Judaistik.se

Ordföranden för Masorti-rörelsens (konservativ judendom) rabbindomstol har varit på konsert i Jerusalem och insett att judar i allmänhet och israeler i synnerhet har dålig koll på sin bönbok. Inte nog med det, skriver han i en krönika i Jerusalem Post, de som har koll på bönboken förvanskar inte sällan bönerna! Urgamla hymner nynnas till Beatles-melodier, eller mumlas fram i all hast. Så kan vi inte ha det, skriver Hammer, och menar på att detta centrala verk i den hebreiska litteraturen bör lyftas fram i skolorna, så att såväl den sekuläre som den religiöse skall kunna recitera bönerna på ett korrekt vis, förstå vad de betyder, och detta utan att vare sig mumla eller nynna på "Yellow submarine". Min spontana reaktion är: vilken siddur menar han? Den här? Kanske den här? Eller rent av den här? Skämt åsido så existerar en del av de klassiker Hammer nämner i sin krönika i flera olika varianter, Aleinu för att ta ett exempel, och melodierna är så många att det är svårt att säga vad som är autentiskt eller inte, även om vi plockar bort pop-varianterna. Skulle sidduren bli kurslitteratur skulle man troligtvis behöva ta ställning till vilken som är sidduren med stort "s", alternativt låta varje skola välja sin favorit, vilket troligtvis skulle leda till fortsatt blandat hummande...

Läs Reuven Hammers krönika här: Tradition Today: Reclaiming our heritage

J-post har även en artikel på nätet just nu som ger exempel på hur reform, konservativa och ortodoxa siddurer skiljer sig åt på temat tempeloffer: Ask the Rabbi: Making a sacrifice