Judaistik.se

För ett par dagar sedan visades Ben Stiller-filmen Tro, Hopp och Kärlek på tv, och nedan finner ni ett klipp ur filmen, där Rabbi Jake spelad av Stiller introducerar gospel i gudstjänsten, och levererar en version av Ein Kelokeinu som nästan svänger mer än Carlebach...

Hymnen Ein Kelokeinu sjunges eller läses i slutet av Shacharit (morgongudstjänsten) på Shabbat, och i icke-askenasiska sammanhang även under gudtjänsten på vanliga veckodagar. Texten är en enkel och melodisk hyllningssång, och består av 20 välsignelser och 2 avslutande meningar som ibland utesluts eftersom de inte följer rytmen i den övriga texten. Ein Kelokeinu gör sig också väldigt bra på ladino, som ni kan se på translittereringen nedan.

Ein Kelokeinu på translittererad hebreiska:

Ein keloheinu, ein kadoneinu, ein kemalkeinu ein kemoshi'einu,

Mi keloheinu, mi kadoneinu, mi kemalkeinu, mi kemoshi'einu,

Nodeh leloheinu, nodeh ladoneinu, nodeh lemalkeinu, nodeh lemoshi'einu,

Barukh Eloheinu, barukh Adoneinu, barukh Malkeinu, barukh Moshi'einu.

Atah hu Eloheinu, atah hu Adoneinu, atah hu Malkeinu, atah hu Moshi'einu.

Atah hu shehiqtiru avoteinu, lefanekha et qetoreth hasamim.

Ein Kelokeinu på translittererad ladino (utan de 2 avslutande meningarna):

Non komo muestro Dyo, non komo muestro Senyor,

Non komo muestro Rey, non komo muestro Salvador.

Ken komo muestro Dyo, ken komo muestro Senyor,

Ken komo muestro Rey, kem komo muestro Salvador.

Loaremos a muestro Dyo, Loaremos a muestro Senyor,

Loaremos a muestro Rey, Loaremos a muestro Salvador.

Bendicho muestro Dyo, Bendicho muestro Senyor,

Bendicho muestro Rey, Bendicho muestro Salvador.

Tu sos muestro Dyo, Tu sos muestro Salvador.

Tu sos muestro Rey, Tu sos muestro Salvador.

Som ni ser står det "Eloheinu" i texten och inte "Elokeinu", och anledningen till att det finns två stavningar är att man ofta byter ut h:et mot ett k när man använder denna version av gudsnamnet utanför bön eller gudstjänst. Uttalet som indikeras i texten ovan är alltså det som skulle användas i gudstjänstsammanhang, emedan själva hymnen ofta benämns som "Ein Kelokeinu" när man talar om den mer allmänt. Shlomo Carlebach, som har gjort en mycket vacker inspelning av Ein Kelokeinu, sjunger dock med k istället för h. K:et anses medföra, att man inte använder det korrekta gudsnamnet i onödan.

Denna helg högtidlighålls minnet av Shlomo Carlebach, eftersom det är 15 år sedan "Den sjungande rabbinen" gick bort. Rabbi Carlebach, som tillhörde en framstående dynasti av rabbiner, studerade vid en rad framstående yeshivot i Europa och USA, och var därefter verksam som rabbin och kantor i New York och senare även i Israel, där han bodde i Modi'in. Under en period var han ansluten till Chabad-rörelsen, men bröt sig loss för att snarare skapa en egen rörelse, där liturgin och musiken stod i fokus. Alla typer av människor fängslades av Rabbi Carlebachs musik, framför allt unga människor, och för många unga judar som sökte sig tillbaka till judendomen så var Carlebach en inspiration och i någon mån en form av andlig ledare. Idag finns så kallade Carlebach-minyanim runt om i världen, där man använder sig av Carlebachs melodier i liturgin. Många judiska gemenskaper använder sig av Carlebachska inslag i sin liturgi, även om vissa chassidiska grenar avstår från att använda hans melodier eftersom de anser honom alltför kontroversiell. Rabbi Carlebach, vars gudsbild och sätt att närma sig den judiska traditionen och religionen var en smula okonventionell, plockade in en glädje i den judiska religiositeten som berör de flesta, inspirerar många men skrämmer vissa. Idag, 15 år efter hans bortgång, lever Carlebach-arvet vidare genom hans dotter Neshama Carlebach, som är musiker och vid sidan av eget material även tolkar sin fars verk.

Videon nedan är inspelad för två år sedan vid Rabbi Carlebachs trettonde yahrzeit.

Nedan uppträder Rabbi Carlebach vid en hyllningskonsert för en bortgången vän.

Neshama Carlebach vid en konsert i Amsterdam i år.

