| « Hatikva – på mer än ett sätt | Om bönen Aleinu, i klarspråk... » |
En gång jude uppenbarligen inte alltid jude
av NikeSom jag tog upp för någon dag sedan så stormar det kring konverteringar utförda i Israel av rabbinen Chaim Druckman. I dagens webb-Haaretz finner vi en känsloladdad artikel som tar upp ogiltigförklarandet av tusentals konverteringar, som nu tycks vara ett faktum. Tusentals människor har alltså gått från judar till icke-judar i stort sett över en natt. Ni finner artikeln här: Cruelty under the guise of religion
Bland läsarkommentarerna finner man bland annat en referens till 2 Mose 12:48, ett bibelstycke som behandlar konvertering till judendom, där naturligtvis omskärelsen är det centrala för manliga konvertiter. Utan tvivel borde den mest kända kvinnliga konvertiten vara Ruth, vars ord till Naomi är oförglömliga (Ruths bok 1:16):" Do not urge me to leave you, to turn back and not follow you. For wherever you go, I will go; wherever you lodge, I will lodge; your people shall be my people, and your G-d my G-d." Accepterandet av Torah tycks göra juden, om vi skall sammanfatta kärnan av den klassiska synen på konvertering. Idag är det möjligt att konvertera även med andra avsikter än att leva ett judiskt liv. Man behöver inte, för att uttrycka det en smula klumpigt, ha ett kall.
Idag konverterar många för kärlekens skull, för livet i Israels skull, och deras motivation för att ta steget in i den judiska gemenskapen kanske inte ekar av Ruths ord, men ändå. Rabbi Amar som har kritiserat beslutet har bland annat tagit upp relationen till nästan som central i den pågående konverteringshärvan: det faktum att det kan finnas konvertiter med "felaktiga" avsikter bland Druckmans konverterade bör ej tillåta oss att frånta samtliga deras status som judar. Än mindre misstro dem. Sen kan man fråga sig vad som bör räknas som "felaktiga" anledningar. Är det exempelvis fel att önska bli jude för sin partners skull? En anonym kommentar kring ämnet hämtad från nätet lyder: att älska sin nästa är att älska G-d, och att älska G-d är Torah. Vem är de israeliska rabbinernas nästa?
.......> En tanke: vore det kosher att inrätta en separat civil konvertering för de som önskar bli judar men för den sakens skulle inte vill leva ett religiöst liv? En civil konvertering som skulle ge personen insyn i och insikt om judendom, samt medföra rättigheter såsom rätten att vigas icke-ortodoxt i Israel och barnens status som judar? Utan att man för den sakens skulle måste säga som Ruth: "your G-d my G-d", utan enbart "your people shall be my people"...
4 kommentarer
En civil konvertering? Är inte det lite av en motsägelse i sig?En bättre lösning vore väl att skilja synagogan från staten och sedan låta de religiösa organisationerna ha vilka knäppa regler de vill.
Både ja och nej. Israel har såväl sekulära som religiösa lagar, och i vissa fall kan man som icke-jude i Israel uppleva att ens religiösa status inskränker på ens möjligheter att delta i vissa aspekter av samhällslivet fullt ut. Att vara jude såväl i som utanför Israel innebär mer än att ha en viss religiös tillhörighet, så att konvertera till judendomen går inte riktigt att jämföra med att till exempel konvertera till kristendomen för att gå med i Svenska kyrkan exempelvis. Med civil konvertering menar jag ett sätt för icke-judar att bli judar såtillvida att de kan delta i den judiska gemenskapen i Israel, med alla de rättigheter som medföljer, utan att de med nödvändighet behöver göra ett religiöst ställningstagande. Ta till exempel de människor som flyttat till Israel från forna Sovjet i egenskap av etniska judar, de kan ibland vara kristna till privatreligionen, men ändå hysa en vilja att vara judar i medborgerlig bemärkelse i egenskap av israeler. Israel är per definition den judiska staten, även om långt ifrån alla israeler är judar i religiös bemärkelse. 
Det kan ju finnas problem med återvändande-lagen och hur man ska dra gränsen för vem som räknas som jude där, jag är villig att gå med på det. Men inrikespolitiskt ser jag inget problem med att inte ha några statliga kriterier för vem som är jude.Det skulle ju inte hindra staten Israel att manifestera sin judiskhet genom att ha judiska helgdagar, ha Davidstjärnan i flaggan, ha en judisk nationalsång, stödja judiska kultur, eller t om stödja byggandet av syngagor och utse chefsrabbiner. (Även om jag personligen tycker det sistnämnda är principiellt fel.)
Vi är kanske inte så oense egentligen. Ibland kan gå motivera lagar som särbehandlar på grund av etnicitet eller kultur. (Säg i skolsystemet.) Då tycker jag man lämpligtvis bygger på vilken identitet folk själva uppger men det kanske inte skiljer sig så mycket från en civil konvertering.
"Ta till exempel de människor som flyttat till Israel från forna Sovjet i egenskap av etniska judar, de kan ibland vara kristna till privatreligionen, men ändå hysa en vilja att vara judar i medborgerlig bemärkelse i egenskap av israeler."
Jag trodde inte medborgskapslagen kan rätt till medborgarskap för folk som konverterat?
Det kruxiga med exempelvis de ex-sovjetiska judarna är just det att de är tillräckligt mycket judar för att få flytta till Israel, men inte tillräckligt mycket judar för att få räknas som det *i* Israel. Men du har rätt, vi fiskar nog båda efter lite samma sak! 
Comment feed for this post
Senaste kommentarerna