Judaistik.se

Karaitiska judar är en grupp judar som särpräglas av sin syn på den skriftliga Torahn som den enda religiösa texten som har någon auktoritet, och således förkastar de hela den muntliga Torahn, och i synnerhet den rabbinsk-judiska synen på Talmud som i många avseenden viktigare än den hebreiska bibeln. Frågar man karaiterna själva så menar de att deras judendom är den ursprungliga, och ofta hänvisar man till de anti-rabbiska sadducéerna som ett exempel på karaitisk judendom. Den ”moderna” karaitiska rörelsen organiserades dock först i Mellanöstern under Islams tidiga utbredning, där en grupp karaitiska judar lyckades få tillstånd att fortsätta praktisera judendom eftersom de lovade att göra sig av med alla ”mänskliga lagar” i religionen. Talmud skalades alltså bort och en bibeltrogen judendom renodlades. Under historien har det funnits karaiter i stora delar av den judiska världen, men grupperingarna har sällan varit stora. Idag lever en karaitisk minoritet i Israel, en i USA, och det finns fortfarande små karaitiska församlingar i Turkiet (Istanbul) och Egypten.

Överrabbinatet i Israel har periodvis motsatt sig att karaitiska judar skall kunna göra aaliyah, emedan andra rabbinat har accepterat de karaitiska judarnas rätt att få kalla sig judar, eller åtminstone slagit vakt om deras rätt att söka sig tillbaka till moderreligionen. Ur rabbinsk-judisk synvinkel är karaitiska judar problematiska av en rad olika anledningar, men den kanske främsta anledningen till varför de betraktas med skepsis är att karaitisk judendom ärvs på fädernet och inte på mödernet, vilket går stick i stäv med den traditionella judendomen. Eftersom den karaitiska ”judiskheten” har ärvts från far till son eller från far till dotter, så kan man anta att det förekommit fall då icke-judiska mödrar fött judiska barn, i de fall då fadern varit karaitisk jude, vilket gör de karaitiska judarnas halakhiska status ytterst oklar. Bakgrunden till att karaitiska judar anser att judiskhet ärvs på fädernet finner vi i den hebreiska bibeln, där så gott som allt ärvdes just på fädernet. Ur Torahn drar således karaiterna den enklaste av slutsatser: om saker ärvdes på fädernet då, skall samma regler gälla idag, utan vidare tolkningar.

En annan spännande princip som de karaitiska judarna har än idag, och som kommer från ett direkt applicerande av ett bibliskt exempel, är deras syn på konvertering. I enlighet med bland annat Ruths bok, så är den som accepterar Israels G-d, Torahn och det judiska folket som sitt folk principiellt att betrakta som jude, med karaitiska mått, sålänge en manlig konvertit även accepterar omskärelse. Officiella konverteringar har dock endast nyligen börjat genomföras igen, efter ett flerhundraårigt uppehåll. För ett par år sedan konverterade ett antal människor som studerat vid det amerikanska Karaitiska Judiska Universitetet i Kalifornien, genom att avlägga samma ed som Ruth gjorde.

Trots fundamentala skillnader finns också många likheter mellan karaitisk judendom och traditionell judendom. Karaitiska judar högtidlighåller Shabbat, med den skillnaden att de inte tänder några sabbatstljus. Anledningen till att de inte tänder några ljus är att de tolkar det bibliska påbudet att inte tända eld på Shabbat som att man inte får hålla eld brinnande heller, varför ett redan tänt ljus vid sabbatens ingång skulle bryta sabbaten. Man håller även en alternativ form av kosher, där kött inte får kokas i mjölk, men där kött och mjölkprodukter kan ätas tillsammans sålänge de inte tillagats tillsammans. Karaitiska judar bär tzitzit med blåa trådar i, och anser till skillnad från andra judiska inriktningar att den blå färgen (techelet) kan framställas hur som helst, och inte enbart utvinnas från det lilla kräftdjur som nämns i Talmud. Karaitiska män binder inte tefillin likt andra religiösa judiska män, eftersom man anser att budet om tefillin skall tolkas symboliskt och inte bokstavligt.

Bland karaitiska judar anser man generellt att män och kvinnor har samma status inom religionen och även samma ansvar att studera Torah, och kvinnor kan åtminstone i teorin vara delaktiga i gudstjänsten på liknande sätt som män. Lagen om omskärelse är ett exempel på ett religiöst påpud som bara gäller män, och likaså är lagen om kvinnors renlighet efter menstruation av naturliga skäl endast applicerbar på kvinnor. Den karaitiska bönboken består i huvudsak av bibelstycken, och man har även en form av trosbekännelse som består av en rad sammanfogade bibelcitat. Karaitiska motsvarigheter till synagogor liknar vanliga sefardiska synagogor (med biman i mitten) men har golv som är nedsänkta under marknivån. Detta efter Psaltarversen ”Ut djupen ropar jag till dig, Herre”. En karaitisk bönelokal kallas i regel inte heller synagoga, utan går oftast under något av namnet ka’al eller kenessa.