Israel har nu valt det bidrag som ska representera landet vid årets Eurovision Song Contest i Moskva. I januari bestämdes det att det var artisterna Noa (Achinoam Nini) och Mira Awad som skulle representera landet. Sedan dess har israelerna haft fyra låtar av dessa artister att välja mellan, och i går kväll röstades sången Einaiych (There Must Be Another Way) fram som det bidrag som duon ska framföra i Moskva. Hur det låter? Lyssna och bedöm:

Läs mer: Noa & Mira to Moscow with Einaiych
 

Så här på valdagen kan det kanske vara läge att bjuda på denna youtube-video: LivniBoys hyllning till Tzippi Livni, från slutet av förra året ;-)

Och denna, där Livni själv dansar loss till LivniBoys låt. Vi kan härmed konstatera att israeliska politiker har aningens mer rytm i kroppen än deras svenska motsvarigheter...

Om knappt två veckor är det nio år sedan den israeliska sångerskan Ofra Haza avled. Haza, som föddes i en stor yemenitisk familj i Tel Aviv-förorten Hatikva, gjorde en klassresa från det fattiga bostadsområdet, via musikprogram för barn på tv till att bli Israels kanske mest älskade sångerska genom tiderna. Haza är för den svenska publiken kanske mest känd för sin medverkan i soundtracket till Prinsen av Egypten (hon sjöng på ett flertal språk, dock ej svenska), att ha sjungit om fred i Mellanöstern på Olympiastadion i Rom, samt att ha sjungit såväl då Yitzchak Rabin tog emot Nobels fredspris som vid hans minnesceremoni bara något år senare.

Ofra Haza växte upp i Hatikva, som betyder hopp, och för många kom hon att betyda just det. Sharon Cohen, mer känd som Dana International, nämner ofta i egenskap av yemenitisk judinna Haza som en av sina stora inspirationskällor, liksom även Boaz Mauda har gjort. De yemenitiska judarna i Israel blev länge styvmoderligt behandlade - men en av dem kom att bli något av en nationalsymbol. Ni har säkert alla hört Haza sjunga, även om ni kanske inte är medvetna om det. Vid sidan av att ge ut ett stort antal skivor som spänner över spektrat från religiöst betonade sånger och folkmusik till techno och pop lånade Haza även ut sin röst som bakgrundssångerska till andra musiker, däribland Sisters of Mercy och Paula Abdul.

Ofra Haza levde ett skandalfritt liv och var tämligen religiös. Bland annat lär hon ha varit väldigt noga med kosher då hon turnerade. Hon gifte sig sent i livet, med den ökände affärsmannen Doron Ashkenazi, som dog av en drogöverdos under pesach 2001. Efter parets död har de lagliga tvisterna varit många, bland annat eftersom Ashkenazi utretts för att ha vållat Hazas död ett år före sin egen bortgång. Det är idag allmänt accepterat att Haza dog av AIDS, även om hennes familj in i det längsta har vidhållit att hon dött i sviterna av en utdragen influensa/lunginflammation. Haza togs in på sjukhus den 10:e februari 2000, och spekulationer i media sade att hon drabbats av bröstcancer. Två veckor senare avled hon, efter att hela landet hållit andan i väntan på besked. En israelisk nyhetskanal bröt en direktsänd basketmatch för att meddela nyheten.    

Journalisten Eric Silver formulerade denna träffande beskrivning av Ofra Haza kort efter hennes bortgång: "With her striking, Middle Eastern beauty, she was the sister every Israeli would like to have had: talented, warm, spontaneous, unspoiled. She was a cliché -- the ninth child of poor Yemenite immigrants, a star who made it from the back streets of South Tel Aviv to Hollywood, then came home. But she transcended the cliché."

Nedan några utvalda youtube-videos:

Haza sjunger Kaddish.

Shir ha-frecha: "Bimbo-låten", en av hennes första och mest kända hits i Israel.

Yerushalayim shel Zahav, israelisk klassiker från sextiotalet.

Hennes kanske största internationella framgång: Im nin alu, i en äldre och en nyare version.

Chai, Hazas Eurovisionbidrag.

Middle East, live från Olympiastadion i Rom.

La fa la live från Montreux Jazzfestival.

Bakom Paula Abdul i My love is for real.

Söt liten video med sång på franska.

Leorech Hayam till minne av den mördade Yitzchak Rabin.

Förra året representerades Israel i Eurovision Song Contest av den yemenitiske Idol-vinnaren Boaz Mauda. Även i år kommer Israel att representeras av en yemenitisk jude, Achinoam Nini, mer känd som Noa, och en kristen arabisk israel, Mira Awad. Duon har samarbetat tidigare, och är mycket populära i sitt hemland. Noa har även haft en framgångsrik karriär utanför Israel, och har bland annat gästat Vatikanen där hon sjungit för påven, samt spelat i Stockholm vid den numera insomnade Vattenfestivalen.

Nedan finner ni en video som innehåller intervjuer med de båda sångerskorna, samt deras duett från 2002, Beatlescovern "We can work it out".

»När du plötsligt inser att Stevie Wonder haft rätt och kabbalisterna fel – det är då det är dags att möta exekutions-patrullen.» Är det inte en rätt läcker formulering att inleda en artikel med?

