Judaistik.se

1804 föddes Benjamin Disraeli som äldsta sonen i en sefardisk familj i London. Disraelis far lät döpa honom som tonåring, efter en dispyt med den lokala judiska församlingen. Disraeli uppfostrades icke-religiöst, men detta och dopet till trots så utvecklade och bibehöll han vad som ändå måste kallas för en förhållandevis stark judisk identitet. Judiskhet var för Disraeli framför allt en fråga om etnicitet och historia, där den judiska historien skapade ett arv likt det som den brittiska aristokratin förvaltade.

Disraeli utbildade sig till jurist och gav sig in i politiken, men närde även en litterär ambition som resulterade i en rad skönlitterära verk. Disraelis far hade varit verksam som litteraturkritiker, men uppmanade sin son att välja en annan bana. Politiskt tillhörde Disraeli det konservativa partiet, han hade en god relation till drottning Victoria, och var premiärminister under två mandatperioder. Disraeli är till dagens datum Storbritanniens enda judiska premiärminister.

Disraeli avled 1881, och trots att det skulle vara anakronistiskt att kalla honom för sionist i ordets nuvarande bemärkelse, så tycks det ändå som om han hade närmat sig tanken på sitt eget vis. Utöver att idag anses som en hyfsad författare så har Disraeli också lämnat efter sig en imponerande citatskatt. Han citeras ofta i olika sammanhang, även om den som återger hans ord kanske inte ens vet att upphovsmannen var Storbritanniens första och hittills enda judiska premiärminister.

I sitt författarskap vävde Disraeli samman skönlitteratur och legend, då han bland annat skrev om den albanska nationalhjälten Skënderbeu och om den kurdisk-judiske messiaskandidaten David Alroy.