Judaistik.se

Hm... Som jiddischstuderande tycker jag inte att ämnet får den uppmärksamhet det förtjänar. I alla fall inte ännu. Detta är sant för många olika yttringar som jag ofta kallar judendom rätt och slätt.

Frågan är om det verkligen är en god idé att spela ut olika delar av kulturen mot varandra som om det funnits en bestämd mängd uppmärksamhet som vi måste slåss om? Jag önskar mer uppmärksamhet totalt istället.

Kanske kan uppmärksamhet av vissa delar leda till ett större intresse för andra delar på sikt? Jag hoppas och tror det!

Hej Linda, din kommentar hamnade nog under fel inlägg, men strunt i det :-)

Det jag vänder mig emot, helt enkelt för att någon bör göra det, är synen att jiddisch är något så otroligt unikt att man måste lyfta det ur sitt sammanhang och uppnöja det in absurdum. Jiddisch är ett judiskt språk, punkt slut. Det finns en rad olika spännande judiska språk. Den judiska kulturen kring språket kan naturligtvis vara intressant, men då talar vi om judendom, och inte jiddischdom, som vissa tyvärr verkar tro finns. Själv är jag inte speciellt intresserad av jiddisch, det är judendomen som är intressant för mig, och skall man studera den judiska historien, kulturen och religionen i sin helhet kan man inte fastna i Östeuropa. Risken jag ser med att hypa jiddisch som ett judiskt ämne och inte ett språkämne, är att de som möter ämnet med lite mindre förkunskaper, blandar ihop begreppen och misstar jiddischkultur för judendom. Jag får ganska ofta mail från folk som vet att jag pysslar med judaistik som vill ha svar på jiddischrelaterade frågor eller ha hjälp med att lära sig jiddisch, och för mig är det lite märkligt - lika lite som alla judar har hatt, dansar ringdans eller äter gefilte fish, lika lite är det så att alla judar har med jiddisch att göra. Och kanske är det så att det finns ett bestämt mått av uppmärksamhet? Det finns en gräns för hur stort omvärldens intresse för judiska företeelser är, och för egen del så håller jag på med att försöka skapa förståelse för judendomen, inklusive dess olika dialekter. Lite balans är aldrig fel ;-)

Vän av ordning undrar hur det är med proveniensen på prylarna. Jag utgår från att torah-kronor normalt ägs av en församling och är det då normalt att sälja dem? En hel del måste ju ha kommit på drift i och med Shoah (och förmodligen i samband med pogromer genom historien).

Jag reste i Baltikum för några år sedan och antikhandlarna hade ofta en handfull silverföremål (kronor, sköldar och jaddar var vanligast). Det var svårt att föreställa sig att de inte var stulna.

Men Sotheby's kanske har en bra förklaring?

Definitivt, men jag tror tyvärr att ursprunget ibland är svårt att luska reda på, ibland finns inga överlevande som kan göra anspråk etcetera, även om det börjar bli viss ordning på en del av de saker som försvann under Shoah nu (där är ju Wien-bibeln ett exempel). Däremot så finns en hel del judaica i privat ägo, ibland eftersom en församling tvingats sälja av ekonomiska skäl, eller att sakerna har varit i privat ägo innan också. Så gissningsvis så ligger det en salig blandning i antikhandlarnas lådor! Jag kan personligen tycka att det är lite synd när historiskt intressanta objekt hamnar i händerna på privata samlare, och just när det gäller religiösa objekt är det väl lite känsligt - jag var en gång hembjuden till en kursare som hade en tallit på bordet... "judisk bordsduk" var förklaringen...