Judaistik.se

Pesach har nyligen inletts, och världen över samlas judiska gemenskaper till bords för att äta den symboliskt laddade sedermåltiden tillsammans. På senare år har traditionen också blivit populär bland icke-judar - president Obama håller sedan några år tillbaka en sedermiddag i Vita Huset, och en del kyrkor annordnar sedermåltider för att visa på kopplingen mellan pesach och den kristna påsken.

En sedermåltid kan varieras beroende på sammanhang, och således ser en sedermiddag på en kibbutz med största sannorlikhet väldigt annorlunda ut än en sedermåltid i en charedisk familj, eller i en sekulär gemenskap som anpassar firandet efter sin livsstil. I de allra flesta fall återfinns dock vissa moment: de symboliska maträtterna, det osyrade brödet matza, läsandet av haggadahn och att deltagarna sitter bekvämt lutade för att understryka friheten från slaveriet i Egypten.  En vinbägare lämnas stående åt profeten Elijah, och en dörr eller ett fönster lämnas också öppet för profeten.

Sedermåltiden förändras och utvecklas fortfarande, och en modern tradition som dykt upp efter 2006 är att ställa fram två bägare med vin som får stå orörda - en åt profeten Elijah och en åt den kidnappade israelisk-franska soldaten Gilad Shalit. Det berättas att Lubavitchrebben mottog förslaget att låta en stol stå tom vid sedermiddagen för att hedra Förintelsens offer, men att rebben reagerade emot detta förslag och snarare uppmuntrade till att fylla en extra stol med en gäst istället, en gäst som kanske annars hade varit ensam på pesach. I denna anda menar vissa att en extra bägare vin på sederbordet inte gynnar Gilad Shalit eller hans familj, utan att man istället bör fokusera på att se till att för det första få hem Shalit, och för det andra just göra vad Lubavitchrebben föreslog och öppna sina hem för behövande i ens egen närhet.

Ibland dyker det upp en apelsin på sederbordet, och det berättas att det var Susannah Heschel som instiftade traditionen som en reaktion mot att en äldre manlig rabbin konstaterade att "en kvinna hör hemma i en bimah som en apelsin på sederbordet". Heschel själv menar att sanningen förvanskats, och att apelsinen inte alls hamnade på sederbordet som en reaktion på vad någon sagt i nedsättande syfte. Istället skall det ha varit så att Heschel uppmärksammade att en grupp studenter lade ut brödkanter på sederbordet för att uppmärksamma att kvinnor och homosexuella på många vis stängs ute från judendomen. Hon noterade att detta dock bryter mot föreskriften om att bara hantera och äta osyrat bröd på pesach - och föreslog istället en apelsin. En apelsin går att dela på många, och när man äter den spottar man ut kärnorna på samma vis som man önskar göra sig av med fördomar och förtryck. Att Susannah Heschel är upphovskvinnan till seder-apelsinen är alltså sant, men historien bakom är mer komplex än den som oftast berättas.

För den som vill sätta sin egen personliga prägel på pesach finns haggadot.com, där man kan klippa och klistra för att skapa sin eget haggadah - kanske med inspiration från egna familjehistorier. Det finns oändliga möjligheter att skapa ett interaktivt pesachfirande och en kreativ seder - men på samma gång hade Lubavitchrebben onekligen en poäng när han reagerade mot den tomma stolen. Det finns något sorgligt i att det hos familjen Shalit och i många andra familjen står två tomma vinbägare, och att det ens behövs en apelsin på sederbordet. Pesach handlar mycket om att titta bakåt och återuppleva, men också om förhoppningar för framtiden. Jewliciousbloggen uttrycker det passande:

"During Seder in the darkened basements in Spain during the inquisition – Next year in Jerusalem. During Seder hiding from Pogroms in Ukraine – Next year in Jerusalem. During Seder behind the Iron Curtain under the totalitarian Soviet oppression – Next year in Jerusalem. During Seder in Auschwitz in the darkest hour of Jewish history – Next year in Jerusalem. During Seder in Jerusalem this year, and every year – Next year in Jerusalem!"