Perspektiv p? Ovadia Yosef och Ariel Sharon

av Nike

P? bara n?gra m?nader?har tv? av Israels f?rgrundsgestalter g?tt ur tiden, f?rst den f?re detta ?verrabbinen Ovadia Yosef i oktober f?rra ?ret och nu i januari Ariel Sharon. Tv? kontroversiella politiker, men ocks? nationella ikoner, symboler f?r det moderna Israel om ?n inte f?r morgondagens Israel.

En politisk analys av Yosefs och Sharons bortg?ng h?r b?ttre hemma n?gon annanstans, men vi kan knappast l?ta dessa h?ndelser g? obem?rkta f?rbi h?r p? bloggen, f?r vi talar trots allt om tv? personer som har p?verkat och format den moderna religionen, kulturen och politiken i den judiska staten. Vad har d? Ovadia Yosef och Ariel Sharon gemensamt, ut?ver det faktum att de b?da f?ddes p? tjugotalet och kom att dominera Israels politik under ?rtionden? En sefardisk jude f?dd i?Irak och en moshavnik (fr?n ordet moshav, ett kooperativt jordbrukssamh?lle) f?dd av nyinvandrade georgiska f?r?ldrar?

Ovadia Yosef f?ddes Abdullah Youssef (ben Yaacov efter fadern). Hans familj tog efternamnet Ovadia n?r?de gjorde aliyah, och Abdullah Youssef Ovadia blev Ovadia Yosef, som en del av resan fr?n judisk pojke fr?n Basra i Irak till ung palestisk och sedermera israelisk rabbin. ?ven Ariel Sharon genomgick en?liknande f?rvandling, fr?n Ariel Scheinermann till Ariel "Arik" Sharon. Sharon, ett sionistiskt taget efternamn f?r att markera hemmah?randet i landet Israel.

Yosefs och Sharons namnbyten kan ses som en symbol f?r den resa som hundratusentals judar gjorde under 1900-talet, p? flykt fr?n pogromer i ?steuropa, fr?n spillrorna efter F?rintelsen, fr?n muslimska l?nder; av egen vilja eller till f?ljd av en tilltagande antijudisk opinion. En svensk journalist kallade Ariel Sharon f?r "Mr Israel", och f?r m?nga ?r han nog sinnebilden f?r det egensinniga Israel. Han m? ha initierat tillbakadragandet fr?n bos?ttningarna i Gaza strax innan han f?ll i koma 2006, men media och historieber?ttarna l?ter oss aldrig gl?mma milit?ren Sharon, en bild som f?rgar m?ngas bild av sj?lva Israel.

Rabbi Ovadia Yosef i sin tur kallades f?r Torahns "commander-in-chief", en form av religi?s motsvarighet till den milit?re bef?lhavaren Sharon. Tv? m?n i krig,?i Sharons fall f?r Israels existensber?ttigande och i Yosefs fall f?r judendomens existensber?ttigande, mer exakt f?r den moderna?sefardiska judendomens existens. Lehachzir atara leyoshna, som p? svenska kan ?vers?ttas som "att ?terst?lla kronans forna?glans", kom att bli Yosef och hans politiska parti Shas slagord, men det handlade i grund och botten lika mycket om att ingjuta lite f?rlorat sj?lvf?rtroende i den sefardiska judenheten som att ?teruppbygga judendomen.

Tv? bef?lhavare, tv? makthavare, men ocks? tv? personer som uppfunnit sig sj?lva. Inte varje son till en nyanl?nd georgisk agronom blir Israels premi?rminister, och inte heller varje son till irakiska invandrare v?xer upp till att bli Israels ?verrabbin. N?r de dog, vid dryga 80 respektive 90 ?rs ?lder, var de sj?lvklara nationella gestalter i Israel, och utanf?r landet utgjorde de sinnebilden f?r tv? olika aspekter av Israel, den politiska och den religi?sa. Men det ?r trots allt inte s? l?nge sedan de med nya namn skapade israeliska identiteter, identiteter som har varit med och?format den moderna staten. N?r man t?nker p? det p? det viset ?r det om?jligt att inte sl?s av hur ungt landet ?r, traditionerna till trots. Det tog?en handfull??rtionden f?r Abdullah Youssef fr?n Basra att bli rishon le zion,? hederstiteln f?r Israels sefardiske ?verrabbin. Ungef?r lika l?nge tog det f?r Arik Scheinermann att bli premi?rminister Sharon.

