Judaistik.se

Igår firade Israels etiopiska judar Sigd, och för andra året firades högtiden som en officiell högtid i landet. En snabb sökning på svenska Google resulterade först inte i några färska bilder att visa upp här på bloggen, men jag hamnade hos en svensk Jerusalem-baserad bloggare som skriver att hon i år sett fler icke-etiopier än vanligt delta i firandet. Glädjande, med tanke på att Israel inte riktigt visat sin trevligaste sida gentemot sin etiopiskättade befolkning under det gångna året. Jag hittade lite nytagna bilder till slut, som ni kan njuta av här. Fotografen tar i sin text upp en intressant poäng - Sigd är en högtid som präglas av Jerusalemlängtan, liksom de etiopiska judarna drevs av en stark längtan som drev vissa till att bege sig med flyg till Israel medan andra gav sig av till fots. Idag lever de flesta av dem med Jerusalem inom räckhåll, ett Jerusalem i vid bemärkelse som garanterat både har gjort dem besvikna och lyckliga. En fråga inför framtiden är med andra ord - vad händer med högtiden när förmålet för längtan helt plötsligt bara är en bussresa bort? Frågan är knappast ny, man kan ställa samma fråga gällande alla judar i relation till Israel, men, det intressanta är att de etiopiska judarna som grupp på sätt och vis kan ses som symboler för hela judenheten, en mikroversion av den judiska världen, som nu ställs inför dilemmat hur man pusslar ihop historia och framtid.

Uppdatering: läs med hos Israelity.

Bat Yams etiopiska judar har fått en ny rabbin, en askenasisk sådan vars hustru är etiopisk judinna. Instinktivt kanske detta låter märkligt för vissa, men faktum är att etiopiska judar är unika på så vis att de liturgisk varken har en särpräglat askenasisk eller särpräglat sefardisk karaktär - de tillhör de judiska grupper vars liturgi är helt unik för gruppen, även om många i mötet med religiösa gemenskaper i Israel har anammat en eller annan inriktning. Utnämnandet av den nya Bat Yam-rabbinen har retat upp Shas, det sefardiska religösa partiet, som menar att de etiopiska judarna naturligtvis skulle vara mer betjänta av en sefardisk (eventuellt etiopisk) rabbin. Varför? Jo, sefarder är ju i regel lite mer solbrända än askenaser...hrm. Bloggen Life in Israel skrev om detta för någon dag sedan, och drar slutsatsen att Shas blandar ihop äpplen och päron då de gärna vill bygga en mur mellan sefarder och askenaser där deras definition av sefard har mer med etnisk tillhörighet (i.e. att vara etniskt icke-askenasisk/europeisk) än liturgi att göra.

Traditionellt sett så har företrädare för sefardisk judendom varit mer öppna gentemot vissa minoriteter, däribland de etiopiska judarna, och försvarat dessa människor rätt att kalla sig judar (något som länge inte var en självklarhet för de etiopier som ville göra aliya till Israel). Huruvida detta var av halakhiska eller populistiska skäl må vara osagt, men faktum är att Shas utsträckta hand till de etiopiska judarna kanske kan ses som ett band dessa två grupper emellan. Dock är de etiopiska judarna fullt integrerade i Israel nu, och inte längre lika beroende av Shas och companys välvilja. Låt oss därför hoppas att Bat Yams nya etiopisk-askenasiske rabbin är en kompetent person och att hans arbete kommer att gagna Bat Yams etiopisk-judiska gemenskap!

På tal om etiopiska judar, så skickade Jacoobi denna länk till mig tidigare idag. För att sammanfatta så skriver Yedioth Ahronoth att en etiopiskättad israeliska blivit nekad att gå på en Egged-buss i Tel Aviv på grund av sin hudfärg, och att hon då hon tog sig ombord på bussen fick utstå rasistiska glåpord från chauffören. Bussföretaged Egged säger naturligtvis att de tänker agera - hur återstår att se. Chauffören menade att den unga kvinnan i egenskap av etiopisk judinna inte har i Israel att göra, att hon inte är en "riktig" judinna och att etiopiska invandrare har "förstört" Israel. Tråkigt och vidrigt, i synnerhet som  just etiopiska judar som flyttat till Israel ofta beskrivs som "mönster-olim", i och med att de snabbt integrerat sig i det israeliska samhället och gjort detta med stor entusiasm, vilket är mer än vad man kan säga om flera andra inflyttade minoriteter. Sist jag var i Jerusalem höll en man jag träffade på en lång utläggning om hur imponerad han var av de etiopiska judarna som flyttat till Israel, främst eftersom många familjer direkt anammade hebreiskan och började använda den i hemmet - vilket gjort att barnen i dessa familjer snabbt fått ett språkligt försprång framför exempelvis ex-sovjetiska invandrare som fortsatt att tala ryska. Likaså har staten Israel börjat erkänna etiopisk-judiska högtider som nationella högtider, vilket som jag skrivit om tidigare här i bloggen, bidrar till den kulturella mångfald som är så speciell för Israel. Uttalanden såsom de Eggeds busschaufför kom med hör inte hemma i det moderna Israel, och hur uttjatat och töntigt uttrycket "hur kan judar trycka ner andra judar?" än är, så passar det ganska bra här.

Uppdatering: Bloggen The Muqata har skrivit en intressant fördjupning här.

För någon dag sedan skrev jag att Merkaz ha-Rav-attacken sannolikt kommer att utnyttjas för att stärka olika ideologiska syften, och nu börjar också de första exemplen dyka upp. I den ortodoxt judiska bloggen Voz iz neias kunde man igår läsa nedanstående hyllning till Doron Mahareta, en av de studenter som omkom i samband med attacken. På dessa korta rader lär vi inte speciellt mycket om vem han var som person, vad han tänkte eller hur det var för honom att som etiopisk jude befinna sig i en ashkenazisk omgivning. För textens syfte är detta helt ovidkommande. Syftet här är att lyfta fram hans enormt fokuserade studieiver och utifrån detta skapa en Tora-hjälte, ett ideal och en förebild för kommande generationer jeshivastudenter. Notera hur han likställs med rabbinska giganter som Hillel, hur han beskrivs ha försakat allt annat till förmån för möjligheten att studera Tora och hur läsaren uppmanas att använda denna studieiver som en förebild för sina egna och sina barns studier. Mahareta förkroppsligade jeshiva-världens studieideal – och därmed är ännu en Tora-hjälte född. 

Läs mer »

E som i Etiopiska judar (Beta Israel): Sedan rätten för judar och judiskättade personer att »återvända» till Israel kom till kort efter statens bildande har närmare 50 000 etiopiska judar flyttat till Israel. Endast en liten minoritet har stannat kvar i Etiopien. Utvandringen till Israel började så snart detta var möjligt, men de allra flesta etiopiska judar kom till Israel mellan 1977 och 1991, då flera operationer från Israels sida ägde rum för att hämta dessa människor till Israel. De etiopiska judarnas bakgrund är inte helt klarlagd, men klart är att de har förvaltat den för-talmudiska judendomen genom århundraden, med förhållandevis liten kontakt med den judiska omvärlden. En uråldrig tradition som hållits vid liv är högtiden Siged, som numera även är införd i kalendern i Israel. De etiopiska judarnas liturgiska språk heter gez, och kessim kallas deras rabbiner/kantorer.

För mer info se till exempel: The History of Ethiopian Jews