Judaistik.se

Vi har skrivit om tatueringar vid ett par tillfällen på bloggen, och då med fokus på huruvida halakha tillåter tatueringar och tatueringar som en judisk identitetsmarkör. Jerusalem Post hade i förra veckan en liten tatueringsspecial, där man bland annat hade intervjuat israeliska tatuerare och tatueringsstudenter, samt religiöst sakkunniga gällande de halakhiska bestämmelserna kring tatueringar. Permanent kroppskonst har traditionellt ansetts vara förbjudet inom judendomen, och det finns en rad skrönor som går ut på att tatuerade judar blivit utestängda från församlings- och familjegemenskapen, nekats att gifta sig och nekats begravning på en judisk begravningsplats. De flesta av dessa historier är kraftigt överdrivna, även om tatueringar med stor sannorlikhet orsakat en och annan judisk (och icke-judisk!) familjedispyt genom åren... Idag menar många att det halakhiska förbudet mot tatueringar inte längre är giltigt eftersom man idag kan ta bort en tatuering med laser; den är således inte längre "permanent".

En israelisk tatuerare som Jerusalem Post har intervjuat berättar att allt fler väljer att tatuera ett nummer likt det nazisterna lät tatuera på judars armar under Förintelsen, i regel en avliden förälders nummer. Trenden började för knappt tio år sedan, och motivet bakom den tycks vara att barn till överlevare vill "odödliggöra" och hedra dem genom att tatuera in denna laddade symbol som sifferkombinationen på armen innebär. Spännande och en smula bisarrt, att det som förut var en symbol för nazismens försök att avpersonifiera judarna, nu är en judisk identitetsmarkör. Författaren och överlevaren Primo Levi har skrivit att han ofta fick frågan om han inte ville ta bort sin tatuering, varpå han brukade svara att tatueringen med tiden blivit en del av hans kropp och att han inte längre skämdes över den.

Trots att många israeler är tatuerade så har de ortodoxa skytt denna trend som pesten, fram tills nu. Dock är det inte några sjöjungfrur eller ankare som de religiöst observanta låter tatuera in - utan permanent make-up. Religiösa kvinnor har nämligen börjat vända sig till tatuerare för det som kallas för micro-pigmentering, vilket kan innebära att tatuera in eyeliner, läppfärg eller förstärka ögonbrynets konturer. Är dessa kvinnor ute på hal is? Möjligen, men själva hänvisar de till att de fått rabbinskt godkännande med hänvisning till att de kort och gott gör sig vackra för sina män, vilket uppmuntras sålänge det sker inom sedliga former. Dessutom pågår en diskussion kring vad som egentligen kan anses vara en tatuering. Bokstäver, hjärtan och sjöjungfrur är tvivelsutan tatueringar, men hur är det med permanent eyeliner, som egentligen bara är ett litet streck som följer ögats kontur? Det kan rimligen inte falla inom ramarna för avgudadyrkan. För några tusen år sedan föddes förbudet mot tatueringar ur en gränsdragning mellan judar och "hedningar". Vem anade då, att rabbiner några tusen år senare, skulle hålla en halakhisk diskussion om eyeliner?