Hur b?r vi d? minnas dessa tv? exempel p? hur staten Israel tagit form under det ?rhundrade vi nyligen l?mnat bakom oss? Hade Sharon inte hamnat i koma f?r ?tta ?r sedan hade han kanske l?mnat efter sig ett n?got annorlunda politiskt arv, detta kan vi endast spekulera i och som sagt h?r den politiska analysen inte riktigt hemma h?r.?Mer eller mindre direkt?efter Ovadia Yosefs bortg?ng b?rjade m?nniskor att f?rs?ka sammanfatta hans g?rningar och arv, och intressant nog s? landade m?nga diskussioner i feminism och humanism?- huruvida man kan prata om ett feministiskt arv efter rabbinen som tog st?llning f?r soldat?nkors r?tt till skilsm?ssa, ett humanistiskt arv i form av hans syn p? pikuach nefesh, "bevarandet av liv". Yosef anv?nde konceptet f?r att argumentera f?r varf?r det ?r Israels skyldighet att arbeta f?r en fredsl?sning?i syfte?att r?dda liv.

N?gon dag efter?Ovadia Yosefs begravning?(som drog hundratusentals bes?kare till Jerusalem)?s? hade jag per Facebook en diskussion med Sara Y i Jerusalem,?och hon?tog upp Adina Bar-Shalom, Ovadia Yosefs dotter. F?dd bara n?got ?r efter staten Israels grundande och uppvuxen i ett minst sagt traditionstyngt hem st?r Adina Bar-Shalom idag ett rej?lt steg till v?nster om sin far,?bor i Tel Aviv?och arbetar f?r ultraortodoxa kvinnors r?tt till utbildning. Detta ?r ocks? ett l?ngt steg fr?n Basra, ett stort steg fr?n fyrtiotalets nyf?dda Israel. Kanske ?r det Adina Bar-Shalom som pr?glar morgondagens Israel?

  Inlagd 2014-01-21 | Kategorier: Israel, Identitet , | Kommentera »

En urs?kt, ett tack och en uppmaning...

av Nike

Det var ett tag sedan den h?r bloggen hade sina glansdagar, och jag kan ofta k?nna att vi som skriver h?r har trognare l?sare ?n vad vi har gjort oss f?rtj?nta av p? sistone. Det har alltid varit s? att en del av er har hittat hit av en slump, via n?gon judisk Familjelivs-tr?d eller efter att ha googlat n?got viktigt, typ "varf?r kastar judar godis p? varandra". Men ni ?r ocks? m?nga som har f?ljt med sedan starten, och som med j?mna mellanrum h?r av er via mail. Vi har en l?sare, och du vet vem du ?r och hur?uppskattad du ?r, som skickar vackra italienska vykort.

Vi har v?ra tillkortakommanden (f?rutom det uppenbara - att vi skriver f?r s?llan) - och ni som h?r av er i halakhiska fr?gor f?r st? ut med att bli skickade vidare - f?r n?gra halakhiska auktoriteter ?r vi sannerligen inte. Det vi d?remot kan hj?lpa till med ?r att svara p? fr?gor om judiska seder och bruk, om h?gtider, v?rdel?st vetande och kuriosa. Vi kan tipsa om b?cker, artiklar och raljera ?ver Matisyahus brist p? huvudbonad.

Det senaste ?ret har jag f?tt en ansenlig m?ngd mail med fr?gor, varav en del har besvarats via mail medan andra tr?kigt nog har blivit liggande. Detta ?r jag v?ldigt ledsen ?ver, och jag ber er som t?lmodigt har v?ntat om urs?kt. Beli neder ska 2014 bli ett b?ttre blogg- och diskussions?r. Det var urs?kten, nu till tacket - tack ni som l?ser, ni som h?r av er och ni som kommer med gliringar om att det kanske ?r dags att b?rja blogga mer regelbundet. Det v?rmer lata bloggskribenter med d?ligt samvete.

Nu till uppmaningen, rent av utmaningen - ni som sitter inne med dessa smarta, kluriga, intressanta fr?gor som vi med j?mna mellanrum f?r ta del av - fram med dem. Jag skulle vilja be er om hj?lp att skjutsa ig?ng judaistik?ret 2014. Skriv era fr?gor i kommentarsf?ltet eller via kontaktformul?ret - utmana oss, och vi ska se till att leverera. Vad vill ni l?sa om?

  Inlagd 2014-01-19 | Kategorier: Allm?nt , | Kommentera »

Om Neshama Carlebach och de judiska etiketterna

av Nike

Dagens happening i judiska sociala medier ?r utan tvekan Neshama Carlebachs artikel om att g?ra aliyah till reformjudendomen - jag vet inte hur m?nga g?nger den senaste timmen som l?nken har dykt upp i min nyhetsfeed p? Facebook. F?r er som inte ?r bekanta med Neshama s? ?r hon dotter till den sjungande?rabbinen Shlomo Carlebach, sj?lv s?ngerska, och lite av en "it-girl" i den judiska v?rlden. F?r att g?ra en l?ng historia kort: Neshama Carlebach ?r uppvuxen i ett traditionellt ortodoxt hem med en far som var en framst?ende, om ?n kontroversiell rabbin. I vuxen ?lder har hon funnit en fristad inom den konservativa r?relsen, som namnet till trots befinner sig ?t det sn?ppet liberalare h?llet ?n den moderna ortodoxin. Reformjudendomen f?r Neshama Carlebach var "the shuls I didn't attend". S? f?r en knapp vecka sedan deltog hon i en stor reformjudisk sammankomst i San Diego, och drabbades s? starkt av gemenskapen d?r att hon p? scen tillk?nnagav att hennes sj?l gjort aliyah ("stigit upp") till reformjudendomen.

