Judaistik.se

Miljonstaden Delhi i Indien hyser tio judiska familjer, och för att kunna säkerställa en minyan till gudstjänsterna så räknar man även kvinnor till de tio närvarande som krävs. Den lilla församlingen kan inte kosta på sig annat än att vara öppen och kompromissvänlig menar den ställföreträdande rabbinen, som saknar smicha och således inte är rabbin egentligen. Vid behov placerar regeringen tio paramilitära vakter utanför synagogan, och det finns onekligen en träffande symbolik i att tio soldater får skydda de tio gudstjänstfirarna inne i lokalen.

Delhi är en mångkulturell stad i ett mångkulturellt land, och i jämförelse med många andra länder har det inte funnits så mycket bitterhet mellan de indiska judarna och deras icke-judiska grannar. I samband med terrorattackerna mot Mumbai för tre år sedan vidtog man försiktighetsåtgärder, liksom när Usama bin Laden dödades av amerikanska soldater nyligen. Delhiförsamlingens ställföreträdande rabbin Malakar kallar sig själv för indier i första hand och jude i andra hand, och uttrycker sig alltså tvärt emot vad många europeiska judar nog skulle säga. Möjligen upplever man inte diasporan på samma sätt som sina europeiska trosfränder, kanske för att man har levt väldigt länge i samma geografiska region.

Malakar säger sig ha Israel i hjärtat men Indien i blodet, och att Indien förblir hemlandet tack vare det faktum att man där varit förhållandevis förskonad från våld och antisemitism. Uttalandet påminner mig om Rachel Wahbas beskrivning av hur hennes mor aldrig kunde försonas med tanken på Israel som ett hemland på grund av att det geografiska området fläckats ner av antisemitism, vilket i hennes ögon många andra länder inte gjorts. På samma gång är det svårt att se Delhijudarnas Indien som någonting annat än en utopi, för det är knappast en slump att endast några tusental återstår av landets en gång betydande judiska befolkning.  Enligt en legend som Malakar citerar så sägs det att sju familjer led skeppsbrott för drygt 1500 år sedan och på så vis hamnade i Mumbai. Frågar man judarna i Delhi verkar de inte ha så bråttom att ta sig där ifrån.