| « Dansk koppling till Druckmanfallet | Liturgisk tradition geografiskt betingad? » |
Lika goda kålsupare...
av NikeBland kommentarerna i Ashley Perrys sefardblogg på Jerusalem Posts hemsida snubblade jag över en anekdot som jag tidigare hört i vitsform, nämligen:
En äldre sefardisk man kom att tillbringa sabbaten tillsammans med en askenasisk familj. Under middagen insinuerade en medlem ur familjen att den sefardiske herren "såg en smula arabisk ut", varpå denne ryckte på axlarna och konstaterade: "Nåväl, i mina ögon ser ni allihop ut som en bunt goyim"...
Sefardiske överrabbinen Shlomo Amar på besök i en kinesisk synagoga. Ingen av männen på bilden har något med vitsen ovan att göra...
2 kommentarer
Kommentar from: Karin Almbladh [Besökare]
Bloggen tycks bunta ihop sefarder och mirzachi till "sefarder" - ett vanligt fenomen men inte korrekt för den skull. Sefarder kallas ättlingarna till dem som lämnade iberiska halvön 1492 och som slog sig ner i Nederländerna, Italien, Balkan, Mindre Asien, Palestina och Nordafrika. Men där mötte de inhemska grupper med andra traditioner, och de grupperna var större än sefarderna. Gränserna har levt kvar, och till judarna i Iran, Jemen,Iraq, Syrien etc etc som av bloggen också tycks få etiketten "sefarder". Och huvuddelen av sefarderna gick under i Förintelsen: så var det med dem i Nederländerna och på Balkan - tänk på Saloniki!
08-08-28 @ 08:09
Jotack, jag har själv nederländskt utsprung så jag vet ;-) I ovanstående inlägg, såsom i många andra här på bloggen, används termen "sefardisk" för att beteckna LITURGISK tillhörighet, på ett liknande vis som Shlomo Amar och Ovadia Yosef är SEFARDISKA överrabbiner, fastän de etniskt snarare är att betrakta som mizrachim eller vilken beteckning men nu än vill använda.
08-08-28 @ 09:28
Comment feed for this post
Senaste kommentarerna