Judaistik.se

Det kanske verkar som om Judaistik.se har förvandlats till en bokblogg på sistone, och det är inte riktigt tanken. Till mitt försvar kan jag i alla fall påstå att den judiska skönlitteraturen rör sig snabbare än den judiska facklitteraturen, och det borde således vara helt legitimt att försöka följa med i vad som händer.

En bok som fick internationell uppmärksamhet under senare halvan av 2010 och i år har recenserats i Sverige är Edmund de Waals The Hare With Amber Eyes. De Waal skriver att hans magnifika släktkrönika inte är tänkt att vara en sorgsen hyllning till ett förlorat Europa men faktum är att boken ÄR en storartad och sorgsen biografi över ett förlorat Europa i lika hög grad som historien om en släkt som slås i spillror av krig och nya tider. De Waal är en Ephrussi, Ephrussi som i banken, palatsen och konsten. Hans släktingar är avporträtterade finansiärer av de stora konstnärerna (Degas, Renoir...) och omskrivna i den stora europeiska litteraturen. En Ephrussi är bankiren hos Sholem Aleichem, en annan blir Swann i händerna på Proust. Känner ni inte igen namnet Ephrussi så känner ni säkert igen namnet Rothschild, och det finns klara paralleller (och blodsband) mellan dessa två släkter.

The Hare With Amber Eyes är en bok om förluster men också om minnen, och den tar sig ann ämnet materiella minnen genom att låta en samling små japanska statyetter vara de verkliga huvudpersonerna. Edmund de Waal skriver att en förlust kan skapa ett utrymme att leva i, men han vågar också uttala sin indignation över att det som en gång var familjens bostäder idag är kasinon eller kontor, och över hur Förintelseöverlevares tillgångar och tillhörigheter sjabblades bort efter andra världskriget trots försök att återbörda saker och ting till sina rätta ägare. Stora delar av familjen gick oskadd ur Förintelsen men splittrades efter kriget mycket på grund av kärv ekonomi. Nu får barnbarnsbarnen till bankirerna Ephrussi betala inträde för att på museum se de verk som för bara några årtionden sedan hängde i deras egna rum.

Det är svårt att inte ösa superlativ över The Hare With Amber Eyes. Man bör först och främst läsa den för att den är oerhört välskriven. Den historieintresserade bör läsa den för att den är så faktaspäckad. Den nyfikne kommer att älska namedroppingen - jag upprepar: Proust, Rilke, Mann, Renoir! Den konsthistoriskt intresserade kommer om inte namedroppingen av alla kända konstnärer gör susen älska de Waals beskrivningar av arkitektur, från Wien till Tokyo. För att inte tala om beskrivningarna av de här små miniatyrerna som följer familjen Ephrussi från dåtid till nutid.

De Waal själv är porslinsmakare, och tydligen en av världens främsta. Han är barnbarn till Elisabeth, universitetsstuderande med viss rabbinsk skolning som mötte en holländsk protestant och hamnade på den engelska landsbygden där en av hennes söner kom att bli framstående präst i engelska kyrkan. Edmund de Waals far, denne pensionerade präst, gör en djupdykning i diverse judiska arkiv för att ge ett ramverk åt den familjekrönika som hans son håller på att skriva. Resultatet är dels en osentimental skildring av hur man kan återuppfinna sig själv och landa på fötterna, dels en ganska bitterljuv historia om just det där förlorade Europa. Om kontinuitet och minnen som får leva vidare i objekt istället för i personer eller släktnamn. Ett stycke europeisk-judisk historia lever vidare genom 264 japanska miniatyrer. Ni kan få titta på dem också, om ni besöker författarens hemsida.