Judaistik.se

En av de traditioner som förknippas med chanukka är latkes, som är en form av potatisplättar som knappast är unika för judisk tradition. I Sverige känner vi till dem som rårakor, och rätten finns även i andra matkulturer. Latkes består av potatis och lök (och ibland ägg) som steks i olja, och det är sannolikt just oljan som utgör kopplingen mellan latkes och Chanukka och det olje-mirakel man där ihågkommer.

Men latkes är inte bara en maträtt. Det är också en tävlingsgren – om än av det mer absurda slaget. I USA åt igår en 23-årig student (och tillika bodybuilder) 46 latkes på 8 minuter, berättar massmedia idag, och utraderade därmed det gamla rekordet på 31 stycken med bred marginal. Så har du inget att göra de närmaste dagarna kan du alltid försöka slå detta rekord – och är du osäker på hur man tillagar latkes kan du kika på följande Youtube-klipp där Mendy på Mendy Report, med viss glimt i ögat, visar hur man lättast går tillväga.

Somliga associerar judendom med Seinfelt och Sarah Silvermans religiösa och kulturella tillhörighet, andra med de svartklädda kvinnor och män vi ser i Jerusalem och delar av New York och Antwerpen, för att nämna ett par exempel. Med andra ord är judendomen som religion ungefär lika heterogen som de flesta andra religiösa gemenskaper. Inom den moderna judendomen ryms dock ett antal huvudgrenar, som kan vara bra att känna till. Nedan ett försök att i grova drag skissa en översikt över några av de mer markanta judiska rörelserna av idag:

Ortodox judendom: Benämningen "ortodox judendom" säger på samma gång väldigt mycket och väldigt lite, men det finns några gemensamma nämnare hos alla de grupper som kallar sig eller blir kallade för ortodoxa. I regel lever den ortodoxe juden i enlighet med de levnadsregler vi finner i Tanakh och Talmud, och i synnerhet giver man akt på de 613 mitzvot, de 613 bibliska "buden", som kan vara såväl av negativ ( "gör ej..." ) som av positiv ( "gör..." ) art. Den medeltida Shulchan Arukh (" Det dukade bordet" ) är en gemensam kodex för ortodoxa judar, emedan tillägg till denna innebär en skiljelinje mellan askenasiska och sefardiska judar. Sefardiska judar är i regel ortodoxa i den utsträckning de är religiösa, om man med ortodox judendom avser en judendom som följer en viss liturgisk, filosofisk och etisk tradition. Sefardiska judar som i det religiösa livet följer en ortodox tradition behöver å andra sidan inte leva ett i övrigt särdeles "fromt" liv. Askenasiska judar som anser sig vara ortodoxa framhåller å andra sidan ofta just begreppet "frum", att de lever i enlighet med judisk sed.

Modern ortodoxi, " Dati": Modern ortodox judendom karaktäriseras av en strävan efter att leva i enlighet med halakha, på samma gång som man lever i det moderna samhället. Inte sällan är de moderna ortodoxa sionister, såväl i som utanför Israel.

Ultra-ortodox judendom: Ultra-ortodox eller haredisk judendom är till skillnad från vad man kanske kan tro ett delvis modernt fenomen, skulpterat och påverkat av såväl den europeiska Upplysningen som Förintelsen. Man vilar på en äldre liturgisk tradition som sedan har formats av en mystik väckelserörelse, och kombinerar denna med en rad nyare traditioner (avskildheten som samhället, de ålderdomliga klädedräkterna osv), som framför allt har fått sin nuvarande form efter Förintelsen - man har velat återskapa den värld som fanns före Shoah. Många tror att ultra-ortodoxa judar är synonyma med chassider, något som dock inte är fallet. Chassidismen är en östeuropeisk rörelse och delar i mångt och mycket de inre och yttre tecknen som är gemensamma för ultra-ortodoxa judar, med den skillnaden att chassidismen är en karismatisk och mystik rörelse, från början en reaktion mot den omgivande "akademiska" judendomen. Chassidismen lägger större vikt vid bön och gudstjänst än vad annan (ultra)ortodox judendom gör. Det finns såväl askenasiska som sefardiska haredim, även om den askenasiska är sinnebilden för den ultra-ortodoxa juden. 