N?r jag f?rst l?ste artikeln blev jag upplyft, f?r Neshama Carlebach ?r en beg?vad skribent, och under ?ren som jag har f?ljt henne s? har jag f?tt intrycket av en s?kande, ifr?gas?ttande sj?l. Sen blev jag full i skratt ocks?, eftersom jag f?rra ?ret (motvilligt) bes?kte den progressiva synagogan Kol Haneshama (i sammanhanget h?r ?r namnet extra passande), och n?r v?l chocken ?ver musikinstrumenten och den uppslupna st?mningen v?l hade lagt sig s? blev jag ocks? lite tagen och fnittrig (motvilligt).

Efter andra genoml?sningen av Neshamas artikel, och kommentarerna p? n?tet, s? blev jag mer fundersam. Hon skriver att aliyah inte handlar om att bryta med det gamla utan att ta med alla delar av sig sj?lv in i n?got nytt, en utveckling. Vackert uttryckt, och en fin tanke. Det lilla smolket i b?garen ?r att Neshama Carlebach ?r ?nnu ett exempel p? en framst?ende, k?nd judisk personlighet som ?ppet g?r ut och talar om f?r?ndring, och behovet av att applicera en ny etikett p? sin judiskhet. Hon skriver sj?lv att hon v?xte upp judiskt, punkt slut, men nu k?nner hon sig kallad av den reformerta gemenskapen. Hon har tagit steget in i en judendom med en etikett, den reformjudiska. Matisyahu l?mnade Chabad, sedan ortodoxin, f?r n?got annat. Tv? unga judiska f?rebilder som ?ppet har gjort en resa mot en mer liberal judendom. De har s?kerligen inte blivit mindre "judiska", det ?r en bed?mning ingen annan m?nniska?kan g?ra, men uppenbarligen har de b?da tv? haft behovet av att ?ppet g?ra upp med det mer traditionella, och att anv?nda begreppet aliyah som Neshama Carlebach g?r ?r ganska starkt, aliyah ?r en kraftfull andlig resa.

Precis som?n?r Matisyahu gjorde slut med ortodoxin s? undrar jag vad alla religi?sa unga judar v?rlden ?ver t?nker, n?r ?nnu en f?rebild bryter upp fr?n det mer traditionella och g?r ?t det liberalare h?llet. Det ?r sv?rt f?r unga m?nniskor i synnerhet, att kombinera ett traditionellt judiskt liv med att leva i en modern v?rld. Signalerar Matisyahu och Neshama Carlebach att det ?r enklare att g?ra om man v?ljer den mer?liberala v?gen? Och de coola ortodoxa kidsen, vilka kommer? vara deras f?rebilder i framtiden - och kommer vi se fler ?ppet g?ra upp med traditionerna?

B?de Matisyahu och Neshama Carlebach har sina r?tter i den askenasiska judenheten. Jag v?nder mig till Norman A. Stillman, som i sin bok Sephardi Religious Responses to Modernity konstaterar att sefardisk judendom inte har n?gon reformert gren. N?gon s?dan har traditionellt sett inte beh?vts. Sefardiska judar har kunnat k?ra bil till stranden efter att ha varit i synagogan p? shabbat, utan att beh?va g?ra avkall p? sin traditionella judiska etikett. En f?renklad bild av verkligheten f?rvisso, men i b?de Israel och USA s? har det uppst?tt sp?nningar i sefardiska f?rsamlingar som en konsekvens av att man har anammat ett mer askenasiskt s?tt att se p? religiositet kontra sekularitet. Jag v?ntar fortfarande p? att en sefardisk-judisk person skall uttrycka vad Matisyahu och Neshama Carlebach har gjort, eller r?ttare sagt - jag undrar n?r och om s? kommer att ske.

Askenasisk judendom har m?tt den moderna v?rlden p? ett annat vis ?n vad den sefardiska judendomen har gjort, och d?rf?r finns fler etiketter att v?lja mellan inom den askenasiska judenheten. Dessa etiketter ?r ett s?tt att uttrycka identitet, gr?nsdragande ?r n?got m?nniskor ?gnar sig ?t och den moderna m?nniskan i synnerhet. Etiketter kan erbjuda den d?r trygga hamnen som Neshama Carlebach fann i reformjudendomen f?rra veckan, men oavsett hur mycket man tar med sig p? sin andliga resa s? ?r etiketter per definition ocks? exkluderande, och fr?gan ?r om det faktiskt inte blir sv?rare att hitta hem, ju fler etiketter man kan v?lja mellan? Och s? fr?gan som jag alltid upplevt som n?rvarande i sefardiska sammanhang: varf?r m?ste vi v?lja?

