Judaistik.se

Ett av mina starkaste minnen från Auschwitz är den israeliska grupp som var där samtidigt som vi, och då främst den ceremoni de hade i Birkenau. Att få se den israeliska flaggan och höra ivrit talas kändes som det ultimata sättet att, med Fackenheims ord, inte ge Hitler en postum seger.

Många israeliska ungdomar – och andra judiska ungdomar också för den delen – gör denna »minnesresa» till Auschwitz. Allt oftare hörs dock röster som är kritiska till denna typ av resor. »Det kostar mer än det smakar» är ett av de argument som brukar höras, ett annat att ungdomarnas »vilda leverne» under dessa resor knappast stämmer överens med grundintentionen.

För ett litet tag sedan fördes ett nytt argument fram av en av Israels mer prominenta nationalreligiösa rabbiner, Rabbi Aviner. Under senare år har han gjort flera kontroversiella uttalanden, och det senaste (?) är att det är förbjudet enligt halakha för israeler att resa till Auschwitz: »As is well known, leaving Israel is permitted only for the sake of mitzvah, while visiting the death camps is not defined as a mitzvah by the Halacha.» Förintelsen måste kommas ihåg, fortsätter han, men det kan ske på andra sätt än genom att besöka Auschwitz. Att besöka Polens olika dödsläger, ska han vidare ha sagt, gynnar bara de som en gång i tiden samarbetade med tyskarna med att mörda judar:  »I'm not busy holding a grudge against the Poles, but we shouldn't provide livelihood to people who allowed death camps to be built on their land and who are now making a profit out of it.»

Bör resor till Auschwitz förbjudas? Jag är tveksam till att R. Aviners argument kommer att hejda eller stoppa israeler från att besöka Auschwitz och andra dödsläger – men frågan är ändå intressant att ställa. Kan det vara så att resor till Auschwitz faktiskt gör mer skada än nytta? För ett år sedan fanns en tänkvärd artikel i ynet.com, där författaren menade att dessa resor snarare skadar än stärker israelisk identitet. Visserligen, skriver han, medvetandegörs besökarna om de hemskheter som skedde där – men »by doing so they chose to forge the national identity of our youth on the basis of victimization.» Och därmed närmar vi oss den verkligt svåra frågan: Är Förintelsen som kollektivt minne i grund och botten kontraproduktiv? Är Auschwitz en bromskloss för konstruktionen och framväxten av framtidens judiska identitet?