Judaistik.se

Valet i Israel har i och med offensiven i Gaza hamnat en smula i skymundan, inte minst i utländska medier; däribland de svenska, som varit fullt upptagna med att rapportera om händelseförloppen i Gaza och södra Israel. Imorgon går i alla fall landet till val, och i skrivande stund ser det ut som att Sharons Kadima med Tzippi Livni i spetsen kommer få ta ett steg åt sidan till förmån för Likud, som nu leds av Benjamin "Bibi" Netanyahu. Livni har själv, liksom många andra inom Kadima, tillhört Likud, och Netanyahu har kallat henne en "svikare", och sagt att han hellre skulle se en valframgång för Likuds ärkefiende Labor än för Kadima.

Livni, som i dagens DN kallas för "spionen som kan bli Israels premiärminister", har gjort något som i Israel än ovanligt i sluttampen av en valrörelse, nämligen varit öppen och klar gällande sin syn på bosättningarna på Västbanken. Annars brukar just ett eventuellt framtida utrymmande av dessa anses vara för känsligt när de sista väljarna är i valet och kvalet över hur de skall rösta. Uppemot en halv miljon israeler uppges fortfarande tveka, och enligt Jerusalem Post är det fler på högerkanten än på vänsterkanten som just nu står och väger mellan två eller flera altervativ. Om Likud vinner valet, vilket mycket pekar på i dagsläget, innebär det på många sätt en tillbakagång till en politik som mer liknar den som Sharon förde innan han grundade utbrytarpartiet Kadima, något som många är oroliga skulle försvåra fredssamtalen med palestinierna och även dialogen med omkringliggande länder.

Livni tog som bekant över ledningen i Kadima efter den impopuläre Olmert, och har kanske inte plockat lika många poäng som man hoppades på när hon valdes. Inom Israel har hon kritiserats för att vara för kall och okarismatisk, och för att hon inte lyckats nå ut bland folket. Hennes situation har dock av förståeliga skäl varit en smula otacksam, eftersom Israel har tillbringat stor del av den tiden Livni har tillbringat som partiledare för Kadima, i konflikt. Utanför Israel har hon kritiserats bland annat för sina bristande språkkunskaper och ledarstil, och anses av vissa inte vara en tillräckligt stark kandidat till premiärministerposten.

En grupp väljare som befinner sig i en speciell sits är de cirka 20 procent av Israels röstberättigare medborgare som är israeliska araber (främst muslimer men även kristna och andra religiösa minoriteter), vilket tas upp i dagens Sydsvenskan. Många arabiska väljare slits mellan lojaliteten mot sina religionsfränder i de palestinska territorierna, och mot det land de är medborgare i, dvs Israel. Arabiska israeler finns respresenterade i Knesset, både i blandpartier (i regel på vänsterkanten) och i exklusivt arabisk-muslimska partier.

Jerusalem Post har en tabell över hur röstläget ser ut just nu, ni finner den här.

Svenska Dagbladet, som idag inte rapporterat något från valet, skrev igår om "Bibi" och Gazaoffensivens påverkan på israelisk politik. Svd skrev också i slutet av januari om några mer udda inslag i den israeliska valrörelsen, som ni kan läsa mer om här...

Imorgon kommer garanterat de svenska tidningarna att ha mer att säga om valet, men jag tycker ändå att det är lite intressant att man dagen innan valet inte anser att nyhetsvärdet är större än att det förtjänar enstaka notiser. Kanske kan det bero på att Israel varit en smula överexponerat i media på sistone, men frågan är isåfall om det inte är ännu viktigare att nyansera bilden. Valresultatet efter morgondagens val kommer oavsett utgången påverka Mellanösternfrågan och situationen i hela regionen, samt Israels relation till USA och Barack Obama, som av många anses vara den ende, om någon, som kan driva fredsförhandlingarna framåt.

Mer intressant ur judaistisk synvinkel är naturligtvis valutgångens påverkan på det israeliska samhället, och relevanta faktorer här är exempelvis den roll de religiösa partierna kommer att få i det nya Knesset. Detta vet vi med stor sannorlikhet mer om senare i veckan.

(Bilden ovan är lånad från Dagens Nyheter)