Judaistik.se

Att det finns ett samband mellan pop/rock-musik och ett lands samhällspolitiska och sociala klimat råder det ingen tvekan om. Tänk bara på sambandet mellan rockmusiken och den framväxande ungdomskulturen, eller mellan punken och den konservativa Reagan/Thatcher-eran. Med detta som utgångspunkt publicerade den alltid läsvärda Jewcy.com för ett tag sedan en artikel där man visar att man kan lära mer om staten Israel genom att studera dess Eurovisionsfestivalshistoria.

Artikelförfattarens Mordechai Shinefield talar om Israels tre olika Eurovisionsfestivalsfaser. Under den första fasen från 1973 till mitten av 1980-talet skickade Israel enkla och lite oskyldiga folksånger. De båda vinnarmelodierna från 1978 och 1979 - »A-Ba-Ni-Bi» och »Halleluja» - är ju goda exempel på detta. I det första fallet präglades sången av en nästan barnslig refräng, och i det andra fallet var ju hela sången en lovsång till Gud för allt som finns i världen.

Under den andra fasen från sent 1980-tal till 1997 skickade Israel mer diskoinfluerad »dekadent pop», där Dana Internationals vinnarmelodi både utgör kulmen och bekräftelsen på att det israeliska samhället var socialt splittrat. Det var musik som tydligare var anpassad för radion - och i fallet Dana International så blev även klyftan mellan Israels sekulära och religiösa befolkning i hög grad synlig.

Under de senaste åren har melodierna varit mer politiska i sin framtoning. Förra årets utmanande »Push the button» är ju ett praktexempel, men även övriga sånger har varit tydligt präglade av den politiska läget i Israel - med ett notabelt undantag: årets bidrag med Boaz Mauda. Varför valde Israel i år att skicka en sång som andas mer av 1970-talets naivitet än de senaste årens politiska medvetenhet?

Det är en intressant fråga som ställs i artikeln, och författarens svar är ett mer trevande än konstaterande »...it did offer Israelis a moment of nostalgia and escape, and maybe that’s enough». Men det är ett tänkvärt svar. Kanske är det just detta som israeler idag längtar efter. Lite nostalgi och verklighetsflykt...

Läs hela artikeln: What Eurovision Teaches Us About Israel