Du hittar den i senaste numret av onlinetidskriften The Blue Jew Yorker, som är en ganska urflippad historia med »poems of survival and ecstasy» men som här och där också innehåller små pärlor. Som denna text, där fortsättningen bjuder på en läcker resa in i en värld där jeshivastudier möter soulmusikens giganter och där de senare visar sig kunna förklara vad judendomen och Torastudiet handlar om minst lika bra som Rabbi Akiva.

Har du några minuter över: klicka dig då till artikeln Joy, Pt. 1 av Alan Jay Sufrin och låt dig föras in i gränslandet mellan Torastudier och musik. Det hela är, med författarens ord, »a funky miracle».

Nyligen utkom den senaste volymen i serien »In Those Days at This Time», där inspelningar av framstående, avlidna judiska kantorer digitalt remastrats och fått nyinspelat ackompanjemang av moderna symfoniorkestrar.

Hos Ynet.com kan man nu läsa att den senaste utgåvan väckt förundran och skräck bland israels ultraortodoxa falang: »This process of audio manipulation has apparently disturbed many buyers, who flooded the company with questions and complaints: ‘How is it that the cantor knows to wait for the orchestra? There must be some sort of spell here – is this séance? Does the Halacha allow tampering with the voices of the dead?’» Detta, fortsätter artikeln, har i sin tur har tvingat försäljare att sätta upp anslag där de uppger att inga döda kantorer uppväckts, inte heller har det hållits några seanser eller annan form av magi utan att det bara handlar om datorteknologi.

När man läser en sådan här artikel är det lätt att le lite överseende och tänka: hur dumma får de bli dessa ultraortodoxa judar? Och jag kan redan nu se framför mig hur några svenska tidningar skulle kunna fånga upp detta och göra någon liten notis. Men ärligt talat: låter inte detta mer som en skröna än som något som verkligen skett? Skulle ett stort antal moderna ultraortodoxa judar verkligen tro att man uppväckt kantorer från det döda bara för att man i reklamen skriver: »the great masters of cantillation come to life»?

Om det har varit fler än någon enstaka förvirrad kund som ställt liknande frågor måste det väl ligga något annat bakom? Frågan är bara vad. Om detta ger artikeln inga ledtrådar – och jag har ingen bra gissning. Är det någon av er läsare som har något förslag?

Klicka här för att få korta smakprov på skivans innehåll.

Att artister sjunger in julsånger och släpper julskivor lagom till julförsäljningen är knappast någon nyhet. Frågan är i vilken mån Erran Baron Cohen – storebror till Sasha Baron Cohen (mer känd som Borat och Ali G) – har kikat på denna lukrativa skivutgivning och tänkt: kan de så kan jag. I vilket fall som helst släppte han för någon vecka sedan ett chanukka-album, där han säger sig vilja ta de klassiska chanukka-sångerna in i 2000-talet. »I remember», säger han i en intervju med New York Magazine, »we had this terrible record our parents played with children singing slightly off tune to a really old piano player. As the years went on, I realized they were all really bad tunes and all badly played. So the idea was to use story of Hanukkah and take some of the music of it and update it to make it really cool.»
För att tuffa till chanukka-klassikerna har han bland annat tagit hjälp av Idan Raichel (som med sitt Idan Raichel Project tillhör en av den israeliska musikmarknadens mest intressanta artister), Yasmin Levi och den jiddisch-rappande Y-Love – och resultatet är en skiva med låtar som spretar åt alla möjliga håll. Å att döma av videon till klassikern »Dreidl, dreidl» har han inte heller kunnat låta bli att snegla på brorsans framgångar på det komiska området.

Smakprov på de övriga låtarna hittar du här: Songs in the key of Hanukkah

Läs mer:
‘Borat’ Composer’s Hanukkah CD
‘Borat’ Composer Erran Baron Cohen on His New Hanukkah Album, His Brother Sacha, and the Music of ‘Bruno’

Reggaekännarna gnäller över för lite reggae, judarna över för lite judendom, en gnällig recensent över för mycket gnäll, medan Akiva älskar den. Det handlar naturligtvis som Matisyahus försmak inför kommande albumet: Shattered EP, fyra nya låtar som låter ganska annorlunda om man jämför med tidigare material. Matisyahu själv bemöter kritiken om att hans musik skulle ha blivit mindre judisk i ett citat från The Jewish Journal som ni hittar hos Akiva, med att säga att de nya låtarna handlar "om världen, om allt". Personligen tycker jag de nya låtarna känns överproducerade och nedtyngda av för mycket musikaliskt rysch-pysch, och hade gärna haft lite mer "moshiach now"-feeling i texterna. Ironiskt nog satt jag inför förra skivsläppet och oroade mig för att musiken skulle ha chabadifierats, men nu ett par år senare har Matisyahu brutit med Chabad och börjat göra mogen musik som spännande nog tittar en smula österut men som saknar den oskuldsfulla charmen som vi finner i exempelvis Late Night in Zion från albumet Youth (2006). Det ska bli spännande att i början av nästa år få lyssna på det utlovade fullängdsalbumet och se vart Matisyahus musik är på väg härnäst.

För att läsa recensioner och kika på videos, besök http://the-little-things-in-life.blogspot.com/