Judaistik.se

På sabbatsgudstjänsten i lördags landade ett UFO hos den antisionistiska, chassidiska gruppen Toldot Avraham Yitzchak, som har sina lokaler mitt inne i det ultraortodoxa kvarteret Mea Shearim i Jerusalem. Det UFO:t var jag, och för mig var besöket i denna synagoga en ny bekantskap eftersom jag inte ens visste om att gruppen existerade.

Toldot Avraham Yitzchak är en utbrytargrupp från Toldot Aharon, vilka funnits i Jerusalem sedan 1930-talet. När ledaren (rebben) för denna grupp dog 1996 trodde den äldste sonen – Shmuel Yaakov Kahn – att han skulle ta över ledningen för gruppen. Anhängarna tyckte dock annorlunda. De föredrog hans yngre bror. Shmuel Yaakov hade studerat hos Vishnitz-chassiderna, och detta var i anhängarnas ögon lite suspekt eftersom Vishnitz har lite andra tolkningar av judisk lag än Toldot Aharon och dessutom inte är lika tydliga i sitt avståndstagande till staten Israel. Efter många turer blev följden att Shmuel Yaakov tillsammans med 200 familjer grundade en ny chassidisk gren – Toldot Avraham Yitzchak – som i många avseenden verkar vara ganska lika Toldot Aharon: antisionister och medlemmar i Eda haCharedit, samma typ av klädsel men med en del seder och traditioner hämtade från Vishnitz-chassiderna. Och hos den här gruppen hamnade jag alltså häromdagen mer eller mindre av en slump.

I Jerusalems gatumyller känns Toldot Avraham Yitzchak-chassiderna (liksom Toldot Aharon) igen på att männen bär en karakteristisk gulbeige-svart-randig kaftan med brett skärp och att de på sina huvuden har en små stickade, vita kippor med en liten tofs. Byxorna är svarta med knälånga ben, till vilka de (som regel verkar det som) bär vita knästrumpor. Under sabbaten och andra högtidsdagar bär männen, likt många andra chassider, en shtreiml (pälshatt).

Lördagens gudstjänst var bortåt fyra och en halv timme lång. Efter ungefär tre timmar kom man fram till Toraläsningen, som i sin tur tog nästan en timme – men därefter klarade man av mussaf-delen riktigt snabbt. Till stora delar liknade gudstjänsten de flesta andra chassidiska gudstjänster. Den som ledde bönen hördes knappt till följd av de övriga männens kollektiva, meditativa bedjande – en typ av »kontrollerad extas» – som vid två tillfällen avbröts av en kollektiv allsång som hade stora likheter med den allsång man kan höra på fotbollsmatcher när hemmaklacken sätter igång och hejar fram sitt lag. En sak under gudstjänsten tror jag dock var speciell för den här gruppen: förra veckans Tora-avsnitt innehöll namnet Amalek (om jag minns rätt), och när man kom till detta avsnitt klampade hela församlingen med sina fötter för att »utplåna» hans namn – precis som man brukar göra när namnet Haman (enligt judisk tradition arvtagare till Amalek) nämns under purim-högtiden.

Hur var det då med UFO-känslan? När jag kom var lokalen fylld till hälften. Jag satte mig i utkanten bakom en bänk i en del som då var ganska tom på chassider, men ganska snart var lokalen smockfull. En grov gissning är att det var omkring 500 chassidiska män och pojkar i lokalen; hur många kvinnor som satt på läktaren en trappa upp bakom avskärmingen är svårt att gissa – men vid två tillfällen regnade det duktigt med välfyllda godispåsar från läktaren vilket tyder på att antalet därupp var ganska stort också. Anledningen till att det kastades godispåsar var att de två killar stod i begrepp att gifta sig under den här veckan, eller möjligtvis hade gift sig förra veckan, och nu gjorde alija och läste Toran.

I och med att lokalen fylldes till bredden (till och med uppe på biman stod 20-25 personer och bad) fick jag en pappa med sina två små killar vid sidan av mig. Pappan ignorerade mig precis som förväntat, men småkillarna – som var i fyra-fem-årsåldern – kunde inte låta bli att titta på mig. Vilket inte alls är konstigt: jag var en främmande fågel i synagogan. Jag var inte klädd som de andra, jag bad inte – och kanske allra märkligast: jag har en (vigsel)ring på fingret. I dessa kretsar är det endast kvinnor som bär ring, och pojkarnas intensiva tittande på min vänsterhand fick mig att minnas det Samuel Heilman berättar i Defenders of the Faith, då en grupp småkillar frågar honom om han är en kvinna eftersom han hade ring på fingret.

När gudstjänsten var över och lokalen möblerades om till den efterföljande måltiden förändrades UFO-känslan. Plötsligt var jag inte längre en främling man ignorerade, nu blev jag en främling man accepterade. Mat, serverad på en papperstallrik, dukades upp framför mig, lite senare också en mugg med apelsinläsk, och ett litet försök till kommunikation börjades. Å som vanligt blev denna kommunikation lite speciell eftersom jag tilltalades på jiddisch och svarade på en hemvävd blandning av tyska och handviftningar. Men jag tror att den jag talade med fick svar på sina frågor och jag fick lite information som nätet sedan kunde komplettera. Å vi kunde i alla fall önska varandra en »gut shabbes» utan att tveka om betydelsen.

Lär mer om Toldot Avraham Yitzchak:
Rebbe Shmuel Yaakov Kahn und die Knesset
Tragedy or Luck - The Split of Toldot Aharon