Judaistik.se

New York Times skriver om den förändring och utveckling som är tänkt att ske av Auschwitzmuseet den närmaste tiden, dels för att modernisera upplägget i detta museum/minnesmonument/begravningsplats, men också för att praktiskt kunna handskas med de hundratusentals turister som passerar årligen. Tanken är att utställningen i Auschwitz I skall inledas av en sektion som behandlar hur Nazityskland fungerade och hur arbets- och förintelselägren drevs i praktiken. Dessutom kommer fokus läggas mer på det mänskliga; enskilda öden och moraliska frågeställningar hämtade ur verkligheten i Auschwitz.

När Auschwitzmuseet byggdes lades fokus på hur omfattande det mänskliga lidandet varit, snarare än på enskilda röster. Besökare på den tiden kunde förutsättas vara bekanta med krig och varje familj hade lidit sina förluster, skriver NY Times, medan utställningen ville visa på just omfattningen. Därav de inglasade högarna med hår och skor.

Den nya utställningen har som mål att lära ut Auschwitz historia hellre än att bara visa upp den, och detta tycks vara en anpassning till den nya publik som reser till Auschwitz - ofta skolklasser fyllda med unga människor. Idag har vi nog svårare att ta till oss högar av tusentals skor, även om de flesta säkerligen blir berörda, och vi söker istället efter enskilda röster och ett mer interaktivt sätt att ta oss an Förintelsen.

Jag får intrycket av att moderniseringen av Auschwitz framför allt berör Auschwitz I, där det idag är utställningar i ett antal av de gamla barackerna. Birkenau å andra sidan, som är mer av en minnesplats snarare än ett museum, nämns inte i förnyelseplanerna. Vi får dock förutsätta att även Birkenau finns med i renoveringsplanerna, eftersom naturen är på väg att svälja de gamla förfallna byggnaderna.

Huruvida man skall låta resterna av Birkenau förfalla eller rusta upp dem är en annan fråga, som rör vid den komplicerade frågeställningen vad man vill att Auschwitzmuseet skall åstadkomma. Om man strävar efter ett mer interaktivt lärande i Auschwitz I så är frågan om man på sikt vill integrera samma tänkande även i Birkenau, och vad som då händer med den märkligt fridfulla ödslighet som idag präglar platsen.

När jag besökte Auschwitz i höstas fick jag inte så mycket utav rundvandringen i Auschwitz I. Utställningarna kändes ganska tillrättalagda och kraftigt präglade av den polska historieskrivningen. En interaktiv del som beskriver byråkratin och logistiken kring Auschwitz kanske inte skulle revolutionera upplevelsen, men väl komplettera den. Jag kommer ihåg att jag i högen av alla skor såg en festsko i rött, vitt och blått - och tänkte hur fruktansvärt grymt och fel det är att en flicka eller kvinna en gång i tiden stått och packat ner sina finaste festskor inför resan till Auschwitz. Ett enda enskilt öde, en enda ägare till ett par skor eller ett par glasögon, hade nog kunnat göra stor skillnad för tillgängligheten och hur nära inpå oss själva vi släpper upplevelsen.

Birkenau är en märklig plats, och jag har i åratal provocerats av det faktum att så mycket pengar läggs på att hålla platsen vid liv. En gång tyckte jag att alltihop borde rivas till förmån för en mer värdig minnesplats/begravningsplats, för att senare fundera över om det inte vore bättre att kapitulera inför naturens försök att ta tillbaka marken. Att låta barackerna sjunka i gyttjan. Faktum kvarstår dock att miljontals människor besöker platsen, och det skulle troligen utgöra en viss säkerhetsrisk att inte längre underhålla de fallfärdiga byggnader där människor rör sig dagligen. Vad gäller lärande och interaktivitet så tror jag att de flesta grupper av besökare skapar sin egen interaktivitet i Birkenau, varför man kanske skall låta det vara som det är idag, hålla platsen vid liv med varsamt underhåll.

Frågan inför framtiden är om det alltid kommer vara så, eller om vårt minne på sikt kommer att förändras. Kanske kommer Birkenau i framtiden att behandlas mer som en begravningsplats? Alternativt kanske behovet av att berätta Förintelsens berättelser i klartext blir så stort att det inte längre går att lämna saker oförklarade, och då krävs troligen en rejäl omstrukturering av hela upplägget både i Auschwitz I och i Birkenau.