P? tal om ovanst?ende och ingenting: i sociala medier ser jag i ?r, precis som tidigare ?r, att mina sefardiska v?nner g?r loss p? julpyntet och gl?ggen medan mina askenasiska v?nner p? sin h?jd planerar att ?ta den traditionsenliga kinamaten p? julafton. Hade vi fr?gat Jews for Jesus (vilket vi sannerligen inte skall g?ra) s? hade de sagt att de sefardiska judarna ?r mottagliga f?r?det kristna budskapet?p? ett helt annat vis, och hade vi fr?gat Norman A. Stillman s? tror jag att han hade sagt att sefardisk judenhet k?nner sig mindre "hotad" av ickejudiska sedv?njor. Jag drar, som varje ?r,?slutsatsen att sefardisk judendom ?r n?got mer laissez faire ?n askenasisk judendom, och att man varken blir reformert eller kristen av att tugga i sig en pepparkaka eller tv?.

Och med det sagt: ha en fin julvecka oavsett vad ni ?gnar er ?t och vilken etikett ni s?tter p? er sj?lva och era f?rehavanden!

Slutligen: ett n?got sent men stort grattis till Martin Lund h?r i Lund, som numera kan titulera sig fil. dr. i judaistik! Lilla Sverige kan inte skryta med s? m?nga disputerade i ?mnet, men nu har vi allts? f?tt ytterligare en. Kol haKavod Martin!

Glad Thanksnukkah!

av Johan

Chanukka st?r f?r d?rren. P? onsdag kv?ll inleds de ?tta dagar d? man i judiska hem minns mackab¨¦ernas ?terer?vrande av templet och det under med oljelampan som skedde i samband med tempelinvigningen.

F?r amerikanska judar bjuder ?rets chanukkafirande p? en unik ?h?gtidskrock?. F?rsta dagen i chanukka sammanfaller i ?r med Thanksgiving. Senast det skedde var 1861 ? och d? hade man ?nnu inte b?rjat fira Thanksgiving. Och n?sta g?ng som denna ?krock? intr?ffar ?r ?r 79811! Det g?ller allts? att passa p? ? och surfar du runt lite grann p? n?tet kommer du att hitta m?nga kreativa f?rslag p? hur man ska fira ?rets ?Thanksnukkah-? alternativt ?Thanksgivnukkah?-h?gtid. Bland de saker du bland annat kan hitta ?r den utl?ggning som visar att chanukka och Thanksgiving i princip ?r samma h?gtid, eftersom b?de Thanksgiving och chanukka ?r en kopia av sukkot-h?gtiden. Ett annat s?tt ?r att ist?llet f?rst?rka skillnaderna, vilket bland annat kan ses i denna underbart stereotyp-fyllda parodi som finns p? Youtube.

Chag sameach!

  Inlagd 2013-11-26 | Kategorier: Humor, H?gtider , | Kommentera »

Novemberpogromen ? att minnas eller inte minnas?

av Johan
Novemberpogromen ? att minnas eller inte minnas?

Nu i helgen ?r det sjuttiofem ?r sedan Novemberpogromen (a k a Kristallnatten) genomf?rdes, d? bev?pnade m?nniskor fr?n s?v?l det nazistiska SA som bland ?vanliga? tyskar ?kade trycket mot landets judar genom att dels utf?ra riktade attacker mot judiska synagogor och aff?rer, dels arrestera runt 30000 judar och f?ra dem till koncentrationsl?ger.

Nyligen publicerades dokument som visar att von Rath ? den tysk som d?dades av en ung jude den 7 november 1938 och vars d?d anv?ndes som f?rev?ndning f?r att starta pogromen ? hade kunnat ?verleva attacken tack vare de tyska toppl?kare som fl?gs in till Paris, men att Hitler beordrade att den skottskadade von Rath skulle d? eftersom nazismen var i akut behov av en martyr. Med detta dokument l?ggs ytterligare en pusselbit till v?rt kollektiva minne ? om vi v?ljer att placera det d?r.

Sjuttiofem ?r. Det motsvarar ungef?r ett m?nniskoliv. Enligt forskarna och tillika makarna Jan och Aleida Assman ?r detta ocks? den tidsrymd som ett kommunikativt minne str?cker sig innan det eventuellt ?verg?r till att bli ett kulturellt minne ? och just n?r det g?ller synen p? Novemberpogromen ?r det uppenbart att vi i Sverige befinner oss i den brytpunkt d? en historisk h?ndelse st?r och v?ger mellan att sakta b?rja falla i gl?mska eller bli en del av ett st?rre kollektivt minne. I Tyskland uppm?rksammas minnet av Novemberpogromen genom en rad olika ceremonier nu i helgen. I Sverige var detta ganska vanligt f?rr om ?ren, men i ?r verkar det bara vara p? en handfull platser d?r man explicit uppm?rksammar minnet av Novemberpogromen. Runt om i landet f?rekommer visserligen olika manifestationer nu under helgen ? men allt oftare talas det nu om ?antirasistiska dagar? och ?manifestation mot rasism? och liknande. Och inget ont i detta. De senaste ?ren har sett allt f?r m?nga h?ndelser med rasistiska f?rtecken, och det ?r b?de bra och viktigt att dessa uppm?rksammas och diskuteras. Men varf?r just nu i helgen? Vad ?r det som f?ranlett Novemberpogromen att b?rja bli denna universella symbol f?r all slags rasism?