Reformjudendom: Reform/progressiv/liberal judendom kan se något olika ut i olika delar av världen, men oavsett är den sprungen ur den europeiska Upplysningen, och har sina starkaste fästen i centraleuropa, Storbritannien och USA. Reformjudendomen är präglad av tidstypisk religionskritik och även av utomjudiska tankegångar, samt en mer avslappnad och individualistisk inställning till halakha. Reformjudendomens gudstjänst och liturgi skiljer sig markant från de ortodoxa, och liknar på många sätt den kristna mer: en kortare gudstjänst med mer utpräglad predikan, ofta med inslag av eller till och med i huvudsak på annat språk än hebreiska. Reformjudendomen särskiljer sig även genom sin kvinnosyn: kvinnan är mer aktiv i gudstjänsten och kan till och med leda den, samt sin mindre strikta syn på vem som räknas som jude. Reformjudendomen är en askenasisk företeelse såtillvida att den är sprungen ur en askenasisk miljö och använder sig av en liturgi som är framtagen utifrån den askenasiska.

Konservativ (Masorti) judendom: Den konservativa judendomen har fått sitt namn från sin önskan att konservera traditionen, utan att reformera den och utan att applicera halakha alltför strikt. Den konservativa judendomen liknar den modernt ortodoxa, men har framför allt vuxit fram i USA som en intellektuell rörelse, och delar i viss mån reformjudendomens mer liberala syn på gudstjänstordning och kvinnors del i det religiösa livet.  Konservativa judar ser halakha som normativ, med den skillnaden gentemot ortodoxa att de anser att halakha som ett begrepp är relativ den historiska och sociala kontexten, och är således inte någonting statiskt. Ur den tidiga konservativa judendomen bröt sig den rekonstruktionistiska ut, som präglas av en mer kritisk syn gentemot halakha. Liksom reformjudendomen är den konservativa judendomen en på pappret i huvudsak askenasisk företeelse.

Nyckelord:

Ortodox judendom: halakha; torahstudier; mitzvot; kashrut 

Modern ortodox judendom: tradition i samhället, inte utanför; halakha; sionism

Haredisk judendom: halakha; torahstudier; avskildhet

Chassidisk judendom: bön; mystik; att tjäna G-d viktigare än torahstudier; Moschiach

Reformjudendom: individualism; jämnställdhet; modernisering

Konservativ judendom: bevarande; tradition; halakha; studier

Rekonstruktionistisk judendom: kritik mot vedertagen syn på halakha; omvärdering

Merkaz Ha-Rav, den jeshiva i Jerusalem som hamnat på löpsedlarna till följd av attacken igår kväll, är inte vilken jeshiva som helst. Merkaz Ha-Rav är den religiösa nationalismens högborg, och att rikta attacken mot den var att rikta sig direkt mot de kretsar i Israel som mest högröstat motsäger sig ett tillbakalämnande av Västbanken och Jerusalem.

Merkaz Ha-Rav grundades 1924 av R. Avraham Yitzchak Kook (1865–1935), den dåvarande överrabbinen i det brittiska mandatområdet. När jeshivan byggdes skiljde den sig från andra jeshivor på en väsentlig punkt: synen på sionism och det moderna samhället.

Läs mer »

G som i Gemara: Gemara tillhör Talmud, och utgörs av rabbinska kommentarer och utläggningar till Mishnatexten, som utgör den andra, centrala delen av Talmud. Det finns två versioner av Gemara, den babyloniska (som tillhör den babyloniska Talmud) och den palestinensiska (som tillhör den palestinensiska Talmud). De två Gemara kom till på 400-500-talet vår tideräkning.

G som i Galut: Galut(Golus bland askenasiska judar) är ett hebreiskt uttryck för exil, och används för att beteckna det judiska folkets förskingring. Att leva i galut betyder med andra ord att man dels bor utanför Israel, och dels att man befinner sig i ett tillstånd av själslig exil.

F som i Frum: Frum är yiddish och används för att beteckna en religiös jude. Att säga att man är "frum" är i princip synonymt med att säga att man är ortodox. Ordet används framför allt i positiva sammanhang men kan i vissa fall användas för att beteckna någon som är skenheligt from eller som försöker påtvinga andra sina övertygelser.

F som i Fleishig: Fleishig är ett yiddishuttryck för kött, och används för att beteckna den maten som innehåller kött (men är kosher), och som följaktligen inte kan ätas tillsammans med mat som är Milchig, alltså innehåller mjölk.

På dörrkarmarna i många judiska hem kan man ofta se en kapsel, som kan se ut som på bilden till höger. Den kallas för en mezuza, och sätts upp som en ständig påminnelse om Guds närvaro. Varje gång en religiös jude passerar en dörr med en mezuza uppsatt, rör han eller hon vid mezuzan och kysser sedan det finger som vidrörde mezuzan. På det sätt visar man sin respekt och kärlek till Gud och hans lagar.

