Judaistik.se

Att förhållandevis många judar är vegetarianer eller veganer är ett välkänt faktum, huruvida det sedan har att göra med att det är enklare att hålla kosher som vegetarian eller med någon form av strävan efter att vårda Skapelsen och minska lidande må vara osagt. Jonathan Safran Foer, som inte bara brukar beskrivas som en författare som råkar vara jude utan dessutom en "judisk författare", kom nyligen ut med faktaboken Eating Animals, ett inlägg i klimat, hälso och moraldebatten. Natalie Portman lär ha blivit vegan i blotta förskräckelsen, och Alicia Silverstone är i veckan med i Haaretz med sin nya vegankokbok. Silverstone menar att hennes egen vegetarianism inte är en frivillig sådan, utan ett nödvändig steg mot ett bättre liv som dessutom, menar hon, gör henne till en bättre jude. Silverstone kommenterar i intervjun med Jewish Journal Isaac Bashevis Singers uttalande som liknar köttindustrin vid Förintelsen, och menar att det är en oundviklig parallell även i hennes ögon.

Är Foers, Portmans och Silverstones veggo-aktivism ett uttryck för ett judisk ansvarstagande, eller handlar det om osmaklig moralpropaganda? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, men ogillar den aggressiva retoriken, som i mina öron grumlar den annars goda grundtanken. Safran Foer säger att han vill uppmana läsare till att ta ansvar, och att boken inte med nödvändighet uppmanar folk till att bli vegetarianer. Om man dock läser Foers argument, som har något lite nyfrälst över sig, är det dock svårt att dra en annan slutsats än att författaren vill att vi ska må dåligt och sluta äta kött, och på kuppen bli bättre människor. Och när Silverstone säger sig sakna ost och gefilte fisch, så undrar jag i alla fall om inte en riktigt bra vegetarisk kokbok hade kunnat omvända fler köttätare, än hot om att köttätare är lättjefulla tjockisar som göder influensapandemierna genom sin köttkonsumtion.  

Jag hittade videon nedan via Facebook (tack Ammi för tipset!), den visar en smått fantastisk samling torahrullar från en synagoga i Alexandria. I videon finner ni allt från typiska sefardiska rullar i träskåp, till flådiga sammetsklädda rullar och till och med ett par miniatyrrullar! Melodin i bakgrunden är Avinu Malkeinu tolkad av Barbra Streisand.

Uppdatering: Om ni inte fick nog av torahrullar i videon ovan, så kan ni här nedan kika på vad som påstås vara världens minsta kompletta torahrulle...

Hur kommer det sig att så många judar är ateister? Den frågan ställer R. Levi Brackman i sin återkommande spalt i Ynet.com, och svaret han ger känns delvis förutsägbart. De flesta judar, skriver han, får en religiös utbildning före sin bar/bat mitsva. När de väl är klara med den slutar de att studera vad judisk tro innebär. De flesta sekulära judar, menar Brackman, har därmed en trettonårings gudsbild, och då är det inte konstigt att sekulära judar tenderar att bli ateister. »No one can expect naturally skeptical adults to continue believing in a sophomoric concept of God.» Underförstått: studera mer.

Mer spännande är att Brackman i sin text kallar Christopher Hitchens – som i något sammanhang hävdat att judar har en ateistisk gen – för rasist, och att han ser en samhörighet mellan judiska mystiker och ateister. Den här senare tråden tycker jag är värd att fundera över. Judiska mystiker, skriver Brackman, söker svaret på vad det innebär att Gud är en (som det ju bland annat heter i Shma Israel), hur denne enade Gud kunde skapa det fragmenterade universum som vi lever i och varför Gud överhuvudtaget bryr sig om vad människor gör och inte gör. Detta, fortsätter Brackman, är också de frågor som ateister ställer. Både judiska mystiker och ateister är i grund och botten skeptiker på jakt efter sanningen, men de använder sina frågor på diametralt olika sätt. Mystikern ställer frågor för att nå en djupare förståelse av det som gömmer sig i Guds ord, medan ateisten ställer sina frågor för att motbevisa. Och därmed säger Brackman ungefär samma sak som jag också brukar hävda: ateister har också en religion och sin egen teologi.

Om ni har några miljoner över och vill bli ägare till den kanske äldsta intakta spansk-judiska torahrullen, så har ni en chans om knappt två veckor, då Sotheby's auktionerar ut den. Detta berättar Haaretz, som beskriver rullen som utsmyckad med "kabbalistiska mönster", kända från medeltidens judiska guldålder i Spanien. Artikeln nämner ingen mer exakt ålder på rullen, och det finns heller ingen bild - men ifall ni vill veta mer om den samt kika på en rad unika judaicaobjekt, kan ni besöka Sotheby's hemsida. En bok som inte kommer att auktioneras ut igen är den femtonhundratalsbibel som i måndags återbördades, 71 år efter att den blivit stulen under Kristallnatten. Bibeln upptäcktes för några månader sedan, då den var på väg att säljas på auktion i USA, men är alltså nu tillbakalämnad och befinner sig i Wien. Läs mer i Haaretz.

Jag har tidigare skrivit om karibiska synagogor med sandgolv här på bloggen, och en vanlig missuppfattning är att dessa sandgolv endast förekommer i sefardiska synagogor i Surinam och på de karibiska öarna. Faktum är att man inte behöver åka länge än till Holland för att finna ett sandgolv - för två veckor sedan besökte jag Amsterdams stora esnoga, och tog bilden ni ser här intill.