Sjuttiofem ?r. Det ?r vid den tidpunkten som m?nga kommunikativa minnen ?verg?r till gl?mska. Och detta i sin tur resulterar i mer eller mindre horribla historier. Vi talar ibland om en tilltagande historiel?shet ? och visst drar man efter andan och tar sig f?r pannan n?r man l?ser att ett tyskt h?lsospa nyligen via en annonskampanj h?lsade potentiella kunder v?lkomna till en ?l?ng romantisk kristallnatt? nu i helgen. Om det var m?ngder med spaltmeter i media som efterstr?vades var det en framg?ngsrik kampanj, sj?lv tycker jag det bara ?r aningsl?st och dumt. Men som man b?ddar f?r man ligga, brukar det heta.

Nu i samband med sjuttiofem?rsminnet av Novemberpogromen ?r det h?g tid f?r oss i Sverige att ta st?llning till minnet av Novemberpogromen 1938. Ska detta minne sakta glida in i gl?mskans dom?ner eller ska det f?ras vidare ? och i s? fall hur?

  Inlagd 2013-11-07 | Kategorier: Historia , | Kommentera »

Jews for Jesus p? korst?g mot sefarder?

av Nike

En sju ?r gammal artikel publicerad p? Jews for Jesus hemsida har p? sistone cirkulerat p? sefardiska n?tforum, och ?ven om artikeln inte ?r nyskriven s? finns det all anledning att reagera. Skribenten Joshua Sofaer??r en amerikansk messiansk jude av irakiskt ursprung, och hans syfte med artikeln ?r att underl?tta f?r messianska judar att "n?" sefarder, och med "n?" avses utan tvekan mission.

Det finns en rad punkter i artikeln som ?r problematiska. Sofaers f?rsta p?st?ende ?r att sefardiska judar ?r mindre avogt inst?llda till Jesus och evangelierna. Han h?mtar ett exempel fr?n sin egen familj, d? ?ldre sl?ktingar g?tt i kristna skolor. Sofaer h?nvisar ocks? till det faktum att sefardiska judar av tradition levt i multikulturella milj?er d?r utbyte av id¨¦er och kulturellt material skett?mellan judar och icke-judar.

Sofaer har inte helt fel i sitt p?st?ende: sefardisk judenhet har historiskt sett p? m?nga platser levt i symbios med sina icke-judiska grannar. ?ven om den sefardiska medeltida guld?ldern troligtvis ?r n?got ?verdriven s? vet vi till exempel att sefarder?i Nordafrika hade s? pass goda relationer med sina muslimska grannar att de senare bland annat gav sina judiska bekanta g?vor efter Pesach. Att g? i kristna skolor har ibland varit enda m?jligheten till en "sekul?r" utbildning, men detta har inte med skolan "kristenhet" som s?dan att g?ra - judiska ungdomar i muslimska l?nder har studerat vid muslimska l?roverk.

Att ha en ?ppenhet gentemot omv?rlden ?r inte samma sak som att vilja att omv?rlden tr?nger sig p?, och det faktum att sefardisk judenhet inte ser kristendomen som hotfull ?r inte detsamma som att sefardisk judenhet ?r mottaglig f?r mission, eller att mission ?r ?nskv?rd. Modern rabbinsk judendom ?r inte en missionerande religion, och mission ses traditionellt inte med blida ?gon av judar oavsett geografiskt och kulturellt ursprung. Judiska gemenskaper ?r inte intresserade av att g?ra icke-judar till judar, och vill f?ljaktligen inte heller?uts?ttas f?r p?tryckningar att sj?lva bli n?got annat ?n judar. De missionsliknande inslagen vi finner hos bland andra Chabad ?r h?r irrelevanta, d? dessa handlar om att f? halakhiska judar att leva ett mer aktivt religi?st liv, och inte om att f? n?gon att byta religion.

Sofaers andra p?st?ende ?r att sefardiska judar l?gger st?rre vikt vid familjev?rderingar ?n vid privat "judiskhet", och att det som kan hindra en sefardisk jude fr?n att motta evangeliet snarare handlar om familjeheder ?n om att vederb?randes judiska religi?sa ?vertygelse s?tter stopp. Det han tycks s?ga ?r att den sefardiska judiska identiteten har med familjeband snarare ?n religiositet att g?ra. Familjeband och heder kan mycket v?l vara?viktiga komponenter i en individs eller grupps upplevelse av vad det inneb?r att vara sefardisk jude, men att implicit s?ga att sefardiska judars koppling till judendomen ?r underordnad sociala strukturer??r inget annat ?n st?tande och felaktigt. Sefardisk familjestruktur och hederst?nk ?r ett geografiskt arv som vissa sefardiska grupperingar delar med muslimer och kristna fr?n?samma omr?den, och har lite med religiositet att g?ra.

