis. Hela diskussionen kan mynna ut i en återkommande fråga: vad är egentligen judisk? Att äta matza på Pesach är judiskt, men förstörs det ifall man sköljer ner matzan med en kall öl och äter en bagel till middag? Har Yael Mishali rätt då hon skriver, ur israelisk synvinkel: "We forgot how to be Jewish"?

Läs artikeln här.

Rachel Adelman på Jerusalem Post har inför Pesach skrivit en kort men intressant sammanfattning av de kvinnor som var centrala i berättelsen om hur Moses leder sitt folk ur Egypten, från barnmorskorna som utförde en typ av civil olydnad då de vägrade att döda de nyfödda barnen, till Faraos dotter som förbarmade sig över Moses och som själv kom att "adopteras" in i det judiska folket. Adelman ger i sin text flera hänvisningar till var i Talmud och olika midrasher man finner information om Exodusberättelsens kvinnor. Adelman talar även om kvinnorna i sin egen familj, och gör en koppling mellan de bibliska hjältinnorna och moderna vardagsditon.

Kol Isha: The unsung heroines of the Exodus

Ikväll inleds högtiden shavuot, den dag under det judiska högtidsåret då den judiska traditionen säger att Mose och folket tog emot Guds ord i samband med en uppenbarelse på Sinai. För många judar är detta idag en av de »mindre» högtiderna, inte alls jämförbar med högtider som jom kippur och pesach. Men kanske är det dags att ge shavuot en upprättelse?

På bibelns tid var detta en stor pilgrimshögtid då judar i Israel förväntades bege sig till templet i Jerusalem för att bära fram och offra delar av sin skörd av vete, korn, vindruvor, fikon, granatäpplen, oliver och dadlar. Högtidens betydelse av skördefest förlorade naturligt nog sin mening när templet förstördes och man inte längre kunde bära fram några offer. I dag har dess karaktär av skördefest dock fått en liten renässans genom att en del kibbutzer i Israel ordnar processioner med frukt, grönsaker och säd – men dagens religiösa firande av högtiden präglas framför allt av Sinaiupplevelsen. De judar som uppmärksammar högtiden brukar denna dag äta mat tillagad med mjölk, ofta tillsammans med honung, och på många ställen – inte minst i Jerusalem – är synagogorna öppna dygnet runt och många väljer att stanna i synagogan hela natten för att studera och be.

I sin bok Tid för Gud (Arcus 2006) skriver Göran Larsson att de två högtiderna pesach och shavuot intimt hör samman, och hävdar till och med att shavuot på sätt och vis är den viktigaste av de två högtiderna. »Påsken [dvs pesach – Larsson »försvenskar» orden för både pesach och shavuot] är bara förberedelse för pingsten [dvs shavuot], och pingsten ger påsken dess djupa mening. Kort sagt: utan pingsten hade påsken varit förgäves.»

För de allra flesta judar idag är pesach den viktigare av dessa två högtider. Det är då man minns att man befriades och blev ett folk – men med detta perspektiv får shavuot en ordentlig upprättelse. Det förbund som inleddes i och med att Mose ledde folket ut ur Egypten, skriver Larsson, är i grund och botten värdelöst om det inte hade blivit bekräftat. Det var just detta som skedde då folket kom fram till Sinai. Förbundet bekräftades och förnyades då folket lovade att hålla sig till förbundets villkor enligt Toran.

De texter som läses i synagogan under shavuot lyfter också fram högtiden som en förbundsfest. Tora-läsningen är hämtad från 2 Mos 19 och 20, där de tio (förbunds)orden återfinns. Profetläsningen är hämtad från Hesekiel 1 och man läser Ruts bok, delvis för att den utspelar sig under skördetiden men kanske ännu viktigare: Ruts bok handlar om förbundet mellan Gud och Israel.

Man säger ofta att pesach är den högtid då den judiska kollektiva identiteten stärks allra tydligast. Med Larssons tolkning är pesach fortfarande en viktig högtid, men det borde alltså vara shavuot som är den verkligt stora högtiden eftersom det är den dagen som den judiska identiteten bekräftas. Med andra ord: det är kanske dags att börja kalla shavuot för den judiska identitetens konfirmationsdag?

Chag sameach!

  Minst lika söt som den elektroniska sidduren är den engelsk-hebreiska fågelhaggadan med utvikningsbara bilder. Pop up-haggadan är baserad på en haggada från tolvhundratalet, och illustrationerna visar människor med fågelhuvuden, något som är karakteristiskt för askenasiska publikationer från medeltiden. Fågelhaggadans bilder återspeglar även sin tid genom de traditionella dräkter som personerna bär - Moses och company är nämligen porträtterade som europeiska tolvhundratalsfigurer. Kika närmare på fågelhaggadan här.

I dagens webbutgåva av The Jewish Daily Forward återfinns ovanstående bild som väcker en del funderingar om tajmingen av vissa företags marknadsföring. Busken Bakery lär vara ett av de bättre bagerierna i Cincinnati – men frågan är om deras kampanj att sälja challa nu under pesach hade någon större framgång?

Att det är en synnerligen smart kampanj måste man dock tillstå – för på detta sätt har de ju lyckats med bedriften att få gratis reklam i lilla Sverige...

Visserligen säger halakha inte ett ord om att husdjur ska hålla kosher – men om husse och matte gör det så blir borde väl också deras husdjur göra det?

I en artikel på hemsidan Petside.com hävdas att pesach är den perfekta tidpunkten att få djuren att hålla kosher. Om husdjuren, likt övriga familjen, endast äter mat som är kosher för pesach så kan ju djuren äta hemma även denna vecka och behöver inte skickas bort. Å de som vill få tips för övriga året går inte heller lottlösa, för artikeln ger också tips om detta:
The companies that now provide kosher kibble adhere to the strict separation of meat and dairy to qualify the food as kosher for animals. This does not make the pet food kosher for human consumption, and in a kosher household, the animal’s dish would have to be washed in a bathroom or laundry room sink, separate from the kosher supplies in the kitchen.

_{Ett tack till Jewcy.com som fångat upp denna artikel.}