I 5 Mos 6:4-9 – den text som inleds med den i judiska sammanhang oerhört centrala formuleringen Shma Israel … (”Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.”) – uppmanas judar att skriva Guds ord ”på dina dörrposter och i dina stadsportar”. Detta har man i judisk tradition tolkat som ett bud att vissa bibelverser (5 Mos 6:4-9 samt 5 Mos 11:13-21) ska skrivas på ett speciellt sätt på en bit pergament (klicka på bilden till höger för större bild), vilken sedan rullas samman och stoppas i en behållare som man sedan spikar upp på dörrkarmen ungefär i axelhöjd. Man förväntas ha en mezuza på varje dörrkarm i hemmet (med undantag för toalett och små utrymmen som till exempel garderober), och det är viktigt att pergamentrullen som finns i den är skriven för hand av någon som är utbildad i hur man gör detta på ett korrekt sätt.

Tanken är alltså att man rör vid den mezuza man passerar – men i en nyligen publicerad undersökning uppmanas judar nu att inte slentrianmässigt röra vid mezuzot, åtminstone inte om de sitter på dörrkarmarna på ett sjukhus eftersom det kan leda till en rad olika sjukdomar. Undersökningen utfördes av Assaf Harofeh-sjukhuset i Tel Aviv, ett av de största sjukhusen i Israel, och slutsatsen i den är baserad på vad man hittat när man undersökt sjuttio olika mezuzot inom sjukhuset.

Men är det så konstigt att man hittar baciller på ett sjukhus? Är det inte mer konstigt att forskare har tid att undersöka sjuttio mezuzot? Här i Sverige hinner läkarna knappt med att undersöka patienter …

Läs mer: Health warning over hospital mezuzot

E som i Etiopiska judar (Beta Israel): Sedan rätten för judar och judiskättade personer att »återvända» till Israel kom till kort efter statens bildande har närmare 50 000 etiopiska judar flyttat till Israel. Endast en liten minoritet har stannat kvar i Etiopien. Utvandringen till Israel började så snart detta var möjligt, men de allra flesta etiopiska judar kom till Israel mellan 1977 och 1991, då flera operationer från Israels sida ägde rum för att hämta dessa människor till Israel. De etiopiska judarnas bakgrund är inte helt klarlagd, men klart är att de har förvaltat den för-talmudiska judendomen genom århundraden, med förhållandevis liten kontakt med den judiska omvärlden. En uråldrig tradition som hållits vid liv är högtiden Siged, som numera även är införd i kalendern i Israel. De etiopiska judarnas liturgiska språk heter gez, och kessim kallas deras rabbiner/kantorer.

För mer info se till exempel: The History of Ethiopian Jews

D som i Davna: Att davna (eng: to daven) är ett judiskt uttryck för att be/fira gudstjänst. Uttrycket "to daven" är en anglofiering av ett yiddish-ord för att be. Som kantorn i Lunds synagoga sade inför en försenad gudstjänst förförra Rosh HaShana: "Ska vi davna eller ska vi bara stå här och snacka?" 

Foto: Jennifer S. Altman

C som i Chelm: Chelm är en liten stad i Polen, odödliggjord genom sina "vise", omskrivna av bland andra yiddishförfattaren Isaac Beshevis Singer. " De vise i Chelm " är en grupp fiktiva figurer vars underfundiga ologiska logik är en del av den östjudiska humorskatten. Googla "wise" + "chelm" så hittar ni massor av exempel. 

B som i Bima: Biman är den upphöjda plattformen eller pulpeten i synagogan ämnad för personen som läser ur Torahn. En vanlig uppfattning, som till viss del är missvisande, är att biman är placerad längst fram i askenasiska synagogor och i mitten i sefardiska synagogor. Mycket tyder på att biman (ordet betyder kort och gott "upphöjd plats" ) har sitt ursprung i Templet i Jerusalem (då placerad i en av förgårdarna), och då antas den ha varit placerad i mitten. Sefardiska synagogor har i regel biman i mitten, eftersom man följer den gamla traditionen. Biman flyttades fram i samband med att fler grenar inom judendomen växte fram, bland annat reformjudendomen som i viss mån försökte modellera om gudstjänsten och gudstjänstrummet efter kristen förlaga. Ortodoxa askenasiska synagogor kan alltså mycket väl ha biman i mitten, och sefardiska synagogor har det, i och med att sefardisk judendom inte är uppdelad på samma vis som den askenasiska (i ortodox, konservativ, reform etcetera).