Vidare beskriver Sofaer det han kallar f?r sefardisk kulturell stolthet, n?got som jag sj?lv brukar ben?mna som en "sefardisk ren?ssans", det vill s?ga en medveten r?relse som lyfter fram sefardisk judendom som n?got unikt och positivt, och som utvecklar kulturella yttringar och annat som ?r utpr?glat sefardiskt. Att ladinomusik och sefardisk matlagning har f?tt ett uppsving de senaste 15-20 ?ren ?r ingen slump, det har lokalt och globalt skett en f?r?ndring d?r fler sefardiska judar b?rjat se p? sin s?rart med stolthet, vilket ocks? har genererat intresse fr?n s?v?l andra judar som icke-judar. Sofaer menar att en nyckel till lyckad mission bland sefarder ?r att man skall f?rst? och smickra den sefardiska kulturen, vilket i mina ?ron l?ter som ett t?mligen billigt s?ljknep.

Sofaers fj?rde p?st?ende som r?r sefardiska judars koppling till Israel ?r problematiskt dels f?r att han menar att medvetenhet om sefardisk sionism skall kunna underl?tta mission, och dels f?r att han inte alls f?rst?r nyanserna i den sefardiska sionismen. Judar fr?n arabiska l?nder har m?nga g?nger en starkare geografisk och kulturell koppling till Israel j?mf?rt med l?t oss s?ga centraleuropeiska judar, men denna beh?ver inte ta sig religi?sa uttryck och den ?r dessutom oerh?rt komplex. Mainstreamsionismen ?r starkt knuten till central- och??steuropeisk judenhet, och ?ven om du finner persiska och arabiska judar som ser Israel som sin religi?sa och etniska hemvist s? finner du ?ven judar fr?n samma omr?den som inte alls ser Israel som sitt hemland, varken fysiskt eller spirituellt.

Personligen reagerar jag p? hur Sofaer skriver att vissa sefardiska ungdomar tagit intryck av amerikanska judar och d?rigenom blivit mer skeptiska gentemot kristendomen. H?r uttrycker han allt annat ?n sefardisk stolthet, d? han verkar mena att askenasiska judar i USA ?r amerikaner, medan sefardiska judar fortfarande ?r sefardiska judar. Exotifieringen av sefardisk judenhet ?r farlig, oavsett om avs?ndaren ?r en sefardisk jude sj?lv, askenas?eller icke-jude. Min enda tr?st n?r jag l?ser Sofaers missionstips till sina messianska trosfr?nder ?r att han i alla fall inte drar in de sefardiska kryptojudarna i sitt resonemang. De kryptojudar eller conversos ("marranos" ?r ett neds?ttande begrepp? och b?r ej anv?ndas) som tv?ngsd?ptes eller l?t d?pa sig f?r att undkomma eller lindra f?rtryck fr?n den kristna omgivningen lever fortfarande i en sv?r sits - i bland annat?Italien just nu har kryptojudiska gemenskaper sv?rt att h?vda sig gentemot halakhiskt judiska gemenskaper. Ett klassiskt anti-sefardiskt argument ?r att sefarder egentligen ?r smygkristna eller inte tillr?ckligt judiska, och mitt i alla Sofaers dumheter kan jag i alla fall konstatera att han ser sefardisk judendom som genuint? judisk, om ?n i en lite annan f?rpackning.

Jag hoppas att Sofaers artikel l?ses med kritiska ?gon och att Jews for Jesus representanter inte medvetet riktar in sig p? att konvertera sefarder f?r att detta p? n?got vis skulle anses l?ttare. Personligen ?r jag av ?sikten att man ska akta sig f?r att tala om f?r andra vad de f?r eller inte f?r kalla sig- Jews for Jesus ?r en mycket ojudisk organisation men jag har inga principiella inv?ndningar mot att de kallar sig judar om de nu vill det, ?ven om "messiansk? judendom" i mitt huvud ?r n?got distinkt annorlunda religi?st sett j?mf?rt med judendom i ?vrigt. Religi?st sett ?r de utan tvekan kristna -?etniskt och kulturellt, rent av halakhiskt kan de mycket v?l vara judar. Mission ?r dock ?terigen n?got v?ldigt ojudiskt, och ett olustigt inslag hos den messianska judendomen som utan tvekan bara kommer driva dem l?ngre bort fr?n allt vad rabbinsk judendom heter.

  Inlagd 2013-06-06 | Kategorier: Sefarder , | Kommentera »

Sederm?ltiden som symbol

av Johan

N?sta vecka b?rjar pesach, en av de judiska h?gtider som de allra flesta judar ? sekul?ra s?v?l som religi?sa ? p? n?got s?tt firar. Siffror fr?n de senaste ?ren uppger att mellan 75?85 procent av v?rldens judar tillbringar h?gtidens f?rsta kv?ll vid en seder-m?ltid.