Wikipedias artikel om denna imponerande byggnad, som byggdes i slutet av 1600-talet, anger att sandgolvet är en holländsk tradition som har att göra med renlighet och ljuddämpning, och utan att dra för många växlar på Wikipedias trovärdighet kan man ju fundera på, om det var holländska judar som tog traditionen med sandgolv med sig till karibien, eller om sefardiska judar tog sandgolven med sig till de platser dit de flyttade. Idag fungerar Amsterdams stora sefardiska synagoga som en filial till det närliggande judiska museet, som konsertlokal (när jag var där repeterade en asiatisk stråkkvartett nedanför bimahn) och på shabbat och judiska högtider som gudstjänstlokal. Sedan några år tillbaka är det nämligen så, att det även i Amsterdam är svårt att samla en minjan på vardagar.

Ett annat holländsk sandgolv finner vi strax utanför Amsterdam, i Ouderkerk a/d Amstel. Byn Ouderkerk hyser Beth Haim, den stora sefardiska begravningsplats där många framstående Amsterdamjudar ligger begravda. De avlidna fördes till Ouderkerk med båt, och bars sedan in i gravkapellet, som likt synagogan inne i Amsterdam har ett sandgolv. På Beth Haim ligger bland annat Spinozas föräldrar begravda, och även Rabbi Menashe ben Israel och Mozes Jehuda Bebri, turkisk ambassadör i Sverige (!). Begravningsplatsen, som består av såväl äldre som nyare sektioner, ligger pittoreskt vid vattnet, och gravarna ligger utspridda på vad som idag är tämligen vildvuxna gräsmattor. Vissa gravar syns knappt ovan marken, eftersom området där begravningsplatsen ligger är mycket sankt.

Läs mer:

Synagogor i Surinam

Fler sandgolv

Det bidde ingen ny rabbin för Stockholm den här gången heller, rapporterar Dagen, som bara för några veckor sedan uttryckte visshet om att Stas Wojciechowicz skulle bli den som tar över den sedan länge vakanta platsen som liberal rabbin i Stockholm. Denna gång verkar det dock inte ha fallit på grund av bristande intresse hos kandidaten, utan det är församlingen som har valt att dra i bromsen. Jakten går med andra ord vidare, ännu en gång...

Världens kanske mest kända smygjude, Madonna - har börjat skriva för Yedioth Ahronoth. Heeb Magazine uppger att Madonnas spalt i tidningen går under namnet "Esther", det namn Madonna antog när hon började följa den gren av fusk-kabbalah med fokus på röda band och dyrt (heligt) vatten som även en rad andra Hollywoodpersonligheter anammade för några år sedan. Liksom Madonna plockar fram sin judiska sida i perioder gör även Britney Spears det, hon sågs tidigare denna månad bära en Magen David, något som hon även gjorde för ett par år sedan, i samband med vänskapen med Madonna och den felstavade hebreiska tatueringen i nacken (den är nu borta)... Frågan är, om Madonna och Britney fortfarande är så pass coola att en massa kids kommer vilja efterapa dem och börja ha judiska saker för sig? Eller, är dessa kändisars fascination för judendom bara en fluga baserad på missförstånd (när de tröttnat på spikmattor, skinnbyxor och dylikt), och deras judiskhet inte djupare än att det är kul att vara jude för att man får ha snygga smycken och konstiga namn?

Tidningen Dagen går händelserna något i förväg och utnämner Stas Wojciechowicz till ny Stockholmsrabbin innan församlingen själv har bekräftat detta. Wojciechowicz, som kommer besöka Sverige i augusti, uppges redan ha blivit populär i synnerhet bland Stockholmsförsamlingens ungdomar. Han är själv ung, endast 32 år gammal, född i Uzbekistan och något ovanligt i rabbinsammanhang är han dessutom ogift. För närvarande tjänstgör han i St Petersburg i en progressiv församling. Här kan ni läsa de svar han gav på Rabbinrekryteringskommiténs (puh!) frågor.

Det är ett välkänt fenomen att ortodoxa judar som vill ha en rabbins godkännande vid en organdonation/mottagandet av ett donerat organ, i regel söker sig till sefardiska auktoriteter eftersom dessa tenderar att vara med tillåtande i dessa frågor. Nu verkar det dessutom som, att vissa sefardiska rabbiner kan vara behjälpliga även som mellanhand mellan donator och mottagare... skämt åsido så håller en anmärkningsvärd historia på att nystas upp i USA, där en rad rabbiner och politiska tjänstemän har varit delaktiga i en härva av organhandel och pengatvätt. En jurist uttalar sig i The New Jersey Jewish News, och menar att fallet inte är religiöst till sin natur bara för att en del av de inblandade är rabbiner, snarare ser han dessa män som kriminella personer som gömmer sig bakom ett religiöst ämbete för att kunna bedriva sin verksamhet. Flera av de inblandade rabbinerna är knutna till syriska synagogor, vilket The New Jersey Jewish News påpekar ytterst noggrant. I en kommentar på Haaretz hemsida skriver en New York-bo att majoriteten av de inblandade judarna (varav en rad framstående rabbiner) de facto är askenasiska judar och inte syrisk-sefardiska, och mellan raderna tycker jag mig kunna läsa att skribenten menar att vi kanske inte skall vara så snabba med att dra växlar på det faktum att en del av de nu arresterade rabbinerna är syrier. Korrupta rabbiner får mer och mer plats i media (liksom korrupta präster bör tilläggas), och är ett förtroendeproblem. Vidare kan man även anse att dessa giriga ämbetsmän utgör ett halakhiskt problem, då i alla fall en av dem inte bara har ägnat sig åt pengatvätt, utan dessutom i uppåt 10 år (enligt egen utsago) dividerat med folks liv och död genom att handla med njurar.