Judaistik.se

Judaistiker löper självklart samma risk som alla andra att förälska sig i sina studieobjekt och/eller exotifiera dem. Traditionellt har ämnet studerats av och drivits fram av en blandning av judar och icke-judar, vilket jag tror är en ganska sund förutsättning för att inte exotifieringen skall gå överstyr. Jag har ofta reagerat över vissa nordeuropéers tendens till att prata om judar som om de vore enhörningar. Andaktsfullt, förbryllat och fascinerat, som en naturfilms-speaker som ställs inför något alldeles enastående ovanligt och skört. Detta gäller självfallet inte alla nordeuropéer men förvånansvärt många.

Den förbryllade fascinationen får än värre spinn när det handlar om chassider. Jag har hört kurskamrater beskriva dem som nästan lite magiska, mystiska varelser som har en extra särskild gudsrelation och som lever ett liv som på samma gång är så enkelt och så komplext. Hur ska i grund och botten ganska vanliga människor leva upp till sådana förväntningar, och hur påverkar dessa förväntningar och föreställningar judaistiken och synen på judar i samhället? Nu har vi ju inte så många chassider i Sverige, och om vi hade haft det kanske enhörningseffekten skulle dö ut lite.

Jag hittade en blogg vars författarinna nämner ultraortodoxa judar som ett "intresse". Ohoh, tänkte jag. Men när jag läste igenom bloggen hittade jag en beskrivning av chassider som var så uppfriskande respektlös och kul att jag känner att jag behöver tipsa om den. Ni hittar inlägget på Brita Zacharis blogg här. Är man tillräckligt smart så kan man skämta om allt, och Zacharis sätt att använda en fantasikonversation mellan chassidiska kvinnor för att beskriva hur de klär sig och hur halakha möter nutid är i alla fall i mitt tycke väldigt kul. Zackaris påhittade dialog på tonårsspråk och hennes "halakha for dummies" lyckas göra chassider till allt de är men så sällan beskrivs som: mänskliga. Inte en enhörning i sikte, trots att Zackari utan tvekan är fascinerad av ultraortodox judendom.