S?tten att fira seder-m?ltiden p? varierar dock. Sj?lvfallet firar m?nga familjer den p? ett mer eller mindre traditionalistiskt s?tt ? som ?man alltid gjort? ? d?r bordet ?r dukat med de symboliska r?tter som f?rv?ntas finnas d?r och d?r ritualen f?ljer den ordning som ?terfinns i p?skhaggadan, eventuellt kompletterad med egna traditioner.

Inom den tidiga israeliska kibbutzr?relsen gjorde man dock en po?ng av att fira sederm?ltiden p? ett sekul?rt s?tt och lade betoningen p? teman som jordbruk och friheten att f? ha ett eget land, och p? JTA.org fanns f?r ett tag sedan en artikel om hur denna sekul?ra kibbutzvariant fortfarande firas p? olika kibbutzer runt on i Israel.

H?romdagen snubblade jag ?ver bilden som inleder detta inl?gg, d?r det framf?r allt var hundgodiset p? tallriken som f?ngade min uppm?rksamhet. Inl?gget finns i Moment och handlar om hur judiska veganer firar sederm?ltiden ? det de kallar f?r en ?veder? ? d?r alla de traditionella pesachr?tterna serveras i veganutf?rande, det vill s?ga utan k?tt, mejeriprodukter eller ?gg.? Allt ?r inte ? som de skriver i artikeln ? ?appropriate for Passover?, men det intressanta tycker jag ?r hur man understryker att detta ?r en sederm?ltid ?ven om man ? precis som inom kibbutzr?relsen ? f?r?ndrat en del av de traditionella inslagen.

Man talar ofta om religi?sa gemenskaper som ?f?rest?llda gemenskaper?, en term som myntades av Benedict Anderson p? 1980-talet f?r att f?rklara detta hur inv?narna i en stat kan k?nna samh?righet trots att de aldrig har en chans att tr?ffa och knyta v?nskapsband med alla som tillh?r denna stat. Po?ngen ?r att man som medborgare i denna stat / gemenskap har en upps?ttning symboler som man identifierar sig med och med vars hj?lp man drar en gr?ns gentemot andra gemenskaper. Anthony Cohen talar i detta sammanhang om ?gemenskapers symboliska konstruktion?, d?r po?ngen ?r att dessa symboler inte alls beh?ver tolkas eller se likadana ut f?r alla i gemenskapen. Huvudsaken ?r ist?llet att alla i gemenskapen delar en uppfattning om att symbolen ?r n?got som man har gemensamt och som n?got som inte andra gemenskaper har.

N?r sederm?ltider dukas fram i ortodoxt judiska hem, hos judisk veganfamiljer och i en del sekul?ra israeliska kibbutzer ? och i hundratusentals andra judiska sammanhang ? under n?sta vecka kommer de att se v?ldigt olika ut. Inneh?llet i de haggadot man l?ser ur kommer att skilja sig ?t, de r?tter som placeras p? borden kommer att se olika ut ? men det faktum att alla dessa m?ltider kallas f?r sederm?ltider har en stark symbolisk betydelse och ?r starkt bidragande till att bevara och konstruera en judisk samh?righet.

Chag pesach sameach!

  Inlagd 2013-03-22 | Kategorier: H?gtider, Identitet , | Kommentera »

Beit Tabor-porten f?rst?rd

av Johan

Vakttornet ?ver porten till Beit Tabor har idag mosats till bitar av en caterpillar, rapporteras det fr?n Svenska teologiska institutets ledning.

Byggnaden - som uppf?rdes 1882 av Conrad Schick, en av Jerusalems stora byggherrar och arkeologer under slutet av 1800-talet - ?r en av de ?ldsta utanf?r den gamla stadsmuren och ?r sedan m?nga ?r tillbaka kulturskyddad. Sedan 1950-talet har byggnaden varit hemvist f?r Svenska teologiska institutet och jag misst?nker att det ?r m?nga av er som l?ser denna blogg som - likt mig sj?lv - har m?nga och varma minnen d?rifr?n.

  Inlagd 2013-03-06 | Kategorier: Allm?nt, Israel , | Kommentera »

Purim och den dolde guden

av Johan

Om n?gra dagar infaller Purim, den karnevalsliknande h?gtid d? man med utg?ngspunkt fr?n Esters bok h?gtidligh?ller minnet av hur ett hot om utrotning avv?rjdes. Av alla b?cker i Bibeln ?r Esters bok den kanske mest ?sekul?ra?. Gud omn?mns inte en enda g?ng explicit i texten, inte heller finns d?r n?gra h?nvisningar till templet, b?n eller specifika judiska ritualer.

M?nga kristna bibeltolkare g?r en ganska stor sak av detta, och f?rs?ker p? olika s?tt l?sa in Gud i Esters bok f?r att p? det s?ttet ?f?rsvara? bokens plats i Bibeln. Enligt judisk tradition (se till exempel Rashi) har man ist?llet valt att se Esters bok som ett exempel p? hester panim (?d?ljande av ansiktet?), det vill s?ga att Gud d? och d? v?ljer att inte l?ta sin n?rvaro vara synlig f?r m?nniskor och att Gud ? s? att s?ga ? drar sig undan och h?ller en l?g profil.

Judiska t?nkare har genom historiens g?ng relaterat till konceptet hester panim f?r att f?rst? hur Gud kan till?ta att hans utvalda folk lider. N?r Richard Rubinstein i boken After Auschwitz (1966) till exempel h?vdade att F?rintelsen var ett bevis p? att Gud ?r d?d valde m?nga judiska teologer och filosofer att bem?ta detta p?st?ende med att h?nvisa till hester panim, att Gud till synes of?rst?eligt v?ljer att dra sig undan. Eliezer Berkovits skrev till exempel i sin bok Faith After the Holocaust (1973) att Gud mer eller mindre tvingades dra sig undan under F?rintelsen f?r att inte inkr?kta p? m?nniskans fria vilja, trots att denna fria vilja anv?ndes p? det horribla s?tt som kom till uttryck under F?rintelsen. F?rst sedan m?nniskor kom till b?ttre vetande och b?rjade anv?nda sin fria vilja p? ett kreativt och positivt s?tt kunde Gud ?terigen ?tr?da fram? och b?rja verka i historien igen.?

I rabbinsk tradition har man sett en tydlig koppling mellan namnet ?Ester? och ?hester panim?, och utifr?n detta inte haft n?gra problem med att Esters bok saknar tydliga referenser till Gud. Utg?ngen av ber?ttelsen r?cker som bevis p? Guds n?rvaro, menar man, och enligt vissa traditioner ?r Esters bok snarare en ber?ttelse om hur Gud verkar i det f?rdolda.

Andra traditioner, som bland annat ?terspeglas i Talmud, tolkar en vers i Esters bok (9:27) som en bekr?ftelse p? att judarna d? bekr?ftade f?rbundet med Gud, och att denna bekr?ftelse av f?rbundet p? s?tt och vis ?r mer betydelsefull ?n vid Sinai berg. De judar som tillsammans med Mose var n?rvarande n?r f?rbundet bekr?ftades vid Sinai hade upplevt en rad gudomliga mirakler som de tio pl?gorna och vatten som delat sig. N?r de svarade ?vi vill g?ra och vi vill h?ra? var det som en respons p? en synlig Gud, en Gud som uppenbarat sig med ?blixt och dunder?. Judarna p? drottning Esters tid var d?remot assimilerade, ber?ttar judisk tradition. Att de bekr?ftade f?rbundet under en period av hester panim, och utan att Gud beh?vde ta till extraordin?ra ?tg?rder som under Mose tid, menar rabbinsk tradition ?r st?rre. Purim, s?ger man, ?r en lektion om ?hur man ska f?rh?lla sig till Gud under perioder n?r hav inte delas, n?r buskar inte brinner och n?r pl?gor inte drabbar fienden?.

Som en lite uppladdning inf?r Purim kommer h?r en spagettiv?stern-version av Esters bok, komplett med en avslutande utl?ggning.

Chag sameach!

  Inlagd 2013-02-17 | Kategorier: H?gtider , | Kommentera »

Bringing cool from shul?

av Nike

Att ord med tiden kan anta en ny betydelse ?r ingen nyhet, se bara p? v?rt svenska uttryck "fett" som g?tt fr?n att beteckna n?got flottigt till att ?ven kunna betyda att n?got ?r coolt och bra. I Holland har kidsen b?rjat anv?nda det holl?ndska ordet f?r jude, "jood", f?r att beteckna n?got som ?r just coolt eller toppen, skriver lingvisten Marc van Oostendorp p? spr?kbloggen Neder-L. Ordet har l?nge anv?nts i fotbollskretsar i Holland, b?de som ett neds?ttande uttryck men ?ven som sj?lvvald etikett bland Ajax-fans, ett lag som historiskt sett har (om ?n n?got luddiga) judiska kopplingar. Van Oostendorp anv?nder exemplet att en ledig dag kallades "jood" bland n?gra ungdomar i Leiden. H?r hemma n?rmar vi oss sportlovet, vilket ju ?r h?rligt. Jood, helt enkelt.

?r det en positiv utveckling att holl?ndska ungdomar? har adopterat det holl?ndska ordet f?r "jude"? Kan det f?ra med sig n?got positivt f?r landets judiska befolkning, som tampas med en ?kad trend av antisemitism? Eller kan det rent av vara negativt, att ordet anv?nds utanf?r sitt egentliga sammanhang?

  Inlagd 2013-02-12 | Kategorier: Spr?k , | Kommentera »

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ... 56 >>